Att välja sina strider

En gång för länge, länge sen skrev jag (och andra också för den delen) om computer rage. De senaste två dagarna har detta fenomen varit mycket nära att inträffa.

"Vi" har gjort lite beräkningar. ("Vi" innebär att jag sa till någon "Det vore intressant att titta lite på geometrin och orbitalerna för de här molekylerna och så på något helt magiskt sätt så hände de där beräkningarna.) För att kunna titta på resultatet behöver man något slags visualiseringsprogram. (Eventuellt finns det människor som kan titta på det enorma antalet siffror i outputfilen och visualisera orbitalerna alldeles själva men de flesta av oss vanliga dödliga fixar inte det.) Det finns flera gratisalternativ som man ska kunna använda för detta, och följaktligen skred jag till verket.

Jag visste att mitt förstahandsalternativ inte alltid beter sig så väl på PC. Och efter att ha spenderat ett par dagar med att försöka öpppna programmet är jag helt beredd att ge min gode vän E. rätt i hans kommentar: "Du kan inte vinna mot Molden. Men om du alls lyckas öppna programmet kan du betrakta det som oavgjort". (Min fråga är: Om jag kan öppna programmet men det stänger sig självt efter ca 2 sekunder, räknas det som oavgjort då?)

Så jag gick vidare till nästa gratisprogram. Lyckan var något större, jag kan både öppna det och läsa in viss information från outputfilen. Dock inte den verkligt intressanta informationen. Men skam den som ger sig. Ett nytt program och ett nytt försök ledde till samma resultat, med den lilla skillnaden att det faktiskt framgick av manualen att mina outputfiler inte innehöll vissa nödvändiga kommandon. Vid det här laget var frustrationen ganska omfattande... Men eftersom jag är envis så fick jag ju testa ännu ett program. Resultatet? Nja... Jag kan se mer information än tidigare, men inte alls allt. Vid det här laget har jag bestämt mig för att skjuta upp de här problemen på obestämd tid. Att välja sina strider liksom, både för min, och mina kollegors sinnesfrid.

Mitt förhållande till datorer har för övrigt inte förbättrats det minsta av att det faktum att Windows Vista kräver att man gör en massa manuella inställningar och korrektioner för att kunna använda (det ständigt kraschande) referenshanteringsprogrammet.

Fast annars tycker jag om min dator. Jättemycket faktiskt. Och önskar att jag var väldigt mycket mer kompetent avseende både mjuk- och hårdvara än vad jag är. Nåja, dags att bege sig tillbaka till referenserna. Om jag inte bloggar på ett tag så kan ni ju gissa vad som har hänt...