Vackert väder

Minsann, kan man inte få riktigt vackra höstdagar i den här stan också. (Påminn mig gärna om detta när det är november och mörkt och grått och regnigt hela tiden...)









Fotot är inte upp och ner, och den Monet-iga känslan alldeles äkta, eftersom det är ett foto av vattnets reflektion.

Så var det förr...

Jag läser gamla artiklar och noterar att det har hänt en del de senaste 40 åren eller så. Här ett citat från Chemical Physics Letters, 1973:

"The output of the photomultiplier was displayed on a Tektronix 535A oscilloscope and photographed"

Nutidsorientering

Jag gjorde just DN:s nutidsorientering. Jag kunde inte låta bli att haka upp mig lite på följande fråga:

"Under ett stort idrottsevenemang i Sydafrika i somras blev blåsinstrumentet vuvuzela mycket omtalat. Idrottsturneringen var för herrar och vanns av Spanien. Vilket var idrottsevenemanget?

• A. Friidrotts-EM
• B. Fotbolls-VM
• C. Basket-VM"

Friidrotts-EM? Ska man alltså numera anta att folk antingen inte vet vad EM står för, eller att det inte ingår i allmänbildningen att veta i vilken världsdel Sydafrika ligger? Man frågar sig ivrigt...

(För övrigt kunde jag konstatera att jag inte knåpade ihop mer än 33 av 35, och att de två felen beror på att jag har för dålig koll på s.k. populärkultur...)

Höst

Det är höst i Göteborg, om nu någon hade missat det. Det betyder bland annat att man har en utmärkt ursäkt för att få dricka varm choklad efter en 2h-promenad.



8:an i höstskrud



Det råder brist på röda träd i Göteborg. Men de finns på Östra kyrkogården.



Björkar råder det dock ingen brist på.



Som sagt, det finns inte så många röda träd här. Men det är ganska fint runt Härlanda tjärn i alla fall. Återstår att se om jag lyckas ta mig dit, eller till Delsjöarna med kamera och stativ någon kväll i skymningstid när det inte är mulet. Det har inte gått så där lysande hittills...

Nobelprisspekulationer

Nästa vecka presenteras årets Nobelpristagare och det är således dags att spekulera lite. Somliga andra har ju redan gjort det vad beträffar fysikpriset så jag håller mig till kemipriset. Eller ska man kanske kalla det biologipriset? Jag kommer garanterat inte att gissa rätt om man gör som man brukar och ger priset till en biolog/medicinare, men man måste ju hålla bitterheten stången och följaktligen kommer jag bara att gissa "riktiga" kemipris. (Och hoppas att slagsidan mot biovetenskaper i nobelkommitten för kemi kanske någon gång förändras...) Nå, till gissningarna.

#Harry B. Gray för hans studier av elektrontransport i DNA och proteiner. Skulle han få det delar han det sannolikt med ett par andra personer, kanske Jackie Barton och Gary Schuster, eller någon av alla de andra som gjort signifikanta upptäckter i det här fältet. Å andra sidan har Harry & co varit segertippade förr och ändå inte nått hela vägen dit, så kanske är det att hoppas lite mycket. Den vanliga invändningen är också bristen på direkt praktisk tillämpning

#Michael Grätzel för färgämnessensiterade solceller, baserade på billiga halvledarmaterial och metallorganiska färgämnen som inte måste vara extremt rena. Dylika solceller är numera kommersialiserade om än i liten skala, och man borde alltså inte kunna hävda att de inte har praktisk tillämpning. Å andra sidan görs fortfarande forskning med stor potential* i fältet, så kanske bedöms det som för tidigt. (Eller för obiologiskt...)

#Man skulle också kunna tänka sig att man vill premiera en-molekylstudier, och i så fall är nog 2008-års Wolfpristagare Allen J. Bard och William E. Moerner, och kanske också Richard N. Zare som alla gjort banbrytande forskning inom detta område.

#Molekylär elektronik skulle kunna vara ett annat fält som kunde vara värt ett pris. George M. Whitesides borde i så fall vara given, men får säkert i så fall dela det med ett par andra. Kanske Mark Ratner men många andra är också möjliga**. (Whitesides höll för övrigt ett oerhört underhållande föredrag på en av sommarens konferenser. Rubriken var något med elektrontransport, föredraget handlade dock mest om sannolikheten för haveri på marschhöjd med Airbus respektive Boeing (både i närvaro och frånvaro av åskväder).

Med det får det vara färdigspekulerat. Presentation av vinnaren/vinnarna sker på förmiddagen onsdag den 6:e oktober, det hela kan följas här, för den intresserade.

*pun intended.
**och jag är alldeles för lat för att göra en ordentlig litteratursökning så här på lördagskvällen och kolla vilka som var först ut här.

_After_ work?

Nog för att universitetsanställda ofta har mycket fria arbetstider och så, men när ett av de stora företagen som tjänar grova pengar på att sälja saker till Chalmers bjuder in till after work som startar klockan 13.00 så känns det kanske ändå som om att man tog i lite väl mycket...

Realistiska mål?

Jag brukar ofta hävda att jag är ganska realistiskt lagd. Inte onödigt positiv, inte mer negativ än nödvändigt. (Det är i och för sig inte svårt att hitta folk som motsäger detta påstående men det är en helt annan historia.) Nå, i fredags eftermiddag så bestämde jag mig i alla fall för att jag behövde ett uttalat mål för de där ca 6, eller 7, eller 9* stycken artiklarna som jag är inblandad i och som är påbörjade men i de flesta fall fortfarande långt ifrån klara att skickas till en lämplig tidskrift.

Nå, så jag konstaterade alltså att jag behövde en deadline. En kompromisslös deadline. Så som det var på den tiden när man skulle leverera sina texter till den numera sedan länge insomnade ExAnte och man visste att man fick onda ögat från redaktör Karlander om man inte var i tid. Så nu har jag bestämt att alla de där artiklarna ska vara inskickade innan 21 maj**. I hastigheten råkade jag visst bestämma mig för något annat som också involverar 21 maj 2011, ett beslut som så här i efterhand kändes synnerligen förhastat.Och om jag ska lyckas med det första så kanske jag inte har tid att åstadkomma det andra... Om inte annat så torde det vara mål som är relativt lätta att utvärdera. Alltid något.


* Hur många det verkligen är är lite oklart eftersom jag inte riktigt vet hur många som finns i huvudet på min fd chef i Baltimore, och hur många av dem som faktiskt kommer innehålla mitt namn i författarlistan i slutänden...

**Erfarenheten säger mig att det är mycket sannolikt att den artikel som involverar en doktorand som ska disputera innan 21 maj troligen kommer att vara avbockad i god tid före deadline, likaledes säger erfarenheten att den artikel som involverar min handledare från doktorandtiden nog kan dröja ett par år, eller kanske något decennium.

Oops...

Jag äger fyra bokhyllor. De är nästan fulla. Skulle jag försöka ställa in alla böcker jag har på jobbet skulle soffan, soffbordet, byrån och alla andra ställen man kan använda för att förvara böcker nog bli belamrade ganska snabbt. Och därför kan man ju undra lite hur det gick till när jag tilläts gå in på bokmässan i sällskap med min plånbok. Man tycker ju att någon som har känt mig sedan de urminnes tider då vi pluggade fysikalisk kemi på grundnivå och delade upp labarbetet så att jag klappade lablärarens hund och han programmerade matlabprogram (så här med facit i hand kan jag ifrågasätta det begåvade i den uppdelningen lite - men det var en väldigt söt hund!) borde ha kunnat inse konsekvenserna av kombinationen Maria+ bokmässa + pengar... Men å andra sidan kom jag ju hem med flera böcker som jag säkert aldrig köpt annars.

Om röstning och räkning

Ja, jag jobbade ju i vallokal på valdagen. Det var en intressant upplevelse. En hel del av de klagomål som har framförts är berättigade kan jag konstatera. Dessutom illustrerar en del av klagomålen ju tydligt varför det faktiskt är ett problem om man som röstmottagare markerar fel i röstlängden.

Om det är ovanligt många klagomål i år kan jag inte avgöra, men det står ju alldeles klart att den mänskliga faktorn tycks ha åstadkommit en hel del besvär i årets val. Att glömma bort inlämnade förtidsröster är exempelvis inte OK. Däremot är det helt normalt att vissa röster som underkänts i vallokal godkänns i nästa räkning, det beror helt enkelt på att röstmottagarna inte har befogenhet att godkänna röster där det tex låg två, likadana, valsedlar i samma kuvert. En sådan röst kommer dock att godkännas i sluträkningen, och det finns fler sådana röster än man kan tro...

Så, det man kan fundera på, särskilt i dessa tider när väldigt få röster skulle kunna ha gjort stor skillnad, är om Sveriges valsystem verkligen är effektivt och säkert? I grund och botten så tror jag att svaret är ja, men det är faktiskt lite skrämmande hur stor effekt enkla misstag av röstmottagarna kan få - genom att människor inte får rösta, eller genom att en röst stoppas i fel urna och därmed blir ogiltig, eller genom att förtidsröster hanteras på fel sätt. Rent fusk med själva räkningen tror jag dock är mycket ovanligt - det kanske skulle gå att genomföra, men det är stor risk att det skulle upptäckas. Det är så många människor involverade i själva räkningsproceduren att sannolikheten att man skulle gå iland med det är liten.

