Hur otroligt det än låter så är det sant. Jag har spelat fotboll igen. Utomhus. Så vitt jag kan bedöma också helt frivilligt. (Fast det sista påståendet bygger på att jag inte var tillfälligt sinnesförvirrad när jag sa ja till att vara med och hur det är med den saken kan man ju fundera på.) Några intryck från detta stolleprov...
...Det var kallt. Vilket inte är så konstigt eftersom vi spelade klockan 9 på kvällen.
...Det tar lång tid att leta reda på bollen när någon skjuter den över stänsglet och in i den mörka parken bredvid.
...Det var kallt, även medan vi spelade och inte bara innan och efter. Jag förstår att också detta låter fullständigt osannolikt för alla som känner mig men jag saknade min mössa. Väldigt mycket.
...Lysande fotarbete hjälper inte ett endaste litet dugg om man inte gör mål. Om man dessutom vill stila med ssitt fotarbete kan det hända att någon snor bollen ifrån en innan man stilat färdigt. Om det händer bör man nog inte skylla på avbytarna vid sidan om. Så gör inte vi i Bucky Balls. (Ja det är kemistnördhumor. Nej det är inget konstigt med det.) Även om fuzzy balls antagligen varit ett bättre namn igår, jag är ganska säker på att det satt iskristaller på bollen.
...Sa jag att jag fortfarande fryser efter det där tilltaget?
För övrigt glädjer det mig att mina vänner i Sverige verkar ha både den ironiska och humoristiska ådran kvar, eftersom jag idag har blivit kallad både forbolls-queen (vilket måste betraktas som oförvanskad ironi och fotbolls-queer vilket antagligen är en mycket bättre beskrivning.)
PS. Vi spelade oavgjort, men motståndarna borde nog ha vunnit med ett par tre mål om det resultatet skulle avspegla den faktiska förmågan hos de båda lagen...
-----------------------------------------------------------------------------
Uppdatering: Det där fotbollsspelandet har alldeles uppenbart gjort mig förvirrad. Vad som borde stått här från början är förstås också att formatet, inklusive titeln, är snott rakt av från någon som med all säkerhet bryr sig väldigt mycket mer om fotboll än jag gör. Om ni verkligen gillar fotboll är det nog säkrast att läsa där. Nå, äras den som äras bör - ber om ursäkt för att detta inte kom med från början.
Tuesday, March 31, 2009
Sunday, March 29, 2009
Salta märkligheter
Jag är tillbaka från Salt Lake city och försöker som bäst smälta intrycken. Salt Lake är en stad som verkligen präglas mycket av att mormonerna har ett så starkt fäste där. Det finns en oändlig (nåja, det var väl en överdrift det måste erkännas) mängd verksamheter som heter något med Zion, vilket är en indikation på ägarens religiösa uppfattning. Dessutom finns ett, av få, mormontempel i Salt Lake vilket är högt nog att prägla stadsbilden. Och att de religiösa grupperna har influerat alkohollagarna i Utah råder det inga tvivel om. Den som ids läsa dem kan ta del av dem här. (På engelska förstås.)
Tyvärr hann jag inte med någon tur upp i bergen - det bra med den saken var förstås att det betyder att konferensen var riktigt bra, både vetenskapligt och i nätverkshänseende. Dock hann jag med att besöka Temple Square, där mormontemplet ligger (men man får förstås inte gå in där) och museet som beskriver mormonernas historia. Eller, kanske borde jag säga, väl valda delar av deras hisroria. Vissa delar, som polygamin tex, berörs tex inte alls. De gjorde inte heller någon riktigt stor sak av sin lilla intressanta vana att utföra dop av döda.
Jag hade för övrigt under 75% av min vandring i museet en och samma person i hasorna, ca två steg bakom, uppenbarligen utsänd för att övervaka mig och min kamera (och då fanns det ändå stora skyltar som förklarade att fotogtafering var tillåtet). Det varade ända tills det dök upp ett sällskap med barn, då blev det tydligen viktigare att övervaka barnen...
