Vårkänslor

Idag har vi tagit 2006 års första promenad. Det var så varmt att t-shirt och jacka blev för varmt. Det är inte så ofta som man är ute och promenerar utan att behöva jacka på nyårsdagen. Man fick nästan lite vårkänslor av vädret, eftersom det inte bara var varmt utan soligt och fint också. Men det lär väl gå över så snart jag kommer hem till Sverige, misstänker jag...

Det är fascinerande att vara ute och gå i det här landet. Det är inte så många som gör det (såvida man inte befinner sig i en park någonstans) vilket betyder att de få som ändå är ute och promenixar känner någon slags automatisk gemenskap och de flesta hälsar glatt på andra (okända) gångare. Det kan också konstateras att infrastrukturen inte premierar promenader. Det finns trottoarer, men man måste byta sida allt som oftast om man ska gå på den, och det finns övergångsställen, men man måste vara snabb om man ska hinna över - ingenting för människor som inte kan jogga över gatan vid behov. Så det är inte så konstigt att de åker bil överallt. Samhället är helt enkelt byggt för bilåkande i första hand. Kanske inte en helt lysande strategi ur folkhälsoynpunkt.

Lite vårkänslor fick vi förresten i fredags också, när vi gjorde ännu ett Smoky Mountainsbesök. Det var visserligen snö på de höga höjderna, men det töade ordentligt eftersom solen sken från klarblå himmel (dvs, när vi hade kommit upp ovanför molnen). Töandet ledde dock till att det blev väldigt, väldigt halt på vissa ställen. Skridskor alternativt skor med broddar hade varit lämpliga skodon. Men vi kom både upp till Alum Cave Bluff och ner igen utan större mankemang. Och vackert var det.



Foto: Mats Fröberg