Summa summarum var det både roligt och intressant, men samtidigt en mindre pärs för oss som är skapta så att vi gillar effektivitet och god organisation och så. Jag är helt säker på att vi kunde varit klara med räkningen ett par timmar tidigare om arbetet organiserats lite effektivare (vilket kan läsas som: exempelvis organiserat av undertecknad (eller någon annan som delade åsikten att huvuduppgiften var att räkna röster, inte att dra dåliga göteborgsvitsar och klaga på valdistriktets storlek))...

Parlamentariskt kaos?

I brist på egenhändigt skrivna bloggposter så fortsätter jag väl att länka till andra. Makthavare.se reder ut begreppen beträffande parlamentariskt kaos och andra krigsrubriker...

Vad kostar en man?

Hanne Kjöller briljerar i DN. Extrakul med tanke på att DN:s ledarredaktion inte gör det så ofta numera.

Freedom, not fear, igen...

Nej, det är inte OK att sparka mot människors huvuden. Det spelar ingen roll om det gäller huvudet på en politiker, en homosexuell, en religiös, eller en oliktänkande-i största-allmänhets huvud. Eller om det gäller huvudet på någon som bara råkar komma förbi. Det är aldrig rätt att sparka mot någons huvud. Någonsin. Våld är inte rätt. Punkt. Oavsett hur provocerad man kan tänkas bli av någon, eller något, så är det inte, någonsin, rätt att använda våld. Det finns inget ändamål som helgar det medlet. För normalbegåvade personer torde det inte vara alltför svårt att begripa.

I öppet samhälle argumenterar man mot den vars åsikt man inte delar. Man misshandlar dem inte i, eller utanför, deras hem. Man monterar inte bilbomber, eller kastar brinnande föremål genom brevinkast, som vi sett i tidigare valrörelser. I ett öppet samhälle låter man också riktigt otäcka politiska rörelser, som sverigedemokraterna, hålla sina torgmöten.

Och ja, jag är förstås extra arg och ledsen över detta, eftersom det drabbat någon jag känner och uppskattar som både personlig och politisk vän. Det kommer alltid närmare när det drabbar någon man känner och tycker om. Men i sakfrågan gör det ingen skillnad. Det är inte rätt oavsett vem det drabbar, det är inte rätt oavsett gärningsmännens motiv till dådet. Aldrig.

Ett öppet samhälle förutsätter frihet, inte rädsla. Jag tror att jag just bestämde mig för att engagera mig politiskt igen. För friheten.

Freedom, not fear

9-11, händelserna 2001, men också mordet på Anna Lindh har legat högt upp i mitt medvetande hela dagen. Och jag såg just "United 93", filmen om 9-11. Jag reagerade på samma sätt som de gånger jag besökt Ground Zero i NYC - med fysiskt illamående och en länge kvardröjande obehagskänsla.

Och jag kunde, och kan, på sätt och vis, förstå alla rop på ökad övervakning, alla ökade säkerhetskrav, och alla som anser att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta, som har följt i spåren efter detta. Men jag är likväl övertygad om att det inte löser det verkliga problemet. Övervakning skyddar dåligt mot de som inte bryr sig om hur det går.

Världen behöver inte mer rädsla och misstänksamhet, den behöver mer frihet, på samtliga kontinenter.

Elitisttripp

Igår drabbades jag, återigen, av insikten att jag förmodligen är en rätt elitistisk personlighet. (Alternativt har en mycket skruvad uppfattning om vad normalbegåvning är.) Eftersom jag, för första gången, ska vara röstmottagare under årets val så var jag tvungen att gå på en 2-h utbildning. Kan ju verka vettigt, kan man tycka.

Jag får dock erkänna att jag hade vissa farhågor om att det hela bara skulle gå ut på att någon skulle berätta det som jag, och alla andra läskunniga, skulle kunna läsa oss till, och inte tillföra så mycket utöver det. Den infriades... Dock får man säga att om man ska döma av de frågor som ställdes så var det kanske ändå bra att ha en utbildning. För att uttrycka det milt kan jag säga att jag inte direkt blev imponerad av en del av de frågor som ställdes.