Annat som en Baltimorebaserad svensk finner fascinerande är att det fortfarande rullar häst- och vagnekipage på de stora vägarna som om detta var det naturligaste i världen och att mindre vägar/gator inte är utrustade med trafikljus. Vill man korsa gatan går man istället fram till flaggbehållaren och tar upp en av de orange flaggorna som man viftar lite med, vilket får trafiken att stanna upp och man kan korsa gatan i lugn och ro.
Bilder finns där de brukar finnas.
Tyvärr hann jag inte med någon tur upp i bergen - det bra med den saken var förstås att det betyder att konferensen var riktigt bra, både vetenskapligt och i nätverkshänseende. Dock hann jag med att besöka Temple Square, där mormontemplet ligger (men man får förstås inte gå in där) och museet som beskriver mormonernas historia. Eller, kanske borde jag säga, väl valda delar av deras hisroria. Vissa delar, som polygamin tex, berörs tex inte alls. De gjorde inte heller någon riktigt stor sak av sin lilla intressanta vana att utföra dop av döda.
Jag hade för övrigt under 75% av min vandring i museet en och samma person i hasorna, ca två steg bakom, uppenbarligen utsänd för att övervaka mig och min kamera (och då fanns det ändå stora skyltar som förklarade att fotogtafering var tillåtet). Det varade ända tills det dök upp ett sällskap med barn, då blev det tydligen viktigare att övervaka barnen...
Annat som en Baltimorebaserad svensk finner fascinerande är att det fortfarande rullar häst- och vagnekipage på de stora vägarna som om detta var det naturligaste i världen och att mindre vägar/gator inte är utrustade med trafikljus. Vill man korsa gatan går man istället fram till flaggbehållaren och tar upp en av de orange flaggorna som man viftar lite med, vilket får trafiken att stanna upp och man kan korsa gatan i lugn och ro.
Bilder finns där de brukar finnas.
Monday, March 23, 2009
Saltsjön
Jag befinner mig i mormonland, Salt Lake City i Utah, närmare bestämt. När vi flög in i morse kom vi norrifrån och hade fin utsikt över den stora saltsjön, och bergen. Bergen som här, precis som i Boulder, börjar precis där staden slutar. Det är oklart hur mycket hiking jag kommer hinna med, jag är trots allt här för att vara på vårens upplaga av American Chemical Societys nationella konferens. Men lite foton ska det förhoppningsvis bli så småningom - det finns många intressanta byggnader och andra saker att fotografera här.
Till exempel trottoarerna som med jämna mellanrum är försedda med texten "Trust Jesus". Och så hade jag tänkt att jag skulle hinna med det här (avdelningen kulturella utflykter - det lär också vara bättre än deras hemsida), och att jag kanske skulle göra av med lite pengar här. Och så hade jag tänkt att jag skulle försöka hålla mig kvar på eastern time, det borde kunna gå bra eftersom jag var tvungen att gå upp klockan 4 i morse för att hinna med mitt flyg...
Till exempel trottoarerna som med jämna mellanrum är försedda med texten "Trust Jesus". Och så hade jag tänkt att jag skulle hinna med det här (avdelningen kulturella utflykter - det lär också vara bättre än deras hemsida), och att jag kanske skulle göra av med lite pengar här. Och så hade jag tänkt att jag skulle försöka hålla mig kvar på eastern time, det borde kunna gå bra eftersom jag var tvungen att gå upp klockan 4 i morse för att hinna med mitt flyg...
Tuesday, March 17, 2009
Bloggstafett
Här kan ni läsa mitt inlägg i radioprogrammet Klotets bloggstafett. Enligt uppgift (hoppas att det stämmer eftersom jag släpade mig upp redan 5.30 imorse på grund av detta) lär man kunna höra min ljuva stämma (nåja) i programmet som sänds imorgon, under säkert 15 sekunder eller så. Och nej, inga smartgrids. Det blev bilar och solenergi och sånt istället. P1, imorgon kl 13.20, eller repris torsdag kl 19.03. Svenska tider förstås. Nu ska jag dricka kaffe...
