En skål med pasta

Ja, vi har ju som sagt besökt Nashville och Mammoth Cave. Mammoth Cave vinner utan tvekan tävlingen om vilket som var mest sevärt, men så sägs det ju också vara världens längsta sammanhängande grotta.

Den här lilla spaningen ska nu inte handla om några grottor, utan istället om hur man som utsocknes fascineras över storleken på matportionerna i detta land. Mitt första exempel kommer från en helt vanlig matvaruaffär. Bland allt annat som de skyltade med inför jul fanns bland annat en enorm mängd tårtliknande skapelser, och de var inte små kan jag säga! Jag har faktiskt inte sett så stora tårtor tidigare. Jaha, tänker ni, men de var väl tänkta till många portioner. Ja, kanske det, men jag måste i alla fall säga att jag aldrig förr i mitt liv har sett en chokladtårta som fått mig att må illa bara för att den var så löjligt stor. Jo, ni läste faktiskt rätt - en chokladtårta som fick mig att må illa.

Mitt andra exempel är från den italienska restaurang i Nashville där vi intog middag. Vi beställde varsin pastarätt, och servitören frågar så där i förbigående om vi kanske vill ha sallad också. Vi tackar ja, det är ju nyttigt med grönsaker... Och in kommer först salladen, som förvisso var utmärkt, men som uppenbarligen inte är en s.k. side order (som jag trodde) utan istället en ordentlig förrätt. Sallad, tomater, oliver, ost, jalapeno. Gott! Sen kommer vår huvudrätt in - och det är inte en tallrik med nylagad pasta, utan en jätteskål (och jag menar verkligen skål, inte en djup tallrik) med rykande heta penne rigate och en massa sås! När jag var nästan mätt var det knappt att det syntes att jag hade ätit något alls. Gott var det, och jag åt tills jag nästan storknande, och det fanns ändå inte chans att jag skulle orka äta upp allt. Typ paradiset för orienterare och några andra jag känner som inte blir mätta av vanliga svenska restaurangportioner alltså, men för oss vanliga dödliga kanske lite too much. (Och ja, man kan fråga sig hur i herrans namn jag kunde komma på iden att äta efterrätt efter detta men det var i alla fall en väldigt god brownie, som jag inte heller lyckades äta upp allt av...)

Mitt sista exempel handlar om ett område där de inte överdriver så mycket, snarare tvärtom. Alltså, de är ju inte kända för sitt fantastiskt goda kaffe i det här landet och det finns en anledning till det, som stavas underdosering. Köper man kaffe är det som regel alltid blaskigt, men man kan ju brygga själv också. Bara så där på skoj testade jag att följa doseringsinstruktionen på kaffepaketet... Ja, vad ska man säga? Blask! En ljust brun vätska som påminde om svagt te blev resultatet...

Nej, de må vara bra på god mat här, även om portionerna kan vara i största laget, men kaffe är de i alllmänhet riktigt dåliga på.