Paris!

Kort bloggis idag, som inte handlar om politik (mer än indirekt eftersom mitt dåliga koldioxidsamvete gjort sig påmint) - jag ska åka till Paris och hälsa på Jenny! Eftersom jag aldrig varit i Paris ska det bli riktigt kul. Jag inbillar mig dessutom att tre dagars paus från manusskrivande och avhandlingsarbete bara är bra för kreativiteten.

Nu ska jag återgå till att göra spännande experiment! På måndag börjar vi nämligen packa ihop labbet, inför flytten till Ångströmlaboratoriet, så det gäller att få klart så mycket som möjligt innan dess.

Fler citat som inte får vara med...

...kommer från Britt G. Hallqvists översättning av Shakespeares Hamlet. Ja, först finns ju de kända förstås:

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling."

Det här citatet kommer ju från Hamlets berömda monolog som inleds med frågan om att vara eller inte vara. Och det skulle kanske kunna passa i en avhandling i och för sig, för många ideer har man fått, som aldrig realiserats - ibland pga tidsbrist, ibland pga att de kanske inte var så bra som man trodde etc.

Ett annat ganska känt Hamletcitat är "Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når", och det här är inte ett dåligt citat heller, men kanske inte helt optimalt för avhandlingen. Framför allt kan man ju fråga sig exakt vad man skulle vilja kommunicera med ett sådant citat. (Och de flesta läsare har väl förstått vid det är laget att de citat som eventuellt får vara med, inte kommer att redovisas här än på länge.)

Ett annat, helt lysande men inte så känt Hamletcitat är följande:
"Spydigt ord sover sött i dumt öra" - det här hade Jenny och jag hjärtligt roligt åt när vi för något (några?) år sedan såg Uppsala Stadsteaters uppsättning av Hamlet, och det ligger onekligen en del sanning i det.

För tillfället läser jag En midsommarnattsdröm i svensk översättning, så det kanske kommer fler citat...

Citat

Jag håller på och letar efter ett bra citat att inleda min avhandling med. Jag tror att jag har hittat det, så jag kommer inte att ge det här - ni får allt ge er till tåls ett litet tag till... Men längs vägen har jag hittat en del andra roliga citat, som jag inte tänker använda i avhandlingen, men som kanske kan komma till pass här på bloggen. Först ut är fysikern och nobelpristagaren Richard P. Feynman, med följande citat:

"Poets say science takes away from the beauty of the stars - mere globs of gas atoms. I, too, can see the stars on a desert night, and feel them. But do I see less or more?"

Även om jag kan tycka att det kanske generaliserar lite väl mycket över "poeter" så måste jag säga att jag gillar andemeningen i det. Ju mer jag lär mig om världen och dess invånare desto mer fascinerad och förundrad blir jag. Och det bästa är att allt talar för att det finns mycket mer att upptäcka, förundras och glädjas över.

anställninsgformer

Hej och hå. Man kan bli frustrerad av olika saker när man jobbar på universitetet. En av frustrationsorsakerna är de olika anställningsformer som figurerar för forskarstuderande. Det pågår en oerhört kreativ verksamhet ute på lärosätena för att undkomma de regler som finns om att forskarstuderande antingen ska ha doktorandtjänst eller utbildningsbidrag. Det är inte ovanligt att människor som i princip ägnar sig åt forskarutbildning ändå inte är antagna till densamma, och det fungerar eftersom de finansieras via stipendier (vilket ställer dessa människor utanför alla våra sociala trygghetssystem) eller andra mer eller mindre märkliga anställningsformer som inte alls är avsedda för forskarstuderande. Jag, Jenny och Anna har blivit så frustrerade att vi börjat knåpa på en debattartikel i frågan - jag lär återkomma i frågan här på bloggen när den väl är klar. Men nu ska jag äta glass!

Månad och opponent

Jahaja, det har varit lite tyst på bloggen ett tag, men nu kommer det en ny post. Idag har vi haft möte och diskuterat möjliga opponenter - det blev till sist en lista på 6 namn, men ännu har vi inte gjort någon riktig prioritetsordning (men jag kan säga att det fanns olika åsikter hos de inblandade...). Och datum då, må någon undra - ja, det kommer att bero på när opponenten kan, men planen är någon gång under november. Så det så. Ska bli spännande!

Bisarrt!

Häromdagen påstod någon jag känner att det var mitt öde att bli politiker. Jag vet inte riktigt hur mycket allvar det låg bakom den åsikten, men det kändes som ett ganska bisarrt öde. (Helst för någon som tycker att man ska undvika att vara politiker hela sitt liv). Något annat som också är ganska bisarrt, som jag fick veta häromdagen är att om man googlar mitt namn så kan man dels komma hit till bloggen, vilket kanske inte är så konstigt. Men man får också upp en träff på Wikipedia. Det är inte utan att man undrar vem som idats lägga in informationen. Och hur man skulle skiljt mig från den andra (kända) Maria Abrahamsson om jag också varit journalist...

Radiodag

Idag är det söndag, på jobbet. Så här långt ser det ut att bli ganska schyssta resultat, så jag ska väl inte vara alltför ledsen över att jag måste vara inne i det vackra vädret. Men i alla fall - eftersom jag jobbar så blir det mycket radiolyssnande. Men söndagar är ingen bra radiodag.

Alla andra dagar i veckan är P1 min favvokanal på morgonen, men på söndagar, nej. Jag vaknade till "Andliga sånger" i morse, och det är inte mitt bästa program... Och därefter kommer "Vid dagens början" som inte heller är mitt bästa program. Det är något slags andaktsprogram vars syfte jag aldrig riktigt har förstått. Sen kommer SMHI, så då blir det lite ordning. Sen kommer "Vetenskapsradion: Tekno" som är ett program med potential, men som oftast bara känns trist. "Vetenskapsradion: Språket" kommer sen, och det kan vara lite roligt ibland, men det är ju inte hejdundrande spännande alla söndagar. Sist i vetenskapsblocket kommer veckomagasinet, som brukar vara bra, det är bara det att det är en repris så man har oftast redan hört det.

Sen, vid 8.30 så är det dags för "På minuten" som också är en repris men som i alla fall brukar vara hörvärt. Och sen "Godmorgon Världen!" som brukar vara värt att höra på, särskil public service strax efter 10 och de gånger Ludvig Rasmussen har slutkrönikan strax före 11. Men när det är slut kommer det en helt outhärlig radiotimme. Gudstjänst på P1, Klingan i P2, Roll on i P3 och svensktoppen i P4... Den timmen är det helt enkelt något annat än radio som gäller. (Om man inte är på humör för de kommersiella kanalernas musikslingor vill säga...) Efter klockan 12 kan man lyssna på hitlistan i P3, men sen är det inte mycket att hurra för...

Det är ju egentligen ganska konstigt att det ska vara så svårt att hitta bra radioprogram på söndagar. Det borde väl vara en utmärkt dag för radiolyssnande även oavsett om man jobbar eller inte? Fast det kan ju förstås också vara så att min smak inte sammanfaller med public service-utbudet...

Citronfjäril

Har just varit ute på en liten promenad, och kunnat konstatera att nu är det vår på riktigt, för nu har jag sett en citronfjäril! (Om det nu fortfarande heter så efter de fjärilsnamnändringar som har skett på sistone). Vår och varmt och skönt är det i alla fall!

Märkliga saker...

Idag är det fantastiskt väder, så man borde vara ute, istället för att jobba... Men nu är det märkligt nog så att jag ändå måste göra det, men en promenad ska det väl kunna bli sen. Men om man nu ändå måste vänta på att ens prov ska nå en temperatur av 80K ( vilket är ungefär -190 grader celsius) så kan man väl passa på att blogga lite grann om veckans märkligheter. (Och då måste jag kanske, för sakens skull, påpeka att det är saker, händelser och företeelser som verkar märkliga ur mitt eget perspektiv, det finns säkert andra som finner dem helt normala.)

Låt mig börja med det här med ungdomsarbetslösheten, som har varit på tapeten den senaste tiden, inte minst i en mykcet hetsig diskussion mellan några arbetskamrater (inklusive mig själv) häromdagen. Först, för er som inte sett den, här kommer Henrik Hanssons informativa jämförelse mellan ungdomsavtal och plusjobb. Man kan diskutera vilken av dessa åtgärder som tar ifrån unga människor flest rättigheter. (Personligen tycker jag att samma regler borde gälla för alla på arbetsmarknaden, så jag är ingen fantatisk vän av ungdomsavtalen, men det är lite samma sak som med föräldraförsäkringen, det är uppenbart att något måste göras, så låt oss diskutera olika möjligheter. Och nej, diskutera är inte samma sak som att panga rutor eller skicka mer eller mindre begåvade hotbrev, det är något helt annat!) Och vi diskuterade rätt länge, och hamnade förstås till slut i diskussionen om () (dvs osynliga partiet) och andra mer eller mindre löst sammansatta grupper som tycker att det är OK att angripa andras egendom, som tycker att det är OK att skicka hotbrev och försöka skrämma till tystnad (så mycket för den sk yttrandefriheten). Och en av diskussionsdeltagarna tyckte faktiskt att det var OK att förstöra och kanske också tillskansa sig andras egendom. Undrar om den personen varit utsatt för stöld någon gång? Jag tycker verkligen att det är märkligt att det finns vuxna, uppenbarligen tänkande och begåvade människor som försvarar saker som hot och skadegörelse.

