Det kom en kommentar till förra bloggposten om peer review. Den löd så här:
"Halv-anonym manuskript-granskning vore bättre.
Det stora problemet är inte att nybakade forskare har svårare att publicera när de inte har en etablerad forskare bland författarna, det stora problemet är att så många etablerade forskare släpper igenom skitforskning. Om man som granskare säger ja till ett manuskript skall man ta ansvaret för det och låta sitt namn tryckas i artikeln. Om man säger nej måste man få vara anonym annars får vi bara ja-sägare.
Jag väljer vara anonym av sagda skäl."
Jag håller delvis, men inte helt, med. Det ligger något i påståendet att en stor del av problemet ligger i att "skitforskning" släpps igenom. Men, jag tror att det problemet är snarare är grundat i att man ser ett namn man känner igen och tänker att om professor X är med, så måste det vara bra. Eller, och detta är ett nog egentligen ett mycket större problem, så är man inte alls medveten om att man tenderar att ge högre rankning till professor X och hans redan kända vänner och kollegor*. Unconscious bias alltså. (Ge mig gärna en vettig översättning till svenska.) Och det problemet kommer man aldrig att komma åt genom att låta granskarnas namn finnas med på publicerade artiklar.
Dessutom bör man nog ändra praxis för publicering om man alls vill införa detta. Eftersom det i slutänden är redaktören som avgör om en artikel ska publiceras eller inte så kan man ju föreställa sig att man inte skulle jubla över att se sitt namn på artiklar som man själv rekommenderade skulle refuseras.
*Här kan man tex jämföra med den forskning som visat att vi (män och kvinnor) tenderar att ranka meriter, rapporter etc lägre om vi tror att de åstadkommits av kvinnor, men högre om vi tror att upphovsmannen är av manligt kön.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Mycket intressant och viktig post.Vad ingår i skitforskning tycker du? Menar du att man som doktorand kan insistera i att bara he sitt eget namn med på artikeln och strunta i handledaren? Det vore fantastiskt om det är en möjlighet eftersom min handledare har motarbetat mig i nästan 2 år nu. Igen, kul att se din blogg som jag delar många intressen med. Vänliga hälsningar,
Katarina Antonsdotter
doktorand på Virologen och Reumatologen GU
från
www.latentlucia.com
Att definiera "skitforskning" är inte så lätt, i alla fall inte på ett begränsat utrymme. Men klart är i alla fall att inom vissa fält behövs inte särskilt mycket av vare sig "novelty" eller "significance" om det bara finns rätt namn i slutet av författarlistan.
Att som doktorand publicera utan sin handledare är en delikat fråga, som jag inte tror att man kan ge ett generellt svar på. Det beror så mycket på omständigheterna. Generellt kan jag säga att det, i de fält jag är bekant med, är ovanligt men att det händer. Ibland av goda skäl, som för att en handledare anser att de inte tog så stor del i handledningen och därför väljer att inte vara med på artikeln och ibland av mindre trevliga skäl, som att handledaren inte vill stå för doktorandens resultat.
Jag skulle definitivt råda dig att diskutera igenom frågan med någon som är insatt i ditt område, känner till finansieringssituation etc och också att noga fundera igenom konsekvenserna av ett sådant beslut innan jag gick vidare med det.
Post a Comment