Matblogg

Det är ju, om nu någon hade missat det, snart jul. Och jul innebär förstås att man måste ha pepparkakor*. Det kan man faktiskt köpa i mitt lilla lokala snabbköp. Annas pepparkakor, bakade i Kandada efter svenskt recept med särskilt utvalda ingredienser för att så långt det är möjligt vara autentiska. (Fritt översatt). Där säljs för övrigt också pepparkakor med citronsmak och med cappucinosmak. Jag har inte testat dem och jag måste medge att jag är skeptisk...

Lussekatter är dock något som man inte kan få tag på här. Men man kan ju baka själv. Och i ett anfall av sinnesförvirring lovade jag glatt mina kollegor att de skulle få smaka svenska lussekatter den kommande veckan. Så jag skred till verket, medveten om att det antagligen skulle kräva viss anpassningsförmåga.

När man köper mjöl här måste man vara uppmärksam, för om man inte letar noga kommer man att komma hem med self-rising flour, dvs mjöl med något slags bakpulver iblandat, redan från början. Halvirriterande... Jäst är ett annat litet problem - jag har inte hittat någon annan jäst än torrjäst och när jag frågade efter färsk jäst i den gigantiska (den heter faktiskt Giant) affären så tittade de mycket skeptiskt på mig som om jag inte vore klok. Sen såg de att jag hade tre paket knäckebröd i min vagn varpå de raskt drog slutsatsen att jag var utlänning och alltså kanske inte var komplett galen trots att jag frågade efter något så mystiskt som färsk jäst.

Ja, och så saffran då, som det inte är en helt enkel match att få tag på här. Den enda kollegan som brukar köpa det kände till en affär i hela Baltimore... Besvärligt läge alltså. det hela löste sig dock briljant genom att han blev så sugen på att få testa de svenska lussekatterna att han helt enkelt donerade lite saffran till mig.

Återstår bara att hitta en ersättning för kesella, som inte är något man hittar här. Lite surfande på nätet ledde till förslaget om att ersätta med ricotta, men jag var lite skeptisk och bestämde mig för att satsa på keso istället. Ja, och sen får man ju köra lite på känsla också, eftersom man inte orkar hålla på att omvandla enheter mellan de cups som de använder här, och de enheter som nästan hela resten av världen använder. Det var dock det minsta problemet, eftersom jag alltid gör så när jag bakar.

Resultatet? Jodå, bortsett från att saffranet inte hade någon särskild lust att delokalisera sig i hela degen, som följaktligen inte blev så där vackert gul som den brukar bli, och att det var si och så med jäsningen (vilket kan bero på att jag helt enkelt tog för lite jäst, jag iddes inte kolla upp vad den mystiska enheten egentligen motsvarade i g färsk jäst) så. Ja, de blev riktigt goda faktiskt, saftiga, och man lider inte särskilt av att en deg med keso aldrig blir helt slät.
Återstår nu bara att se vad kollegorna tycker om dem.



*Min käre bror brukade när vi var mycket yngre än vi är nu, hävda att jag behövde äta pepparkakor året om för att hålla mig någorlunda snäll. När vi blev lite äldre ändrade han sig till att det inte fanns så många pepparkakor i världen att de skulle räcka för att göra mig snäll, och därför var det lika bra att jag inte åt några alls så att han kunde få dem istället...