Jag vet inte när det här blev en blogg som mest handlar om mat, men så verkar det ha blivit. Men jag har lovat Johan att jag ska skriva om primärvalen, och eftersom det aldrig skulle falla mig in att bryta ett löfte till Kultur- och fritidsnämnden i Väsby så kan jag garantera att det kommer så småningom.
Men för kvällen får det räcka med några spaningar från mataffären. För man kan göra en del intressanta sådana. De gillar mixer av olika slag här. Kakmixer, pannkaksmixer, brödmixer etc av karaktären "blanda mixen med ägg, smör och vatten och grädda sedan". Det verkar inte ha slagit dem att momentet blanda mjöl, socker och ev bakpulver och kakao, inte är det mest komplicerade momentet inom bakningen. (Jag bjöd mina kollegor på mjuk pepparkaka idag, de frågade var man kunde köpa sån kakmix, och blev lite besvikna när de fick veta att det inte gick... Men, jag och en av mina vänner har ju haft bakningskurser för amerikaner förr, så det ska nog kunna gå bra en gång till.)
En annan sak man slås av är alla onödiga förpackningar. Det är lite som Sverige på 80-talet, med tandkrämstuber som förpackas i en extra pappersförpackningar, och ett antal sådana exempel till.
Men det mest intressanta jag såg idag, när jag spanade lite, var de finfina aluminiumformarna med ett färdigt pajskal i, i ett och samma kit. Fanns både i sötat och osötat utförande. Praktiskt. Fast ärligt talat, skulle ni köpa en pajdeg som vakuumförpackats i sin aluminiumform och legat i affären vem vet hur länge? Jag menar, själva pajdegen är ju inte det svåra (om det nu finns något svårt moment med att göra paj) i tillagandet/bakandet. Förundrande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment