Jättekamelen Allan

Jättekamelen Allan är en figur som jag och min kursare och kompis Matz Jönsson uppfann när vi läste geovetenskap en gång i forntiden (1990-talet). Jättekamelen Allan var/är utan tvivel en snubbe som har vissa övernaturliga förmågor och personlighetsdrag - han lär tex ha varit inblandad i Big Bang, det är dock lite oklart om det var han som åstadkom själva explosionen. Det är fullt möjligt att betrakta Allan som en slags gudsgestalt, låt vara utan de moraliska regeluppsättningar som annars i allmänhet följer med gudsfigurer och religioner av olika slag.

Under de senaste månaderna har jag förstått att vi borde ha exploaterat Jättekamelen Allan på ett mer strategiskt sätt - med tanke på vilken framgång det "flygande spaghettimonstret" haft. Å andra sidan har vi, tack vare att vi inte gjorde det, sannolikt sluppit ett oräkneligt antal upprörda mail från människor som tycker att vi har fel, är onda och kommer att hamna i helvetet när vi väl lämnar det här livet. Spaghettimonstrets upphovsman (eller ska jag kanske skriva profet?) Bobby Henderson (fysiker från Oregon i nordvästra USA) lär ha fått rätt så många, inte-så-trevliga, meddelanden från människor som inte uppskattar hans påfund. Man kan läsa mer om både spaghettimonstret och mailen här.

Henderson startade alltihop som en protest mot Intelligent Design(ID)-diskussionen i Kansas, USA. Skolstyrelsen i Kansas ville nämligen att ID skulle få lika mycket utrymme som Darwins evolutionslära i skolorna. Ja, det är lätt att tycka att det inte verkar så begåvat - det har visat sig mycket svårt att lägga samma vetenskapliga tyngd bakom ID som bakom evolutionen. Men innan man upprörs alltför mycket, och börjar sucka över religiösa tokigheter på andra sidan Atlanten, kanske vi ska minnas att det faktiskt också i Sverige finns lärare och skolor som inte tror på evolutionsläran (t ex i Uppsala). När jag gick på gymnasiet hade jag klasskamrater, som på grund av sin religiösa övertygelse, inte behövde delta i den biologiundervisning som behandlade evolutionsläran, utan någon som helst diskussion om saken. Och när jag själv gick i första klass i grundskolan fick vi lära oss den "någon" som ska sätta fart för att det ska bli sommar i Idas sommarvisa är gud själv...

Nå, själv tror jag inte ett smack på kreationisterna och deras intelligenta design. (Alltså, jag måste säga att OM det skulle finnas en "designer" varför gjorde hon/han helt enkelt inte något ännu intelligentare i så fall?) Men, jag kan tycka att diskussionen om religion och vetenskap (just här exemplifierad av Darwin vs ID) inte alltid heller är så intelligent eller nyanserad. Och det borde den vara, för den är viktig.

Viktig för att vetenskap och religion är de två alternativ vi har för att förklara världen. (Och för all del, med olika grader av blandning av de två.) Och för att så många (många fler än jag skulle ha gissat, har jag upptäckt efter diskussioner med människor) faktiskt är religiösa, på ett eller annat sätt. Religionen är inte bara en stor del av vår historia ochvårt kulturarv, den spelar uppenbarligen också en stor roll i vårt sekulariserade samhälle, t ex för våra beslutsfattare. Vad ska man undervisa om i skolan och inte? Ska någon religion sättas före de andra, eller för den delen någon inriktning inom någon religion?

Själv anser jag att liberala värdensåsom religionsfrihet bör tillämpas även i skolan. Skolan ska inte ta något eller någons parti, men undervisa om dem. Och så får var och en välja själv, om och i så fall vad de ska tro, tvivla eller inte tro alls på. Och, religionsundervisningen bör ske på religionslektionerna, inte på biologitimmarna.

Likväl tycker jag att det vore bra om vi, oavsett om vi är ateister (liksom jag) eller troende, kan enas om att föra en nyanserad diskussion, med respekt för motparten även om vi inte varken förstår eller delar deras ståndpunkter. Då kommer, tror och hoppas jag, saklighetens och logikens argument att segra i längden, och såväl ID och Spaghettimonstret som Jättekamelen Allan kommer att få stryka på foten. Inte mig emot.