Abhhsc. Del III. Tioårskalas

Caroline har just fyllt tio, och detta skulle firas med stort kalas den första helgen jag var här, ett ”sleep over-party”. När Lisa frågade om jag kunde hjälpa till sa jag förstås ja, artigheten kräver ju sitt, och ja, jag bodde ju liksom ändå i huset. Och så tänkte jag att det kan ju vara en upplevelse att berätta om för mina syskonbarn… Och upplevelse är verkligen ett bra ord för det hela.

För det första ingick det inte riktigt i Lisas planer att jag skulle hinna med att titta på ett par potentiella ställen att bo på under förmiddagen, och jag förstod varför under fredagskvällen... För om det kan ta fyra timmar att baka de chokladkakor som krävs till födelsedagstårtan fast gräddningstiden bara är 20 minuter och man har tillgång till två ugnar och tre formar, ja då kan hjälp behövas… (Jag, och nästan alla jag känner hade gjort det på mindre än en och en halv timme, och då hade disken varit fixad också).

Jag fick dessutom (trots att jag är en ”working woman”) rädda kalaset från kris och katastrof genom att (genom ett gammalt beprövat knep som jag inte minns om det är mamma eller mormor som lärt mig) lossa bottnarna ur formarna utan att de gick sönder… Ja, och så fick jag koka äggen till äggsalladen, eftersom det inte fanns någon annan i huset som visste hur man hårdkokar ägg… (I ärlighetens namn ska tilläggas att Jerry inte var hemma när detta hände, så jag tror att han hade kunnat fixa det utan min hjälp, det är i allmänhet han som sköter matlagningen i det hushållet).

Själva kalaset skulle ha spa-tema, vilket innebar fotbad, pedikyr, ansiktsmasker och diverse annat. (Ja, det var dyrt. Nej, jag vet inte vad det kostade, och jag vill inte veta heller). Dessutom, eftersom det var ett ”sleep-over” så skulle ju alla få varsin kudde också (inte heller gratis…) och så ska ju alla deltagarna på kalaset ha varsin present (som var om jag minns rätt: en penna, läppglans, hårsnodd, badskum och eventuellt något mer – inte heller gratis…) och så skulle de ju ha mat några gånger också.

På tal om mat, det här måste vara en kulturskillnad, för jag tror att det är få människor i Sverige som skulle säga ”Jag tar selleri istället för lök i tonfisksalladen, eftersom barn hellre äter selleri än lök.” (Och ja, det är stjälkselleri vi pratar om.) Fast det kan bero på att de lurar barnen att lära sig äta selleri genom att dränka den i jordnötssmör…

Mitt i det kaos som bara ca 15 10-åringar kan skapa försöker jag prata i telefon med min (nuvarande) hyrevärd. Hon konstaterade torrt ”jag förstår om du vill flytta, vad sägs om att vi träffas imorgon och går igenom detaljerna?” Jag sa inte nej…

Och så presentöppnandet. Det i sig var en upplevelse. Jag levde absolut inte upp till kraven som vuxen entusiastisk åskådare. Det finns närmligen inte en chans att jag kan säga ”Oh my gosh!” med den inlevelse som krävs femton gånger i sträck, över, i mitt tycke, rätt ordinära saker.

Jo förresten, det var, som många av föräldrarna påpekade, ett miljövänligt kalas. Vari i miljövänligheten bestod? Ja, en del av dekorationerna hade använts förut. Själv hade jag kunnat tänka mig att byta ut alla engångsartiklar mot porslin innan jag ens hade övervägt att kalla det miljövänligt, men det är jag det…