Surrealism

OK, det här blir både surrealistiskt och lätt internt, men i alla fall. I fredags när jag passade på att dansa lite Lindy var jag med om en mycket surrealistisk upplevelse. Mitt i en swingout fångas min uppmärksamhet av det in genom dörren träder en människa som ser ut exakt som Christian Ottosson, fast gråhårig. Och bakom honom kliver en Roland Agius-look a like in i lokalen... Nästan som att (bortsett förstås från att varken CO eller RA mig veterligen någonsin uppenbarat sig på någon danstillställning av det här slaget sen jag började dansa Lindy) vara tillbaka i Uppsala igen...