Dikt eller verklighet

Sveriges radios USA-korrespondenter överträffade faktiskt sig själva i dagens Godmorgon världen, genom att faktiskt verka som om de hade talat med några andra människor än de som befolkar Manhattan. (Missförstå mig rätt, det är ett trevligt ställe, men inte på minsta sätt representativt för USA.)

Jag är inte heller, måste jag medge, särskilt imponerad av någon av de fyra kandidaterna i det förestående presidentvalet. Sarah Palin delar jag antagligen inte en enda åsikt med, och det faktum att McCain valt henne gör det liksom till ett closed case. Å andra sidan, Obamas vänsterpartistiska ideer om att beskatta företag som också har verksamhet utanför USA:s gränser högre än andra tilltalar mig inte heller det minsta. Och ja, Joe Biden honom ser man inte mycket av nu för tiden... Men även om jag på sätt och vis är rätt nöjd med att jag inte får rösta så är det ju spännande, för att det är en så ovanlig valrörelse. Den har både kvinnor, svarta, katoliker och en kandidat som inte alltid gått i sitt partis ledband...

Som så många andra redan konstaterat - verkligheten är inte så långt från dikten i den sista säsongen av West Wing (som väl hette Vita Huset på svenska?). Slående är dock att det nästan var mer substans i de debatter och tal som TV-seriens manusförfattare levererade än vad verklighetens kandidater lyckas åstadkomma. Och jag kan inte se vad det är som gör att folk är så förblindade av Obama. Karln säger ju knappt något av substans. Och han har fortfarande inte lyckats göra klart vad hans "change" verkligen kommer innebära.

Intressant nog tycks det som om att svenskar är mer övertygade om hans storhet än amerikaner. I princip alla jag känner kommer att rösta demokratiskt, och i princip alla av dem röstar emot republikanerna snarare än för demokraterna. Och då ska man veta att en hel del av dem dessutom lägger ner en del tid på volontärarbete för demokraterna. (Det finns en hel del att lära av amerikanska kampanjer, men man måste också inse att vissa saker är så olika att det omöjligt går att översätta till svenska förhållanden. Tex är amerikaner ett frivilligarbetande och välgörenhetsgillande folk på ett helt annat sätt än svenskar, inte bara i valkampanjer utan alltid.)

Nå, det jag skulle komma till var i alla fall att ibland känns hela den här valrörelsen som om att alla (utom möjligen Palin) tror att den bara är en TV-serie, och att det egentligen inte spelar någon roll vad någon säger och gör, för det är ändå inte på riktigt... Och så kan man ju hoppas att förra valets alla problem med röstningsmaskiner som inte fungerade och misstänkt valfusk får tillhöra om inte dikten så i alla fall historien. Vi får väl se på tisdag, om inte annat så blir det election party då. Det är i alla fall verklighet. Tror jag...