Lastbilsägare=fuskare?!

Public service ger mer valuta för licenspengarna när man är utomlands än när man är i Sverige. Att kunna lyssna på radio, och följa svenska nyheter och en del annat via sändningar på webben är faktiskt väldigt trevligt. Men jag tycker inte att det motiverar licensförfarandet. Men det är en annan historia.

I morse lyssnade jag i alla fall på ett program från dokumentärredaktionen, "På spaning efter fuskarna". Det handlade om hur försäkringskassan arbetar med att upptäcka fusk med socialförsäkringssystemen. Det var intressant och upplysande på många sätt. Försäkringskassan kan kolla upp allt de vill om dig, var så säker. En av de intervjuade berättade om en "jättebra hemsida" där de kunde spåra människor oavsett var i världen de befinner sig. Typ, du kan lämna Sverige men aldrig försäkringskassans vakande ögon. Detta förvånar mig dock inte, egentligen.

Mer intressant var att höra hur försäkringskassan hanterar inkomna ärenden. Anonyma tips kommer in hela tiden från grannar och andra som är upprödra över att de själva jobbar och sliter medan någon annan som enligt anmälarens åsikt inte är sjuk, uppbär sjukpenning. Uppenbarligen kommer det in en hel del anmälningar som fullständigt saknar grund...

Det presenterades flera exempel på hur anmälningar hanteras i programmet och det som slår mig är att det verkar ske med ett stort utrymme för godtycke. Två olika fall av misstänkt fusk, där den missttänkte fuskaren var sjukskriven för depression togs upp i programmet. Båda anmälningarna handlade om att det var märkligt att människorna orkade arbeta i trädgården etc om de nu inte orkade/kunde jobba.

När utredaren kollar upp fall 1 så konstaterar hon att sjukskrivningsorsaken är depression, att vederbörande har kontakt med försäkringskassan, har anmält sina utlandsresor etc och drar slutsatsen att det inte finns anledning till närmare granskning. Vid fall 2 så visar det sig att vederbörande äger en lastbil, och det väcker misstänksamheten till liv hos utredaren. Och eftersom utredaren inte kan föreställa sig en enda anledning till att en deprimerad person kan äga en lastbil, utom att det är fråga om fusk med sjukpenningen: Därför kontaktas en handläggare på den enhet som hanterat personens ärende. Denne handläggare försöker säga att det ju egentligen inte finns mycket som talar för fusk, men utredaren står på sig, med resultatet att den sjukskrivne ska kallas till försäkringskassan för en "konfrontation" där den sjukskrivne
ska tvingas förklara hur han kan uppbära sjukpenning samtidigt som han äger en lastbil*.

Det man frågar sig är vilka mer saker det är suspekt att äga enligt försäkringskassans utredares tycke? Ska en för depression sjukskriven bonde vara tvungen att sälja sina traktorer för att inte bli misstänkliggjord? Ska en forskare tvingas sälja sin litteratur om hon eller han blir sjukskriven, så att försäkringskassans fuskutrerade kan vara säkra på att det inte arbetas något genom eventuellt läsande av de där böckerna?

Missförstå mig rätt, jag tycker att fusk med socialförsäkringssystemen ska bekämpas, men det måste ju ske med någon slags rim och reson. Det bör helt enkelt inte vara så att man misstänks vara fuskare för att man äger en lastbil. För om det är suspekt, då måste det vara många andra ägodelar som borde göra försäkringskassans utredare misstänksamma? Om du äger en cykel kan du ju cykla till ett eventuellt jobb, det måste i så fall också vara grund för misstanke?


*Faktum är att en människa med diagnosen depression kan vara så oförmögen att agera, att också en så relativt enkel uppgift som att ställa av ett fordon, eller att sälja detsamma kan utgöra ett oöverstigligt hinder. Det är en lika trolig förklaring som fusk. Faktiskt.