Råkade se den här nyheten på DNs webbsida: "Många dör efter skuldsanering"
Artikeln meddelar att "Det innebär att gruppen har 33 gånger högre dödlighet än befolkningen i stort." (Gruppen=svenskar som fått skuldsanering beviljad). Men det blir faktiskt ännu bättre, för senare i artikeln så meddelas också att "Det finns en motsvarande studie i Norge och där är dödligheten bara 6 procent"...
Jag måste alldeles bestämt ha missat något viktigt forskningsresultat på sistone, för jag trodde att en av de få saker här i världen som man kan vara helt säker på är just att dödligheten faktiskt är just exakt 100%...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
13 comments:
jag undrar om dom menar att folk dör före den "förväntade livslängden på 73/78 år" (om det nu är de åren nuförtiden) eller var dom egentligen menar...
jag håller med, jag trodde vi var dödssäkra på 100% (ja, dålig humor ;) )
Jag tror minsann att du helt. missade poängen.
Anonym: Nej, jag missade inte alls poängen. Jag förstår vad de försöker säga i artikeln, men eftersom de behandlar språket så illa så blir den faktiska meningen en helt annan än den som både rapportförfattaren och artikelförfattaren avsåg. Jag är förvisso inget stort fan av uttrycken "överdödlighet" eller "dö i förtid" men om man använt något av dem här hade det gjort hela saken mera språkligt korrekt.
Och en del vill bara missförstå.
/bengan
@ Maria. Jo du missar poängen. Istället för att se VAD som sägs, dvs att det handlar om liv och död, så funderar du över HUR man säger det?
Misshandlar språket? Artikeln handlar om hur människor i sverige som blir sjuka, arbetslösa, konkursar (dvs de absolut vanligaste ingångarna till obestånd) DÖR och du raljerar över ett syftningsfel?
Man undrar onekligen över hur det ser ut i din själ, Maria. Du upprörs över språkbehandling till den grad att du postar ett blogginlägg. Men inte över att människor går en förtida död tillmötes för att de hamnat på obestånd.
Kan du stava till empati?
jag kanske inte är den skarpaste kniven i lådan men jag hade svårt att förstå poängen med artikeln.
Det hade varit bra med lite mindre "fantasi" och lite mer fakta... som hur länge man förväntas dö.
att trolla på att M inte har empati verkar ju lite eget - nästan sjukt.
Åsa, om du inte fattar poängen med att forskare konstaterat att människor på obestånd pinas så att de dör i förtid, så är du nog en av de slöare knivarna i lådan. Och för att avgöra vad som är sjukt av att 1) uppröras av att folk dör, eller 2) uppröras av ett språkligt fel, måste man nog inte bara kunna stava till empati, utan också vara begåvad med en gnutta av den varan.
Per A
Per A: allvarligt talat, du är ju inte lite dryg.
Nej. jag tyckte inte det var tydligt i artikeln vad det var som var förtid. Å andra sidan tyckte jag inte det var helt otroligt, men lite slarvigt skrivet om man ville få ihop en BRA artikel.
Att trolla om mumla om empati känns återigen lite som en överreaktion. För att inte tala om att slänga ur ig att folk inte har det som man kommenterar... men men, vi är väl inte lika alls.
Där har du rätt, Åsa, vi är inte lika alls. Och det är jag väldigt glad för.
Jag anser det vara för djävligt att vi i Sverige idag år 2010 bokstavligen låter folk plågas ihjäl av att ha - många gånger helt utan att ha kunnat göra något åt det - hamnat på obestånd. Andra tycker tydligen det är helt OK. Och upprörs istället av språkbehandling...
Per A
Anonym, och Per A: Låt oss reda ut några saker här. Först och främst så känner ni inte mig, så ni vet inget om min förmåga till empati, och ni vet inte heller om jag var upprörd när jag postade det här inlägget. (For the record - det var jag inte. Däremot tyckte jag att det var en rolig felskrivning som på ett tydligt sätt visar hur oerhört märkligt det kan bli om man inte skriver korrekt svenska.) Ni vet överhuvudtaget ingenting om vad jag blir upprörd över. Ni får gärna tycka att det är fel att diskutera språkfrågor när den stora frågan är så mycket viktigare, men det är faktiskt inte OK att påstå sig veta något om hur jag är och tänker, i denna eller andra frågor, eftersom ni inte vet något om den saken.
Vad gäller innehållet i artikeln så kan jag konstatera att anonym och Per A drar betydligt mer långtgående slutsatser än forskarna själva gör. Forskarna säger nämligen att de ska analysera vad detta beror på. (Den anonyma källa som citeras i artikeln är ju svårt att fästa någon större vikt vid eftersom man inte vet vad hon/han grundar sina tvärsäkra slutsatser på.)
Det är också värt att påpeka att det faktum att det finns en korrelation mellan skuldsanering och "för tidig död" inte nödvändigtvis innebär att det föreligger kausalitet, alltså ett orsakssamband. Det _kan_ finnas ett sådant, men det finns inga data som backar upp det i artikeln. Så därför bör nog anonym och Per A vänta lite med att göra alltför tvärsäkra uttalanden, också i detta avseende.
Summa summarum: I själva sakfrågan vet vi inte tillräckligt mycket om hur det ligger till, för att kunna dra några välgrundade slutsatser om hur det problem som verkar föreligga bör lösas.
Jo, jag vet något om hur du tycker och tänker, åtminstone om jag utgår ifrån att det är ditt tyckande och tänkande som kommer till uttryck i dina bloggskriverier. Och där har du gjort en värdering av en artikel du läst, och uppenbarligen kommit fram till vad du ansett vara värt att kommentera och inte. Den värderingen har jag kommenterat.
Slutlig analys av just dessa forskningsresultat är inte gjord, helt riktigt. Men det finns annan forskning som dels tydligt visar relationen och kasualiteten mellan skuldsättning och stress, och dels tydligt relationen och kasualiteten mellan stress och tidig död. Så jag tvekar inte att personligen tolka det nu föreliggande forskningsresultatet redan innan slutlig analys föreligger; överskuldsättning leder till bl.a. stress, som leder till för tidig död. Något annat orsakssamband kan jag svårligen tänka mig, och det kan säkert inte heller du.
Jag vet en sak till om dig: att du "vill flytta tillbaks till USA så fort som möjlig". Det är en mycket klok vilja åtminstone ur just det berörda perspektivet. Om du - vilket jag inte önskar - skulle misslyckas ekonomiskt i USA, kommer du att ha väsentligt lättare att rehabilitera dig än om du stannar i Sverige. Vi tror oss vara ett föregångsland i alla stycken, men när det gäller möjligheter till ekonomisk rehabilitering är vi värst i klassen. Hur vi ska lösa problemet finns det mängder av insatta undersökningar, studier och rapporter om.
Per Ahlin/Anonym
Per. You are my hero :-D
Post a Comment