Saturday, March 14, 2009
Hej Matematik
Så var det dags för ett matematikinlägg i den här bloggen igen. Jag tänkte att vi kanske kunde testa läsekretsens mattekunskaper med ett par uppgifter hämtade om inte från real life så i alla fall från ett av mina syskonbarns matteläxa. (Syskonbarnet ifråga går i "grundskolans lägre klasser" så samtliga läsare av bloggen borde vara kompetenta att lösa uppgifterna.) Svara i kommentarsfältet (eller maila om ni känner att ni kanske inte vill skylta med er mattebegåvning här). "Facit" kommer om ett par dagar:
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla? *
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?**
*Ja, frågan är något oklart formulerad, vilket man i sig kan rikta viss kritik mot, men om ni känner att ni vill helgardera så kan ni lämna flera svar och förklara hur de skiljer sig åt.
**Även denna fråga är oklart formulerad men låt oss anta att att de fem kamraterna bara använder en av sina armar i denna armmbrytningsturnering.
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla? *
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?**
*Ja, frågan är något oklart formulerad, vilket man i sig kan rikta viss kritik mot, men om ni känner att ni vill helgardera så kan ni lämna flera svar och förklara hur de skiljer sig åt.
**Även denna fråga är oklart formulerad men låt oss anta att att de fem kamraterna bara använder en av sina armar i denna armmbrytningsturnering.
Sunday, March 08, 2009
8:e mars - i individualismens tecken
8:e mars, också känd som internationella kvinnodagen. Vi har just ställt om till sommartid och det är varmt (runt 20 grader) och ganska grått ute. Och jag funderar på det där med jämställdheten, hur mycket det faktiskt har gått framåt, men också hur ofantligt mycket det är kvar att åstadkomma tills dess att vi inte bedömer människor, helt eller delvis, på grund av deras kön (eller hudfärg, eller sexuell läggning etc etc etc).
Jag är inget fan av kvotering what-so-ever. Inte alls. Dock tror jag att kvantitativa mått kan vara en ganska bra ögonöppnare, för oss alla. De kan, ibland, ställa en del invanda förväntningar på huvudet. Vi tror ofta att vi är bättre än vad vi är. Minns tex den där studien där man mätte klassrumsaktivitet och både lärare och elever uppfattade att flickorna tog mycket mer plats än de faktiskt gjorde. Ja, och så måste förstås insikten att action speaks louder sprida sig. Det räcker inte med att bekänna sig till jämställdhet i ord, man måste göra det i handling också. Och det är, förvisso, lättare sagt än gjort för människor i allmänhet...
Nå, det jag egentligen tänkte skriva om är den svenska föräldraförsäkringen, dess utformning och konsekvenser för jämställdheten och, inte att förglömma, baaaaaarnen. Det har ju, av orsaker som jag har lite svårt att förstå, blivit vänsterpolitik att stå för en individualiserad försäkring, medan många av de sk liberalerna plötsligt inte längre sätter individerna främst. Och det är naturligtvis lätt att raljera lite över detta, och fråga dessa så kallade liberaler om de också anser att sambeskattning inom familjen är en glimrande idé, och om kanske sjukförsäkring och a-kassa ska kopplas till familjens sammanlagda inkomst, snarare än till den enskilde individen?
Det vanligaste argumentet mot en individualiserad föräldraförsäkring är att staten inte ska bestämma hur människor ska leva sina liv. Och det argumentet har giltighet, men det blir likväl fel i slutänden, av den enkla anledningen att det aldrig, för en äkta liberal, kan vara rätt att sätta en godtycklig enhet som familjen före individen. (Jag har hittills aldrig hört ett övertygande argument för att göra detta undantag från den grundläggande principen om individen som den enhet som staten kan ha en relation till.)
Men som sagt, valfrihetsargumentet har relevans. Och det rimliga sättet att hantera frågan på är därför följande. Föräldraförsäkringen görs individuell, på så sätt att ett visst antal dagar kopplas till barnet. Dessa dagar fördelas initialt lika på barnets föräldrar (oavsett vilket kön dessa föräldrar har). Så långt har alltså staten sagt följande: Vi tycker att föräldrar ska ha viss möjlighet att vara hemma med sina barn, och vi tillerkänner båda föräldrarna samma skyldigheter och rättigheter gentemot den individ som detta barn utgör. So far so good. Nu behöver vi vara tillföra valfrihetsmomentet. Det görs enklast på följande sätt. Den som har rätt till föräldrapenning ges också rätten att skriva över dessa dagar på den andra föräldern, eller på far- eller morföräldrar, fastrar, morbröder, vänner... Möjligheten att inte själv använda sina föräldradagar finns där, men det krävs ett _aktivt_ val för att låta någon annan utnyttja dem.
Enkelt, eller hur: Staten förhåller sig till neutral, men familjen har fortfarande möjlighet att göra de val som passar dem bäst utifrån ekonomiska och praktiska förutsättningar.
Jag är inget fan av kvotering what-so-ever. Inte alls. Dock tror jag att kvantitativa mått kan vara en ganska bra ögonöppnare, för oss alla. De kan, ibland, ställa en del invanda förväntningar på huvudet. Vi tror ofta att vi är bättre än vad vi är. Minns tex den där studien där man mätte klassrumsaktivitet och både lärare och elever uppfattade att flickorna tog mycket mer plats än de faktiskt gjorde. Ja, och så måste förstås insikten att action speaks louder sprida sig. Det räcker inte med att bekänna sig till jämställdhet i ord, man måste göra det i handling också. Och det är, förvisso, lättare sagt än gjort för människor i allmänhet...
Nå, det jag egentligen tänkte skriva om är den svenska föräldraförsäkringen, dess utformning och konsekvenser för jämställdheten och, inte att förglömma, baaaaaarnen. Det har ju, av orsaker som jag har lite svårt att förstå, blivit vänsterpolitik att stå för en individualiserad försäkring, medan många av de sk liberalerna plötsligt inte längre sätter individerna främst. Och det är naturligtvis lätt att raljera lite över detta, och fråga dessa så kallade liberaler om de också anser att sambeskattning inom familjen är en glimrande idé, och om kanske sjukförsäkring och a-kassa ska kopplas till familjens sammanlagda inkomst, snarare än till den enskilde individen?
Det vanligaste argumentet mot en individualiserad föräldraförsäkring är att staten inte ska bestämma hur människor ska leva sina liv. Och det argumentet har giltighet, men det blir likväl fel i slutänden, av den enkla anledningen att det aldrig, för en äkta liberal, kan vara rätt att sätta en godtycklig enhet som familjen före individen. (Jag har hittills aldrig hört ett övertygande argument för att göra detta undantag från den grundläggande principen om individen som den enhet som staten kan ha en relation till.)
Men som sagt, valfrihetsargumentet har relevans. Och det rimliga sättet att hantera frågan på är därför följande. Föräldraförsäkringen görs individuell, på så sätt att ett visst antal dagar kopplas till barnet. Dessa dagar fördelas initialt lika på barnets föräldrar (oavsett vilket kön dessa föräldrar har). Så långt har alltså staten sagt följande: Vi tycker att föräldrar ska ha viss möjlighet att vara hemma med sina barn, och vi tillerkänner båda föräldrarna samma skyldigheter och rättigheter gentemot den individ som detta barn utgör. So far so good. Nu behöver vi vara tillföra valfrihetsmomentet. Det görs enklast på följande sätt. Den som har rätt till föräldrapenning ges också rätten att skriva över dessa dagar på den andra föräldern, eller på far- eller morföräldrar, fastrar, morbröder, vänner... Möjligheten att inte själv använda sina föräldradagar finns där, men det krävs ett _aktivt_ val för att låta någon annan utnyttja dem.
Enkelt, eller hur: Staten förhåller sig till neutral, men familjen har fortfarande möjlighet att göra de val som passar dem bäst utifrån ekonomiska och praktiska förutsättningar.
Saturday, March 07, 2009
Sådärja
Ja tack, det är bättre så här: 23 grader Celsius idag. (det ska visserligen bli kallare snart igen, men inte så kallt som i måndags.) Jag tror nog att vi är förbi Frankrike i antalet vårtecken om en vecka eller max två...
Wednesday, March 04, 2009
Radioheads...
Just nu på radion:
Människor som på allvar diskuterar hur det kan komma sig att de båda, som enligt egen utsago, har återkommande konversationer med Jesus (snubben från Bibeln alltså) får så olika besked från honom... Och en person som just mailade in var lite förvånad över att Jesus att de två på radion fick veta så mycket om Jesus som person - för med henne talade han minsann bara om moralfrågor och aldrig om sig själv.
Människor som på allvar diskuterar hur det kan komma sig att de båda, som enligt egen utsago, har återkommande konversationer med Jesus (snubben från Bibeln alltså) får så olika besked från honom... Och en person som just mailade in var lite förvånad över att Jesus att de två på radion fick veta så mycket om Jesus som person - för med henne talade han minsann bara om moralfrågor och aldrig om sig själv.
Monday, March 02, 2009
Snöstorm
OK, jag vet ju att jag inte bor i Kaliornien, och att jag inte kan vänta mig temperaturer runt 25 C i mars. Men vi hade i alla fall 15 i fredags, och det kändes som om det fanns hopp om våren. Idag ser det ut så här:
Inte acceptabelt.
Bring on the spring!
Inte acceptabelt.
Bring on the spring!
Saturday, February 28, 2009
Tips för att uppnå välfungerande relationer på arbetsplatsen
Några tips för att uppnå och behålla en smidig och friktionsfri relation till kollegorna i ett forskningslab.
#Om du är förstaårsdoktorand, och fortfarande inte har lyckats producera ett enda vettigt resultat kan det lätt uppfattas som aningen förmätet om du, offentligt, meddelar att du anser att sistaårsdoktoranden som handleder dig är så korkad att hon inte borde vara doktorand. När sistaårsdoktoranden ifråga dessutom är labbets mest framgångsrika doktorand så framstår det mer som om att det är du som är den korkade.
#Överväg möjligheten att det kan vara du som uttrycker dig oklart om tre av totalt tre närvarande personer inte förstår vad du menar. Om du trots allt kommer till slutsatsen att de är korkade och du smartast i världen, gå ändå inte tillbaka till labbet och prata öppet om hur korkade de andra tre på mötet var. Det riskerar nämligen att leda till att de tre personerna inte är så sugna på att ge dig någon hjälp när det visar sig att du inte var riktigt så fantastiskt smart som du trodde.
#Bli inte alltför förvånad om dina kollegor inte uppskattar ståndpunkten att du ska vara medförfattare på en artikel som du inte producerat den minsta lilla datapunkt till, och du dessutom vid ett flertal tillfällen sagt att du anser projektet meningslöst. Särskilt inte när du anser att denna regel ska gälla enbart för dig, men för varje papper du har lust att vara med på.
#Om du händelsevis är så stockkonservativ att du anser att kvinnor är sämre på naturvetenskap än män och du dessutom anser att bara män bör vara forskare så letar du med fördel upp en extremreligiös grupp där du vädrar denna åsikt och antagligen får medhåll. På labbet accepterar du lämpligen att vi lever på 2000-talet (hur gärna du än skulle önska något annat) samt sväljer det faktum att samtliga kvinnor där är väsentligt mer kompetenta än du själv. Sexistiska åsikter håller du inne med.