En annan märklig sak är LO:s nya kampanj, som man kan se affischer ifrån här. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom att de som ligger bakom kampanjen tycks ha missat ett viktigt faktum - de problem som beskrivs i kampanjen är ju inte orsakade av de hemska "borgarna", utan av den sittande regeringen. Vilket möjligen gör slutsatsen att man ska rösta på (s) lite ologisk. Om man vill att tllväxten ska komma alla till del så torde det logiskt riktiga vara att rösta på något parti som inte redan bevisat att de misslyckats med den saken. Kan man tycka.

Nå, nu får det vara slut på märkligheterna för den här gången, nu ska jag labba lite på mitt förhoppningsvis väldigt kalla prov...

Goda nyheter

En kort bloggpost så är på kvällskvisten. Har äntligen fått besked från mitt försäkringsbolag om att jag får ersättning för inbrottet. Det tog sin tid, men nu är det i alla fall klart! Skönt.

Och ikväll har jag (förutom att jag tränat, vilket också är nyttigt) lett en studiecirkel för ett gäng centerkandidater här i Uppsala. Det blev otroligt spännande och givande och konstruktiva diskussioner. De kommer att bli ett bra gäng.

En massa goda nyheter på en gång alltså.

Samarbetspartners

Jag har ett gäng samarbetspartners. Några (de flesta) jobbar eller har jobbat i konsortiet för artificiell fotosyntes. Och alldeles särskilt viktiga där har varit Henriette (som har slutat nu), och är Olof och Micha(el) som gör skojiga molekyler med bra egenskaper åt mig!

Utöver det så har jag ett samarbete med Randy Thummel i USA och Dipankar Datta i Indien. Jag vet inte om det är kulturellt betingat, eller beror på andra saker, men när det gäller Indiensamarbetet så sker all kommunikation via professorerna, och ibland så får jag mejlen skickade till mig också och ibland inte. (Som kuriosa kan också meddelas att trots att vi inte känner den här killen, aldrig ens har träffat honom, så hindrar det inte honom från att då och då utgjuta sig över alla de problem man kan ha i sitt chefsskap.)

I USA-samarbetet däremot så är det jag som sköter i princip all kommunikation. Och, ska jag säga, det är väldigt kul för jag får alltid väldigt snabb respons och bra kommentarer därifrån. I måndags skickade jag fyra sidor resultatsammanställning dit, idag har jag fått svar med inledande kommentarer. Hur kul som helst!

Den perfekta kombinationen?

Idag har jag städat, och skrivit på en av mina artiklar. En lysande kombination skulle det visa sig. Jag tycker närmligen att det är urtrist att städa, men väldigt, väldigt trevligt att ha rent och fint omkring mig. Och jag tycker att det är jättekul att skriva vetenskapliga artiklar, men det kräver ganska mycket koncentration. Och man koncentrerar sig inte så bra när ens ostädade hem tränger sig på.

Men idag fann jag den perfekta kombinationen. Först städa lite, sen skriva lite, sen städa lite till och så skriva lite till osv. Funkar bra, för man behöver hur som helst tankepauser i skrivandet ibland, och då blir städat mest så där i förbifarten. Glimrande!

Vår på riktigt!

Nu är det vår på riktigt! Idag har det varit helt fantastiskt väder. Solsken från en helt blå himmel. Och när jag cyklade hem från jobbet ikväll så kände man, trots att det hade hunnit börja bli lite kyligt, att det var vår i luften. Härligt!

Det blev många promenader idag, först en till och från Uppsalas bästa sushiställe vid lunch, genom stadsskogen så att man kunde höra alla fåglarna och känna på lukten att det faktiskt är vår på gång. Och sen en promenad till på eftermiddagen. Den gick från BMC, via Botaniska trädgården (där vi såg krokusar - de första i Sverige för den här våren) och Slottet ner på stan, fikapaus på Güntherska och sedan via Stadsträdgården och sjukhusbacken tillbaka upp till BMC. Och allt detta i en värmande eftermiddagssol. Att utflykten tog en och en halv timme kan det väl vara värt, det var så mycket trevligare att jobba sen, när jag visste att jag hade utnyttjat det fina vädret. Det borde nästan vara förbjudet att inte njuta av det... Och det är verkligen dagar som denna man uppskattar att ha ett jobb som tillåter en att gå ut och gå medan det är varmt och fint, och jobba lite senare.

Så nu är det bara att hoppas att vädret håller i sig över påskhelgen också. Jag ska visserligen vara här, och jobba en del, det är ett par artiklar/uppsatser/manuskript eller vad man nu vill kalla dem, som det behöver jobbas på. Men det ska bli kul. Och eftersom jag jobbar nu, så kommer jag att kunna vara ledig mesta delen av den tid som Mats är hemma i Sverige.

Gott om tid

Idag har jag haft ett (bra) möte med en av mina handledare. Det mynnade, bland mycket annat, ut i att "det är gott om tid" för mig för att få klart allt som ska vara klart innan det är dags att disputera. Visserligen "tar det ju en del tid att klara av skrivandet" men han tyckte inte att det fanns anledning för mig att vara särskilt stressad. Så då bestämmer jag väl att jag inte är det. Han har ju varit med förr, så han borde väl veta. Och alltså kan jag nu med gott samvete ägna mig åt att surfa runt och kolla in kameror och relaterade grejor...:-)

Gästspel i politiken

I helgen har jag gjort ett gästspel i politiken, som stämmoordförande på CHF:s förbundsstämma, som för övrigt bytte namn till Centerstudenter på nämnda stämma. Det var riktigt roligt att vara där, och det är skojigare än man kan tro att sitta mötesordförande på ett sådant arrangemang. Fast lite, lite konstigt också. Det är tre år sedan som jag slutade som förbundsordförande, men nu är jag inte längre den "senaste" före dettingen i detta sammanhang, eftersom Ilan nu har avgått, och lämnat över ordförandeklubban till Peter Ranki. I och med denna stämma finns det inte längre någon ledamot i förbundsstyrelsen som var med under min tid. Pyttelite sentimentalt, men allra mest skönt eftersom det betyder att organisationen förändras, och det är något positivt!

Idag har dessutom våren kommit hit på riktigt. Solen skiner, det är varmt, och det töar och det börjar äntligen försvinna en massa snö. Jag var ute på en härlig femtiominuterspromenad efter att jag hade kommit hem från Stockholm där stämman hölls. Underbart!

Bra möten och andra goda nyheter

Det finns bra möten också! Idag har vi haft ett bra möte, kort och koncist utan att för den skull behöva ge avkall på diskussionen. Kul. Men dagens bästa nyhet är ändå att min kollega Carol har fått ett nytt, spännande jobb i Amsterdam! Stort grattis!

Frustrerande möten...

Är det någon som tror att en doktorand i fysikalisk kemi spenderar det mesta av sin arbetstid på lab? Ja, det är lätt att tro det, men ibland känns det som om den mesta spenderas på möten. Mer eller mindre konstruktiva diton, eller om man uttrycker sig mer negativt, mer eller mindre frustrerande sådana.

Idag har det varit möte nästan hela dagen. Omväxlande intressant, och mindre intressant. Ett hyfsat bra möte, även om jag kände att jag egentligen borde gjort andra saker. Så finns det möten som inte är intressanta alls. Som det för ett par veckor sedan när vi bland annat fick veta följande om den förestående flytten av vår arbetsplats:

#man ska märka sina flyttkartonger rätt
#det finns ett rumsnumreringssystem på Ångströmlaboratoriet, dit vi ska flytta
#man måste själv flytta sin mobiltelefon
#man ska inte packa sina flyttlådor för tungt
etc, etc...

Det var ett äkta frustrerande möte. Det fanns 38 personer i det rummet. Jag tänkte nästan börja räkna på vad det kostade att ha alla dem människorna (alla med minst akademisk grundexamen) sittandes där för att få veta att de ska märka sina flyttkartonger rätt.

