Prolog

Det har påpekats för mig (med rätta förvisso) att uppdateringsfrekvensen på denna blogg har blivit lite usel på sistone.

Det beror på en mängd olika saker, men kanske främst att de senaste månaderna är det ett tema, mer än alla andra som har upptagit nästan alla mina bloggtankar. Men, det är svårbloggat, på så många sätt. För det är viktigt att det blir rätt, att ni uppfattar det ni läser, på samma sätt som jag menade när jag skrev. Jag vet att när det kommer till detta ämne så finns det människor som väljer att missförstå, redan innan de kommit till slutet av texten. Det är viktigt att det blir rätt, för det här handlar inte i första hand om mig, utom om vad andra människor upplevt och valt att berätta för mig.

Det är en svår balansgång mellan det som jag anser borde berättas och diskuteras öppet, och det faktum att det ju inte är, inte ska vara, upp till mig att berätta någon annans historia. Således, bloggposter i ämnet måste rensas från sådana detaljer som gör att någon kan identifieras. Det är, naturligtvis, en svaghet eftersom en historia utan detaljer och exempel blir så mycket lättare att ifrågasätta, och avfärda.

Jag har alltså låtit det vara. Men nu har jag ändå bestämt att det får bli en bloggpost (eller kanske två). På ett villkor - att ni, om ni kommenterar (och det får ni väldigt gärna göra för jag är hemskt nyfiken på era synpunkter) väljer att göra det med viss eftertanke, kanske kan vi använda den gamla regeln att ni inte skriver något som ni inte skulle sagt om vi hade haft ett samtal i verkliga livet?

Det var prologen det. Den riktiga texten kommer när jag hunnit gå över den ett par gånger till. Tills dess kan ni ju ge er mina bästa tips för att bota halsont.