Så, i akt och mening att ta reda på om jag förväntar mig lite för mycket av mina medmänniskor, så tänkte jag att vi kan göra ett litet test här och se hur bloggens läsare tänker kring följande frågor:

1. En anledning till att alla valsedlar, från alla partier*, bör behandlas på samma sätt?
2. En anledning till att det är viktigt att inte markera fel i röstlängden?
3. En anledning till att man inte får ändra i röstlängden ute i vallokalerna?
4. En anledning till varför det är viktigt att kuvertet som en förtidsröst kommer i är förslutet och inte ser ut som att det har öppnats och återförslutits?
5. En anledning till att man inte får slänga valsedlar under rösträkningen även om de har förklarats ogiltiga?

*Även om man personligen hyser starka aversioner/sympatier mot/med ett eller annat parti.

Om vikten av kaffe

Kaffe är viktigt på min arbetsplats. Oerhört viktigt, så viktigt att man ibland kan tro att vi är där för att ha kaffepaus och inte för att forska*. Framför allt är det oerhört viktigt att man sköter sina Kaffeveckor på ett oklanderligt sätt.

Att ha Kaffevecka innebär att man brygger kaffe till alla (ca 60 pers) till klockan 10, och till klockan 15, och dessutom lite till lunch, och däremellan plockar man ur diskmaskinen, och in i diskmaskinen** osv. Om någon tror att man faktiskt kan få något vettigt gjort den veckan så kan jag meddela att det är mycket svårt. Ja, och så kommer man ihåg att värma tevatten till tedrickarna för annars kan lappolisen dyka upp och tapetsera lite och det blir det så dålig stämning... Skulle någon råka vara sjuk under sin Kaffevecka börjar det genast spekuleras i om denne någon verkligen är sjuk, eller om personen i fråga möjligtvis inte bara är lite (mycket) lat och vill slippa ifrån kaffekokandet.

Eftersom kaffe är så viktigt så finns det förstås en mängd åsikter om saken. Så många att det tydligen var föremål för en 15 minuter lång diskussion på det senaste avdelningsmötet. Det är lite oklart vad som kom ut av diskussionen, förutom en ny lista över vem som är kaffeansvarig de närmaste 40 veckorna (för övrigt en lista som de flesta tycks vara missnöjda med av en eller annan anledning). Själv har jag kunnat konstatera att mitt namn finns på den, en vecka långt efter att min nuvarande anställning går ut, och funderar nu på om någon gjort ett allvarligt misstag eller om detta är någon slags indikation om framtiden. 2000-talets motsvarighet till att spå i kaffesump kanske?

*Med tanke på en av moderaternas annonser i dagens SvD kan man nästan tro att de håller med om det... Själv skulle jag tycka att det vore trevligt om tex nya LHC-experiment kunde diskuteras med samma entusiasm någon gång...

**I teorin ska nog var och en ställa in sin egen disk i diskmaskinen, men i praktiken tycks det vara lite si och så med den förmågan.

Chicago

Mycket trevlig stad. Framför allt var det slående hur oerhört rent det är där. Dessutom finns det oändliga möjligheter till fotografering... Behöver dock mer än dryga 2 dygn för att upplevas i sin helhet. Och det är värt att notera att Chicago Midway slår O'Hare med hästlängder när det gäller val av flygplats...









Notera den något ovanliga formen på denna skyskrapa... Ni kan ju gissa vad för slags trivia som berättas om denna byggnad...

Fler bilder finns på det gamla vanliga stället.

En USA-resa i (starkt begränsat antal) bilder

Jo, jag är tillbaka i Sverige, med en hjärna som känns lite lagom mosig av både trötthet och jetlag, substantiella inlägg lär därför dröja lite (men trots detta lätt dimmiga tillstånd har jag i mina försök att kolla ikapp svenska nyheter kunnat konstatera att något är ruttet i den svenska integritetsdebatten, men mer om det en annan dag.

Ett högst begränsat urval av bilder från de senaste tre veckorna:


Parkeringsplats the New York-way. Så går det när det är ont om plats i stan.


Vy från Brooklyn Bridge park.


Vi plockade världens största blackberries i Southampton, Long Island. Goda var de också.


Nova liknar sin pappa ganska mycket. Men verkar ha fått mammas lättsamma inställning till livet.


Mansion, Newport, RI. Det finns några stycken av dem där.


"The Bean", Chicago. Finns risk att ni kommer få se den här skulpturen i fler versioner. Många bilder blev det...


Ganska coolt, men nästan lite läskigt konstverk i Chicago.


Utsikt från Hancock Tower - en väg som går väldigt rakt västerut, om inte Illinois är midwestern nog.


Utsikt över Interstate 66* från Fairfax/Vienna metrostation utanför Washington DC, så tidigt på morgonen att rusningstrafiken ännu inte kommit igång.


