Monday, October 15, 2007

40 dagar, 40 nätter...

Har just läst ut en bok: "40 days and 40 nights: Darwin, Intelligent Design, God, OxyContin and Other Oddities on Trial in Pennsylvania" av Matthew Chapman. Den beskriver en ganska känd rättegång i Pennsylvania (inte så långt från Maryland för övrigt), Kitzmiller vs Dover. Orsakad av att en (majoritet av en) skolstyrelse i Dover ville att deras elever inte bara skulle läsa om evolution, utan också om intelligent design i sin biologiundervisning. Några föräldrar och engfagerade medborgare valde att göra rättssak av det hela, eftersom de menade att ID-undervisning är att bryta mot konstitutionen.

Chapman, som för övrigt är ättling till Darwin, skriver en rätt underhållande rapport från rättegången i alla dess delar med en noggrann genomgång av alla expertvittnens utlåtanden, och det blir onekligen till en tankeväckande historia. Dels för att hela konceptet med ID i biologiundervisningen är så komplett vansinnigt, men framför allt för att boken beskriver hur samhället Dover plötsligt blir fullt av motsättningar och konflikter, hur det skickas anonyma brev med dödshot till några av ID-motståndarna och hur forna vänner plötsligt inte längre talar med varandra för att de står p olika sidor i denna konflikt. Låter inte så kristet i mina öron, men å andra sidan förvånas jag allt som oftast över hur mycket våld som brukas i religionernas namn, så...

Själva rättegången tar 40 dagar i anspråk, domaren i målet (utsedd av George W. Bush 2002) behöver några till på sig, innan utslaget kommer. Och evolutionsanhängarna vinner, Judge Jones skriver: "As stated, our conclusion today is that it is unconstitutional to teach ID as an alternative to evolution in a public school science classroom". Domstolen har slagit fast att ID inte hör hemma som ett alternativ till evolution i klassrummen i offentliga skolor. Så slutet gott, allting gott?

Nja, författaren själv avslutar med ett kapitel där han uttrycker en klar oro för vad som komma skall, (och skickar en skarp varning för evangelisterna!) och han landar, något oväntat i konlusionen att man bör undervisa i ID. Varför?

Han menar att rättegången fick honom att inse att bästa sättet att tillintetgöra de påståenden som ID-föresprkarna och kreationisterna står för är att sätta dem under luppen tillsammans med evolutionsteorin, eftersom det då blir glasklart att evolutionen är den enda teori som håller måttet...

Jag delar inte Chapmans slutsats, jag anser att ID inte har något på naturvetenskapslektioner att göra. Eftersom det inte är naturvetenskap. Punkt.

Boken är intressant och klart rekommendabel i vissa delar också synnerligen underhållande. I en passage som jag måste återge raljerar han över varför ingen av de donatorer som ger en massa pengar till mer eller mindre fundamentalistiska tankesmedjor, finansierar forskning som kan bevisa både intelligent design och den intelligenta designern. Han kommer till slutsatsen att det beror på att ingen egentligen vill veta vem gud är... Fiktivt samtal mellan en av donatorerna (Ahmanson) och två ID-positiva forskare (Dembski, Behe) på temat "vi har funnit gud":

"Ahmanson: Is he protestant?
Dembski: I'm afraid not. He's a gay Jewish atheist, sir.
Ahmanson: Gay?
Behe: He said we should have figured it out. the virgin birth? Send an angel to do a man's job? Jesus? Confirmed bachelor, hung out with twelve guys..."

1 comment:

Anonymous said...

Det där är ju början till Spaghettimonstret som konkurerade ut jättekamelen Allan som alternativ skapare. Man kanske möjligen kunde införa ID på hemkunskapslektionerna tillsammas med en smarrig köttfärssås?