Göteborgs universitet fick kritik häromdagen, för att de internrekryterar för mycket (ett problem de anses dela med en del andra svenska universitet*). Samma kritik kan utan tvivel riktas mot undertecknads arbetsgivare, vilket vackert illustreras av följande lunchrumshistoria.
Kollegan som sitter jämte mig ska snart sluta. Det känns lite konstigt tycker han, efter 8 år och en grundutbildning, på samma ställe. Förståeligt, anser folk runt omkring. Så vänder han sig till mig (av alla människor i detta lunchrum) och säger "Men du måste ju också ha gjort bra många år här nu". Först förstod jag inte ens att det var mig han talade till, och när jag väl kopplade så talade nog mitt lätt förvånade ansiktsuttryck om att det kanske inte var ett helt korrekt uttalande. Det visar sig att han, trots vetskap om Uppsaladoktorerande och Baltimorepostdok, helt enkelt har antagit att jag måste ha pluggat på Chalmers innan dess, eftersom alla andra alternativ tydligen tycks orealistiska...
Det skulle visa sig, efter lite analyserande, att av de ca 30 personerna i fikarummet var jag, med mina knappa 1.5 år på Chalmers, så att säga "yngst" i skaran. Lite ytterligare analyserande av icke-närvarande doktorander och postdoks gjorde att vi kunde konstatera att det nog fanns hela två personer (båda med icke-svenska grundutbildningar) med kortare Chalmerstid än undertecknad.
Provinsialism är onekligen ett ord som dyker upp i huvudet. (Även om det inte alls är säkert att det är värre här än någon annanstans i Sverige.) Liksom frågan om detta är bra (att jag smälter in så bra) eller dåligt (att jag tydligen redan kan anses vara en del av inventarierna)?
*Ett ämne jag skulle kunna skriva km-långa bloggposter om, men jag misstänker att ingen vill läsa.
Uppdatering: På förekommen anledning måste jag påpeka att jag tycker att ovanstående historia är komisk, inte upprörande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
ja, vad ska man säga.... jag tycker ju inte heller att mina erfaranheter tyder att Gbg är annorlunda än särskilt många andra svenska universitet.
Det är lite synd, tycker jag (men jag kan väl ses som partisk?) eftersom man lär sig så mycket mer än "bara institutionens kunskap" om man gör minst ett år någon annanstans.Nu ska jag bara försöka övertyga andra om att min utomlandstid är värd nägot - eller mer? än om jag hade stannat på exakt samma ställe 5 år till...
Vi får väl se hur det ser ut i framtiden antar jag? Men som anslagen fördelats senaste åren tycker jag det tyder på mer "stora forskningsgrupper som stannar på samma ställe men kanske samarbetar med andra forskargrupper". Eller så är det väldigt ämnesrelaterat, dvs mycket inom mitt ämne?
Nu när jag har förlorat min adjunktanställning så söker jag adjunktjobbet i hela landet såklart och har fått "nej, vi har anställt någon annan" varje gång. Och eftersom jag är nyfiken av mig så brukar jag kolla upp vem som anställdes. Och varenda gång hittar jag personen som har jobbat hos denne arbetsgivare innan. Varje gång.
Chall: Jag håller helt med dig om att värdet av att byta miljö! För min högts personliga del har det varit alldeles rätt att byta Uppsala mot Baltimore och Baltimore mot Göteborg, på så många plan. Fast det stör mig att vi låtsas att mobilitet är bra när det i själva verket är mycket tveksamt om det lönar sig.
Alice: Ja, ditt exempel illustrerar ju saken ännu bättre än mitt...
Maria: Ja, det är ju det som stör mig med... att "man" säger "det är bra att flytta på sig och göra forskning i olika miljöer" men när man ser till fasta anställningar (eller bara temporära tom) är det "bäst" att ha stannat på samma plats hela tiden.
Jag är ju iofs den första att erkänna att jag är lite lätt att lura i fråga om att jag tror på vad som sägs - ärlighet etc. Någon gång kanske jag ska sluta vara så "naiv"?
Hej jag håller just på att försöka söka doktorand tjänster och olika jobb som laboratorieassistent inom immunologi men det finns ju inga jobb??!! Eller de utannonseras i alla fall inte vilket måste mena att alla internrekryteras. Efter att ha läst utomlands känns det nu vemodigt att återvända till Göteborg eftersom det inte finns några arbeten här.. eller inga jag kan söka till. Det är sorgligt att det ska vara så och nu tänker jag att jag kanske är tvungen att flytta tillbaks utomlands. Dessutom måste jag säga att efter att ha kontaktat runt 10 olika forskargrupper och inte fått svar från en enda tycker jag det är otroligt dåligt att man här inte ens kan svara med att säga att man inte har något istället för att totalt ignorera en.
Chall: Jo, jag har också gjort spaningen att retoriken och verkligheten inte alltid stämmer överens. Och jag tycker att det är svårt att veta vad man ska säga när folk frågar hur och vad de borde göra, för mina miljöombyten har ju varit fantastiskt utvecklande rent vetenskapligt, men det är ju inte så enkelt att rekommendera det när man vet hur svårt det kan bli senare...
Arbetssökande: Jag har ingen koll på den "vanliga" arbetsmarknaden för någon med din kompetens, men när det gäller den akademiska världen så finns det ett par saker att tänka på (som du kanske redan gör, men om inte). Var specifik när du mailar, det måste framgå att det inte är något massmail du skickar (rätt många forskare får ganska många sådana och man kan helt enkelt inte svara på alla dem) och det är bra att visa med formuleringar och frågor att du läst på om den aktuella forskargruppen. Och se till att du skickar det till rätt person. Var kort och koncis, men lägg gärna till en mening eller två om varför du vill doktorera och vad du skulle vilja jobba på för typ av projekt, det kommer nog att öka intresset - och gör det också lättare att skicka dig vidare om man själv inte har möjligheter att ens fundera på att ta in nya doktorander (vilket är rätt vanligt för ganska många yngre forskare).
Post a Comment