De ovanstående punkterna kan förstås inte alls relateras till händelser i mitt lab under den senaste veckan....
Nämnde jag förresten att stämningen i labbet varit lite tryckt på senare tid?
#Om du är förstaårsdoktorand, och fortfarande inte har lyckats producera ett enda vettigt resultat kan det lätt uppfattas som aningen förmätet om du, offentligt, meddelar att du anser att sistaårsdoktoranden som handleder dig är så korkad att hon inte borde vara doktorand. När sistaårsdoktoranden ifråga dessutom är labbets mest framgångsrika doktorand så framstår det mer som om att det är du som är den korkade.
#Överväg möjligheten att det kan vara du som uttrycker dig oklart om tre av totalt tre närvarande personer inte förstår vad du menar. Om du trots allt kommer till slutsatsen att de är korkade och du smartast i världen, gå ändå inte tillbaka till labbet och prata öppet om hur korkade de andra tre på mötet var. Det riskerar nämligen att leda till att de tre personerna inte är så sugna på att ge dig någon hjälp när det visar sig att du inte var riktigt så fantastiskt smart som du trodde.
#Bli inte alltför förvånad om dina kollegor inte uppskattar ståndpunkten att du ska vara medförfattare på en artikel som du inte producerat den minsta lilla datapunkt till, och du dessutom vid ett flertal tillfällen sagt att du anser projektet meningslöst. Särskilt inte när du anser att denna regel ska gälla enbart för dig, men för varje papper du har lust att vara med på.
#Om du händelsevis är så stockkonservativ att du anser att kvinnor är sämre på naturvetenskap än män och du dessutom anser att bara män bör vara forskare så letar du med fördel upp en extremreligiös grupp där du vädrar denna åsikt och antagligen får medhåll. På labbet accepterar du lämpligen att vi lever på 2000-talet (hur gärna du än skulle önska något annat) samt sväljer det faktum att samtliga kvinnor där är väsentligt mer kompetenta än du själv. Sexistiska åsikter håller du inne med.
De ovanstående punkterna kan förstås inte alls relateras till händelser i mitt lab under den senaste veckan....
Nämnde jag förresten att stämningen i labbet varit lite tryckt på senare tid?
Wednesday, February 25, 2009
Föreningsfriheten
Så där ja, då blir det ett nytt försök att avskaffa livegenskapen för studenter genom ett regeringsförslag om att avskaffa kårobligatoriet. Låt oss hoppas att det blir verklighet den här gången.
Jag måste säga att det är lite fascinerande att tvångsmedlemskapet i svenska kyrkan avskaffades långt innan man var beredd att ge studenterna samma sorts frihet.
Jag måste säga att det är lite fascinerande att tvångsmedlemskapet i svenska kyrkan avskaffades långt innan man var beredd att ge studenterna samma sorts frihet.
Sunday, February 22, 2009
Spännande kombo
Det har funnits ett minst sagt sunkigt ställe som sålt bagels inte så långt från mig. Häromdagen dök det upp en lapp på dörren om att det var stängt för re-modeling. Två dagar senare var det öppet igen, fortfarande exakt lika sunkigt och utan synbara förändringar någon annanstans än på menyn. Tydligen bar det sig inte riktigt med bara bagels, så därför har verksamheten utökats, med det uppenbara komplementet till bagels...
...sushi. Tja, jag hade inte kommit på det själv, det måste jag erkänna. Jag är visserligen väldigt förtjust i sushi, men jag föredrar att äta det någonstans där det är rent.
För övrigt är jag inte heller helt förtjust i det amerikanska fenomenet att folk går och tränar tidigt på morgonen och sedan går till jobbet, och spenderar resten av dagen där, utan att duscha mellan gymbesöket och arbetsdagen...