The book loft i German Village, Columbus. Ohios svar på Strand (knappast 18 miles med böcker, men i alla fall 32 rum med böcker). De besöken ledde till att det var mycket nära att jag fick betala övervikt på vägen tillbaka till Sverige, men jag har läsning för hela hösten tror jag.




Gunther, som är Lindseys nya valp har just upptäckt att han kan få leksaken att göra ljud. Det tog dock en stund att komma på att hundgodiset var ätbart och inte bara en leksak...

*Alltså inte den "riktiga" Route 66 som ju går "from Chicago to LA"...

Badjobb

Det är, måste man säga, onekligen ganska trevligt att vara på en konferens som 1) har tiden mellan 1 och 4 på eftermiddagen ledig, och 2) som ligger på behagligt gångavstånd från utmärkt klippbad, rakt ner i Atlanten.

Otippat

Alldeles nyss uppmuntrade jag min ena brorsdotter att börja spela fotboll. Man undrar om kombinationen konferens och semester verkligen är bra för mig.

Förbud. rättigheter och ansvar

En ekorr-post om vad som är mindre bra med piratpartiets valmanifest fick mig att börja kontemplera det här inlägget (istället för att korka igen kommentarsfältet därborta fullständigt)...

Jag har ju tidigare skrivit om att jag anser att man inte kan, eller bör, förbjuda allt som är dåligt. Jag anser nog att många politiker och opinionsbildare skulle må väl av att överväga de långsiktiga konsekvenserna av sina förbudsförslag lite oftare än vad de gör. För väldigt ofta handlar det ju om att något som är olämpligt ska förbjudas, men när de förbuden blir för många så blir det också lätt, lätt att gå ännu längre ut på det sluttande planet, och förbjuda också det som man för tillfället finner opassande. (Och jodå, sådana förslag komponeras i Sveriges riksdag redan idag.) Dessutom, ju fler förbud, desto större risk för övervaknings"behov", och ännu viktigare, ju fler förbud desto mindre krav ställer vi på att människor ska ta eget ansvar och bedöma konsekvenserna av sina egna handlingar. Dessutom misstänker jag att en inflation i förbud kommer att leda till att respekten för de som faktiskt är rimliga kommer att minska.

Det om förbud, nu något om rättigheter, inspirerat av det piratpartistiska förslaget om att "Regeringen ska utfärda direktiv till Luftfartsverket att senast den 1 juli 2011 erbjuda gratis,
inloggningsfritt och obegränsat trådlöst internet på samtliga större flygplatser." (sic!) Rättigheter är ett intressant begrepp, inte minst mot bakgrund av att det ju existerar en FN-deklaration om de universella mänskliga rättigheterna. Dessa debatteras då och då i politiska kretsar, inte så mycket för de första artiklarna som bland annat stadgar rätten till liv och frihet från slaveri, eller rätten att söka asyl, som för de senare som bland annat handlar om rätt till arbete och rätt till betald ledighet. Förvisso mycket trevliga fenomen, men kanske ändå rättigheter på ett något annat plan. Kan jag tycka. Rätten till liv ger liksom inte så mycket utrymme för tolkningar, medan rätt till betald ledighet faktiskt gör det.

Kanske har jag fel, men jag tycker mig också ana en trivialisering av rättighetsbegreppet - lite åt hållet "allt som jag vill ha är en rättighet och helst ska det vara gratis också". Ett annat exempel på hur rättighetsbegreppet urholkats är den före detta kollegan som hävdade att det var hans rättighet att, trots att han inte var sjuk, plocka ut sjukpenning eftersom han varit med och betalat in till systemet. (Hans politiska övertygelse låg, i alla fall på den tiden, långt till vänster.) Den typen av resonemang är både principiellt mycket märkligt (folk kräver ju ändå inte sina försäkringsbolag på pengar lite då och då, och gjorde de det skulle premierna rusa i höjden) och kontraproduktivt för alla som vill ha någon form av offentligt finansierad och allmänt tillgängligt socialförsäkringssystem.

Nåväl, om detta inlägg inte är så stringent och saknar slutpoäng (utom den vanliga då, att folk borde ta mer ansvar och tänka efter före) så beror det nog på att det är väldigt tidigt på morgonen och att jag har sovit väldigt lite inatt eftersom det bär av västerut idag. Någon slags semesterbildsuppdatering kan det nog tänkas bli här de närmaste veckorna...

Slutligen ett meddelande till mina föräldrar: Eftersom ni inte svarar i telefon så meddelas härmed att jag räknar med att vara tillbaka i landet den 23:e augusti.