Egentligen har jag inte alls tid med detta, men låt oss ändå göra ett litet intelligenstest hos läsekretsen. Vi tänker oss följande, förstås fullständigt hypotetiska, situation:
En kyl/frys som bor i ett kemilab och innehåller kemikalier går sönder. Du vägrar ta något som helst ansvar för detta faktum med motiveringen att du inte använder kemikalierna som bor i där. (Den växande vattenpölen på golvet ignorerar du.) Senare samma dag får du ett mail med upplysningen att de kemikalier som tidigare fanns i den söndriga kylanläggningen nu finns i någon av labbets två andra diton. Det vill säga, det finns i någon av dessa två kylar frysar OM det var märkt på ett identifierbart sätt.
Låt oss nu säga att du dagen efter detta lilla haveri kommer på att du trots allt faktiskt behöver en av de kemikalier som du så sent som i går aldrig hade använt och aldrig tänkt att använda heller. Vad gör du?
1. Läser mailet, en gång till, och går sedan och letar efter din kemikalie (som ju inte var din och som du aldrig skulle använda) på någon av de platser som nämns i mailet.
2. Du frågar personen som tog hand om det läckande kylskåpet och alla både märkta och omärkta kemikalier* var din kemikalie (som du så sent som igår inte använde) kan tänkas finnas.
3. Du går omkring i labbet och gnäller högljutt över att någon flyttat dina kemikalier (som inte var dina igår) utan att tala om vart och undrar dessutom varför någon hällt ut ditt prov som fanns i den omärkta bägaren utan lock i nämnda kyl.
Välj ditt alternativ.
*Att försöka oskadliggöra okända, men ruskigt sura, substanser i större mängd är lite läskigt men kan vara riktigt spännande också. Det gick åt hemskt mycket bikarbonat för att neutralisera denna okända substans och det bubblade bra länge...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
3. Alltid. Den bästa lösningen är alltid att vara gnällig och lite smådumihuvudet.
inte det? näää.... ;)
Jag tror att jag skulle göra 1 och 2 tillsammans. Fast det klart, eftersom jag är lite ordningsmässig idiot skulle jag lagt mig i när kylen började droppa vatten...
Aha, så du menar att du _inte_ hade ignorerat den växande vattenpölen på golvet? Trevligt! Kan vi bli kollegor på något sätt kanske? :-)
Eftersom kemikalier är livsfarliga, lömska och fullkomligt oberäkneliga så hade jag bönat och bett någon kemist att ordna fram dem.
[cmh]: Du vet att C60 är att klassa som en kemikalie? :-) För övrigt krävde neutralisering av de läskiga oidentifierbara syrorna (ca 40 ml) drygt 5 dl bakpulver. Jag undrar fortfarande vad det var...
Själv hade jag nog satsat på 1 och 2.
Dock vill jag påpeka, som en forsknings ing. tyckte, vill man städa i något skåp på labbet (ordentligt) så kan man hälla starka syror i organslasken. Förutsatt att organslasken står i skåpet man vill 'städa' samt att flaskan är någorlunda stadig. Garanterat resultat!
Matte: jag misstänker att det är den sortens destruktionsstrategier som leder till att folk anser att kemikalier är "livsfarliga, lömska och fullkomligt oberäkneliga"...
Njae, inte riktigt...eller kanske...om man har tur.
Snarare att kemi endast skall utövas av kemister och inte fysikstuderande! Eftersom städandet jag beskrev ovan utfördes av en fysikerstudent.
C60 ser jag som en molekyl. Den kommer dessutom i behändig pulverform och reagerar knappt någonting alls. En fin modelkyl m.a.o. Kemikaler däremot, de är flyktiga, exploderar och ger en cancer ;)
[cmh]: Jag tror att du är något stort på spåren här. Om man kombinerar din defintion av kemikalier med den mera gängse så kommer man, helt utan att anstränga sig, kunna uppnå en helt ny nivå av spänning i livet genom att varje gång man tex diskar, tvättar eller städar påminna sig om att man använder kemikalier... :-)
Post a Comment