Mina ben säger att de vill ut och springa. Min hjärna säger att det är fullständigt vansinnigt att springa när det är +36C utomhus, och inget tyder på att temperaturen kommer att gå under 30C de närmaste 24 timmarna. Så jag litar på hjärnan och skippar träningen. Och bloggar istället.
Jag fick en bok i födelsedagspresent - Kazuo Ishiguros "Never let me go" (titeln till trots på svenska). Och man kan lugnt säga att givaren lyckades med en perfekt matchning. Redan efter första sidan var jag fast. Och enda anledningen till att jag inte läste ut den på två dagar är det är en av de böcker som man faktiskt inte vill ska ta slut. Jag tyckte alltså att den var väldigt bra. Fast jag är inte säker på att jag rekommenderar den rakt av. Jag vet inte säkert, men kanske måste man tilltalas av det sorgliga drag som går igenom hela boken, för att man ska tycka om den.
Det är en originell historia, som väckte många tankar om hur vetenskapen påverkar samhället, och hur forskningsfynd kan användas i både goda och mer dunkla syften. Ändå adresserar huvudhistorien egentligen inte alls detta. Det är den sortens bok som en del av mig väldigt gärna skulle vilja diskutera i en bokklubb, medan en annan del av mig vill behålla läsupplevelsen helt för mig själv, utan att låta den störas av andra intryck.
Som bok är den vad "Lost in translation" är i filmväg för mig. Fantastiskt vacker, men hela tiden med en underton av sorg. En slags vetskap om att det faktiskt inte blir bättre än så här, att hoppet om något annat och bättre ändå bara är en illusion. Vilket förstås samtidigt blir en påminnelse om att det är lika bra att försöka göra det bästa av situationen.
Och för stunden är väl det att göra det bästa av situationen att gå och lägga sig. Veckan har inte varit utan frustrationer men nu har jag i alla fall åtgärdat dem fram till den punkt att jag inte kan göra något mer åt dem. Det återstår bara att vänta, se och hoppas att det löser sig. (Och löser sig gör det ju förstås förr eller senare på något sätt, det är bara frågan om det blir på ett sätt som jag är nöjd med....) God natt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
hm, låter som en intressant bok att läsa. Ska se om jag kan hitta den och kanske få den skickad till mig. Jag håller med om boklubbsiden, det är kul att läsa böcker och få diskutera dom (det är som om dom håller längre då...).
Vad man kan använda forskningsresultaten till och hur mycket ansvar man har som forskare har jag funderat på förr. Den kända saken om fission och fusion är väl mest uppe men även biologisk vapen(försvar) faller för mig som mikrobiolog inom den ramen. Senast i förra veckan när jag pratade med en kollega om att mutera en bakterie att producera ett visst protein som är farligt.... varför? men även om jag måste vara i BSL3 för att göra det var tankar som jag snuddade vid medan jag funderade på det hela.
Hoppas att frustrationerna löser sig på ett sätt så du blir nöjd! nu är det definitivt dags för mig att sova - lite sent men det har varit en skön helg i vilket fall :)
Du kan få låna min bok - jag har ju redan läst den :-)
Om forskningen och dess användning. Jo de exempel du tar upp är ju de mest typiska. Men det har slagit mig sedan jag kom hit hur mycket pengar militären här lägger på ren grundforskning. vi har tex ett samarbete med en grupp på Naval Academy, och det är väl kanske inte det första jag skulle gissat innan jag kom hit...
Post a Comment