Saturday, November 15, 2008

Surt sa räven...

Att bli scoopad i forskningsvärlden innebär att någon annan har jobbat på samma sak som du, och publicerat det innan du hinner göra det. Ibland händer det av en ren slump, ibland för en forskare faktiskt har snott någon annan forskares ideer.

Jag trodde dock, fram till igår, inte att man skulle behöva bekymra sig om att kollegorna i sin egen forskargrupp i det här avseendet. Det visade sig att jag hade fel.

Så ja, en av mina kollegor här har, trots att han visste att jag och en av förståårsdoktoranderna jobbar på projektet, gjort samma sak själv, vid sidan av, utan att nämna det för någon, förrän igår. Vilket, som av en ren händelse, råkade vara när alla resultat som behövdes för en publikation var klara.

Sa jag att jag är rätt sur? Och arg. (Och då är jag ändå på solskenshumör idag om man jämför med igår...). Men framför allt är jag ledsen och besviken. Jag uppskattar min chef på många sätt, men den här situationen hanterade inte särskilt väl. För att uttrycka sig milt. Och jag blev visst ännu lite mer cynisk beträffande akademin än vad jag var tidigare.

Surt sa räven. Men det är väl bara att försöka omvandla ilskan till produktivitet.

PS. För att förekomma eventuella funderingar hos de av er som vet att ni inom kort kommer att bli kollega med en av mina nuvarande kollegor - ni behöver inte oroa er, J. är inte inblandad i detta på något sätt.

10 comments:

Alice said...

Man kan bli scoopad av folk från andra universitet, andra forskningsgrupper men att bli scoopad av egen kollega... Ja, det är skit. Det är ju som en "gentlemens agreement" att låta bli ta någon annans forskningside när man befinner sig i samma "kastrull". Du måste hämnas! En woodoodocka kanske+

Maria Abrahamsson said...

Alice: Tja, jag vet inte... Jag tror inte att det finns något att vinna på att "hämnas". Två fel gör liksom inte ett rätt, och att sänka sig själv till samma nivå som scooparen är antagligen ingen bra strategi i längden, så jag ska nog bara försöka bita ihop och komma igen. Och ägna lite extra tankemöda åt hur jag dokumenterar ideer, och föra anteckningar inte bara om försök men också om vilka ideer jag diskuterar med vem, och när.

Alice said...

Visst, en riktig hämnd är inte ett alternativ men man kan alltid trösta sig med tanken om karma och att julen är snart och det betyder att Tomten "knows if you've been bad or good".

Anonymous said...

Jag undrar om din PI visste om situationen, eller ställdes han inför fullbordat faktum? Går det kanske att ha en artikel med flera författare?

Mikael post-doc i Finland

Maria Abrahamsson said...

Mikael: Tja, vad min PI visste och inte visste är minst sagt lite oklart i nuläget - det finns (minst) lika många olika versioner av vad han visste (eller i alla fall borde ha vetat) som det finns personer inblandade. Vi får väl se vad som händer med författarlistor etc.

Alice: Ja, men precis, Tomten vet... :-)

chall said...

schucks. Det suger verkligen. Jag kan förstå om du är arg och besviken och irriterad.

Det borde däremot inte vara orimligt alls att stå med på artikeln, en mycket liten tröst i allt eftersom jag antar att du jobbade på projektet utifrån "förstanamnsiden"? Men bättre än inget - och kankse kan man skriva en annorlunda artikel utifrån de data du/ni har?

Jag tycker det är alldeles riktigt att inte gå på hämnd, men däremot att ha en rak diskussion med din PI är helt i sin ordning. Och stå rakryggad och se till att du är med i kakdelningen - oavsett om "din sk kollega" är ett kryp*.

*jag betraktar tyvärr mina kolleger i lite misstänksamma tankebanor eftersom jag såg en scoopning just när jag började här på nya institutet...

Maria Abrahamsson said...

Chall: Jo, jag har haft en diskussion med min PI. Och jag fick väl sagt allt jag ville säga, men utkomsten av den diskussionen var väl inte nödvändigtvis den man kunde önska sig. Efter den bestämde jag mig raskt för att ta ledigt under Thanksgiving... Det kan behövas för att motivationen tror jag.

chall said...

mmm, kan förstå det. trist att det inte blev samma utfall som du hoppats på. Det känns som om det är lite så överlag - PI med mer "konflikträdsla och jag behöver inte göra något just nu" beteende.

Hur hanterar de andra i labbet din "kollegas" agerande förresten? Det vore intressant att veta om dom gör som här; blundar och tittar bort lite.

Och jo, ledigt över Thanksgiving är nog bra. Jag inser idag att nackdelen med semester är att jag vill ha mer!! Ledighet och läsa vanliga böcker och ladda batterierna är inte en dum ide.

Maria Abrahamsson said...

Chall: Tror att jag tar och letar upp din mailadress istället, och uppdaterar dig mer på den här historen den vägen. Det finns mer att säga men det kanske inte är bäst att göra det här...

chall said...

så sant så sant. Gör gärna det. Jag har ju en del erfarenheter också, och om det är något du vill bolla/ventilera. Du vet, som den där reklamen med männen och ölen ;)

Det är en hård värld därute.