270 mil i bil

J. var här över nyår, så dagen innan nyårsafton gav vi oss iväg på en liten roadtrip, med destination söderut. Den slutade, enligt gps:en, på ca 270 mil. (Inte miles alltså, utan mil.) En ungefärlig resväg kan ses här.

Ur högen med blandade, och ibland också lätt surrealistiska, upplevelser och spaningar måste följande nämnas:

#Motellet i Roanoke Rapids som endast accepterade körkort utfärdade i North Carolina som giltig legitimation. Kvinnan bakom disken förklarade detta som om det vore den självklaraste sak i världen men erbjöd oss generöst nog att vänta tills (den enligt henne något märkliga) managern kom tillbaka eftersom hon själv inte kunde fatta det slutgiltiga avgörandet om hurvida ett pass kunde komma ifråga som identifikation. Vi avböjde dock det erbjudandet och åkte vidare, medan vi funderade på hur det kan bära sig att driva en motellverksamhet, i North Carolina, som i praktiken bara är till för invånare i North Carolina. Det tar trots allt inte alltför många timmar att åka igenom delstaten. Och Roanoke Rapids är kanske inte coolaste stället i världen...

#På väg ner mot Savannah i Georgia på nyårsaftonen utbrister J. plötsligt exalterat "kolla där!" Jag tittar mig noggrant omkring men ser inget särskilt, och förstår först när hon förklarar att det är det gröna gräset som hon menar. (Vi har förvisso inte grönt gräs här heller just nu, men säsongen är betydligt längre än i Sverige, det kommer bli tungt att vänja sig vid klimatet i Sverige igen...). Dock ska medges att även jag tyckte att det var lite coolt med palmerna som växer längs I-95 i South Carolina och Georgia. Vi hade bland annat ett par på parkeringsplatsen utanför det rätt så sunkiga motellet i Hardeeville, SC där vi bodde den natten.


#Savannah är en lustig, men söt liten stad. Lite som en amerikansk motsvarighet till Sigtuna eller Söderköping eller så. Hur som helst ett mycket trevligt ställe att spendera nyårsfton på. Oklart varför de unga män som erbjöd oss ett antal öppnade burkar öl först ansåg att vi var mycket märkliga som tackade nej och sen menade sig förstå att det var ett helt normalt beteende när de fått klart för sig att vi är svenskar.




#På nyårsdagen styrde vi kosan västerut, mot CNN:s och Coca-Colas huvudstad Atlanta. Detta gjorde att vi tvingades uppleva en temperatursänkning på ca 20 grader (det var varmt och skönt i Savannah) och ett antal mil ruskigt dåliga vägar, samt trafiken runt Atlanta. Låt mig säga detta: Jag betvivlar intelligensen hos den som ansåg att mindre än 500 m skulle vara tillräckligt för ett filbyte över 4 filer där hastighetsbegränsningen är 65mph (knappt 110 km/h) men alla förstås kör fortare än så... Det hade varit liiiite trixigt att hinna med även om det inte varit rusningstrafik... Men som tur var hade vi ju Jill med oss, så att hitta en alternativ väg var inte alltför komplicerat. (Jill=gps:en, och det är faktiskt sant att hon heter så.) För övrigt påstås trafiken runt Atlanta vara jämförbar med den i LA...



#På vägen norrut regnade det och var allmänt trist väder. Dock inträffade den händelse som kommit att gå till historien under rubriken "Det var en gång två akademiker som skulle tanka en bil..." Till vårt försvar vill vi dock anföra att vi 1) faktiskt hade tankat flera gånger tidigare under resan utan problem, och 2) att vi absolut inte var de enda som inte begrep instruktionerna (och en översättning till svenska hade inte hjälpt...) och 3) att vi faktiskt båda är experimentalister så vi lyckades till slut efter att ha varierat alla möjliga parametrar. Och bensinen var väldigt billig där.

#USA är ju landet som går i bräschen för mycket teknisk utveckling, men det gäller inte nödvändigtvis i alla avseenden, tex den "parkeringsautomat" som finns på bild nedan...


#Amerikanska shoppingcenter är ofta så stora att man blir fullständigt utmattad av att bara gå in i dem. Men man får en hyfsad promenad om man går ett par varv runt dem... (Det är ju inte en slump att "mall walking" existerar som motionsform här.)