...lär vara O'Hare, Chicago. Det kan vara en av de aboslut sämst organiserade också. (Och en av de fulare, men det behöver ju inte påverka funktionen så det kan vi lämna därhän.) Men jag ska inte klaga. Både jag och bagaget kom fram till sist, trots att det stora skandinaviska flygbolaget tyckte att bagagekvitto var onödigt, att killen i migrationskontrollen i Chicago var rätt tveksam till om en ensam svenska verkligen borde åka till Tennessee över jul (han kollade returbiljetten fyra(!) gånger, och verkade förvånad över att det stod samma datum varje gång innan han till sist satte nödvändiga stämplar överallt), att bagagepersonalen på ett av de stora amerikanska flygbolagen (som samarbetar med det stora skandinaviska) stirrade förvirrat på bagagelappen och sa unegfär: aha, Knoxville, ehh, just put it somewhere here and I'll take care of it later... Kombinera detta påstående med det alltid upprepade "Don't leave your luggage unattended at any time" och dra sen själv slutsatser om säkerhet och så... Det kan lätt kännas som att det är lite meningslöst att röntga mina skor i säkerhetskontrollen, när vem som helst kan stoppa vad som helst i min väska. Eller?
Nå, nu ska jag inte gnälla, utan istället berätta att jag äntligen, äntligen! har fått åtminstone en vag uppfattning om hur det ser ut, på riktigt, när man startar och landar ett flygplan. Nej, jag har inte fått komma in cockpit (tyvärr, men man ska ju ha några drömmar kvar att upppfyllla...). Lösningen stavas i alla fall webcamera! Fascinerande! Jag fick alltså äntligen en stor del av min flygnyfikenhet tillfredsställd. Till den information som jag har sen tidigare kan jag nu lägga ny, om ungefär hur det ser ut när man landar tex. Fast det finns onekligen fortfarande en och annan obesvarad fråga, fortfarande. Det är synd att jag bara har en pilot i bekantskapskretsen...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment