Abhhsc. Del II. Det judiska nyåret

Nästa dag får jag Lisas tillåtelse (ja, hon uttryckte det så) att åka till jobbet. Och hon gör det med en uppmaning att se till att komma tillbaka i tid, för till Lisas föräldrar kommer man inte för sent… Det gjorde visserligen samtliga tre familjer men i alla fall.

Så, hur firar man ett judiskt nyår? Förutom en del intressant mat, bland annat en läskig blandning av fiskfärs och brödsmulor som skulle ätas med en riktigt stark sås, så fick jag också ta del av två familjegräl. (Jag misstänker att grälen snarare är en del av famljeritualen än nyårsfirandet, dock…) Det första på temat vilka barn Lisas föräldrar skulle gå till synagogan* med dagen efter, vilket var långrandigt, ganska pinsamt i mina ögon och inte bekom de inblandade det minsta.**

Det andra grälet utbröt när Lisas pappa (som får klassas som värdekonservativ (med amerikansk måttstock så ni kan själva föreställa var han skulle hamna på en svensk skala)) ville diskutera politik, och särskilt Irakkrig och Mellanösternpolitik, med mig. Detta fick Mark att gå i taket över det oerhört oartiga och otrevliga i detta val av samtalsämne, vilket i sin tur fick Frank att gå igång över att det minsann inte var något fel i att diskutera politik. Det tog ett tag innan någon tog så mycket notis om undertecknad att jag kunde förklara att jag faktiskt var intresserad av politik… Därefter tog det en dryg kvart för denna trio att enas om att de nog ändå kunde diskutera politik med mig närvarande.

Och sen hade vi en lång diskussion om skatter, marknadskrafter och oljeberoende som var intressant. Det är alltid lika spännande att se amerikaners reaktion när de får klart för sig hur mycket svenskar betalar i skatt. Antingen drabbas de av frossbrytningar (vilket inte är så lätt hänt i Maryland i september) av insikten om hur mycket pengar staten tar, eller så får de ett saligt leende på läpparna och säger att, åh det är så fantastiskt, hos er har alla sjukförsäkring, och de offentliga skolorna är så bra att man inte behöver ha barnen i privatskolor… Denna diskussion som förstås ingen av de andra kvinnorna deltog i (”nej, jag är hemmafru, jag vet inget om politik”, eh? Logiken i det uttalandet var inte uppenbar för mig.)

* Från början var det meningen att synagogan skulle föräras ett besök samma kväll men någon insåg att det kanske skulle bli väl mycket för den stackars svenskan att både uppleva familjen och en judisk gudstjänst på en och samma kväll. Vem det än var som förstod detta så är jag mycket tacksam…

** Jerry har senare förklarat att det liksom tillhör showen vid dessa tillställningar, finns inget annat att gräla om så kan de alltid diskutera vem som talade i telefon med vem och hur länge och orättvist det är att man inte talade lika länge med det andra barnbarnet/barnet/svärdottern/svärsonen…