Att åka tåg

Att åka tåg i USA är oftast en ganska trevlig, men lite märklig upplevelse. Ramverket runt omkring påminner ganska mycket om att flyga faktiskt...

Några skillnader gentemot Sverige:

#Man får inte gå ner på perrongen hur som helst. Därför annonseras inte spåret förrän ett par minuter innan tåget kommer in. I allmänhet står det också någon järnvägsanställd och kollar att alla som passerar ner till perrongen har en giltig biljett för just detta tåg. Här kan man inte springa på ett tåg vilket som helst minsann.

#Man får inte ha hur mycket bagage som helst med sig. Det vill säga, man får det, men man måste i så fall checka in det, precis som på ett flygplan. (Jag har aldrig testat själv, men jag har hört många svära över att bagaget inte kommit av på rätt station.)

#Man måste ha en sittplats på tåget. Fast det hindrar inte att de ibland säljer fler biljetter än det finns platser. Och platserna är inte numrerade, så man får helt enkelt leta sig fram till en som är ledig. Och att den är ledig vet man genom att spana uppåt. Om det inte finns en liten papperslapp ovanför sätet är den ledig.

#Den lilla papperslappen tjänar som information till konduktörerna om när det är dags att personligen meddela passageraren att nästa stopp är deras destination. Det händer att de ropar ut det i högtalaren också, men ofta är ljudkvaliten så dålig att man bara kan höra vad de säger om man vet vilken nästa station är.

#De kräver att man signerar biljetten. Och kan bli rätt så sura om man inte gjort det innan konduktören kommer. Och i och med att man köper biljetten förbinder man sig också att ha med någon slags fotolegitimation. De kollar inte varje gång, men det händer.

#Slutligen är alla passagerare "for security reasons subject to random searches". Som flygplatssäkerhetskontroll fast godtycklig och utan metalldetektor.

Vad beträffar att komma i tid är det ungefär lika vanligt på amerikanska tåg som på svenska. Det vill säga, det inträffar...