Men imorgon ska jag i alla fall få labba igen!

En midsommarnattsdröm...

Det är jobbsöndag idag. Men jag jobbar lite hemifrån först i ett (sannolikt fåfängt) försök att vänta ut snöfallet innan jag åker till jobbet. Det snöar nämligen igen. Men med lite ur kanske det snart övergår i regn, och då kan man alltid låtsas att det är vår.

Igår kväll var det dock kulturupplevelse, "En midsommarnattsdröm" på Stockholms stadsteater. Det var i alla fall ingen snö med i den föreställningen, så på så vis var det en utmärkt verklighetsflykt. Jag gillar i allmänhet Shakespeare, men jag måste medge att det var en ovanligt annorlunda tillställning... Fast jag gillade den, särskilt Rikard Wolff som Puck. Rätt rolig var också den hejdlösa driften med ett gäng kända svenska skådespelare och regissörer. Lättsamt, trevligt och en utmärkt sätt att spendera en lördagskväll faktiskt. Dessutom var det mitt första besök på Stadsteatern i Stockholm, så det var väl dags. Och Shakespeares ordvändningar kan man inte få nog av. Men nu ska jag skriva en artikel.

Saker jag inte förstår... II

Ja, jag kan meddela att jag och anonymous har mejlat till varandra. Det var klargörande i den meningen att jag fick en något mer nyanserad bild av hur de tänker, argumenten bakom är dock fortfarande oklara för mig. Och jag tror att vi helt enkelt har alltför olika utgångspunkter för att det ska vara möjligt att föra en vettig diskussion.

Saker jag inte förstår...

...finns det gott om. En hel del av dem är mina egna forskningsresultat, men just idag handlar det om människor och deras agerande.

Det är tydligen farligt att vara centerpartist i dessa dagar. Igår var det demonstration i Stockholm. "Förenade Arbetare" hade kallat till massdemonstration mot förändringar i arbetsrätten. Så långt allt frid och fröjd. Man får tycka och säga precis vad man vill om arbetsrätten, och om centerpartiets förslag i dessa frågor. Det kallas yttrandefrihet. Så långt är allt väl. Men det som jag inte förstår, det är det faktum att på grund av den här demonstrationen betraktades igår centerpartiets kansli i Stockholm som ett osäkert ställe att vara på, av bland andra SÄPO. En piketbuss placerades utanför porten och under brevinkastet fick de rådet att ställa en hink med vatten. Så att eventuella brandfacklor inte skulle ta sig. Och jag tänkte, det här är ju ändå helt otroligt. De kan ju inte mena allvar med att det skulle vara riskabelt att vara där. Men jo, faktiskt.

Och när de som jobbar där kom till jobbet i morse var fönsterrutorna fulla med ägg, och någon ruta var visst krossad också. Hurvida det var demonstrationsdeltagarna som gjort detta har jag förstås ingen aning om, men det är ju lätt att åtminstone inte utesluta ett samband, om jag uttrycker mig milt. Varför gör man så? Kan någon förklara? Jag förstår ju att ett visst mått av frustration måste vara inblandat, men vad tror man att man ska uppnå med det? Vilket är målet? Nej, jag förstår faktiskt inte varför man beter sig så mot andra människor.

Och på samma tema finns det annat jag inte heller förstår. På Johan Sjöbergs blogg fanns ett inlägg om den här demonstrationen. (Och för er som undrar, jag känner inte Johan, men han råkar vara förbundssekreterare för en organisation som jag varit förbundsordförande för, därför läser jag då och då hans blogg.) Och till detta inlägg finns det en mängd kommentarer, i skrivande stund 44 stycken, varav vissa är mycket fascinerande, och för mig faktiskt fullständigt obegripliga. Ett litet problem dock, de grövsta påhoppen är samtliga skrivna av anonyma debattörer, och jag vill inte gärna citera utan att veta vem jag citerar. Därav länken ovan. Men det är i sig är värt att fundera över att människor häver ur sig dessa saker anonymt. Vågar den eller de som ligger bakom inte stå för dessa åsikter? Dessutom kan man ju inte låta bli att undra om det är samma person som ligger bakom alla anonyma inlägg?

Igen, varför? Vad är det man vill uppnå med detta? Nej, jag förstår faktiskt inte hur man med vett och vilja kan bete sig så, i handling och i ord, mot sina medmänniskor. Vid närmare eftertanke så är jag inte säker på att jag vill förstå heller.