...sushi. Tja, jag hade inte kommit på det själv, det måste jag erkänna. Jag är visserligen väldigt förtjust i sushi, men jag föredrar att äta det någonstans där det är rent.
För övrigt är jag inte heller helt förtjust i det amerikanska fenomenet att folk går och tränar tidigt på morgonen och sedan går till jobbet, och spenderar resten av dagen där, utan att duscha mellan gymbesöket och arbetsdagen...
Wednesday, February 18, 2009
Konst(igt)
Jag har noterat att det pågår en konstdebatt i gamla Svedala. (Nej jag syftar inte på kulturutredningen...) Eller kanske snarare en Konstfacks-debatt. Det är möjligt att tilltagen - den spelade psykiska sjukdomen och den nedklottrade tunnelbanevagnen - är konst, och man kan möjligen ha olika uppfattningar om hurvida det är bra konst eller ej.
Mer intressant tycker jag är att ingen av upphovsmännen visar någon större vilja att diskutera sina verk, eller konsekvenserna av dem. Och det är naturligtvis lite synd, för om det nu är sådan bra konst (kriteriet att konst ska provocera är ju i alla fall uppfyllt) så kan det väl inte vara någon match att försvara den mot människor som anser att deras skattepengar kan användas till bättre saker än de ovan nämnda.
För övrigt 1. Jag anser att den här graffitin är mycket coolare än den på tunnelbanevagnen.
För övrigt 2. Den som vill veta något om hur det är att vistas på en psykiatrisk klinik kan ju med fördel fråga någon som faktiskt varit intagen, frivilligt eller med tvång. För om nu konstfackseleven inte lider av en psykisk åkomma är det ju ändå rätt så troligt att hennes upplevelse av den psykiatriska vården inte är representativ för något annat än hur en frisk person som simulerar psykos uppfattar den, medan den torde säga mycket lite om hur en psykotisk person uppfattar samma vård...
På en helt annan not noterar jag (om än lite sent) ännu ett tecken på att världen är galen: En tilltänkt nämndeman i pirate bay-rättegången fick bytas ut på grund av jäv, men själv förstår han ingenting. Han skriver ju bara musik, och är medlem i en förening som har som uttalat syfte att värna upphovsrätten, men han har ju aldrig laddat ner något och anser sig därför inte vara jävig... Är inte det mer än lovligt korkat, så säg?
Mer intressant tycker jag är att ingen av upphovsmännen visar någon större vilja att diskutera sina verk, eller konsekvenserna av dem. Och det är naturligtvis lite synd, för om det nu är sådan bra konst (kriteriet att konst ska provocera är ju i alla fall uppfyllt) så kan det väl inte vara någon match att försvara den mot människor som anser att deras skattepengar kan användas till bättre saker än de ovan nämnda.
För övrigt 1. Jag anser att den här graffitin är mycket coolare än den på tunnelbanevagnen.
För övrigt 2. Den som vill veta något om hur det är att vistas på en psykiatrisk klinik kan ju med fördel fråga någon som faktiskt varit intagen, frivilligt eller med tvång. För om nu konstfackseleven inte lider av en psykisk åkomma är det ju ändå rätt så troligt att hennes upplevelse av den psykiatriska vården inte är representativ för något annat än hur en frisk person som simulerar psykos uppfattar den, medan den torde säga mycket lite om hur en psykotisk person uppfattar samma vård...
På en helt annan not noterar jag (om än lite sent) ännu ett tecken på att världen är galen: En tilltänkt nämndeman i pirate bay-rättegången fick bytas ut på grund av jäv, men själv förstår han ingenting. Han skriver ju bara musik, och är medlem i en förening som har som uttalat syfte att värna upphovsrätten, men han har ju aldrig laddat ner något och anser sig därför inte vara jävig... Är inte det mer än lovligt korkat, så säg?
Sunday, February 15, 2009
New Orleans-kaffe
Som jag tidigare nämnt är kaffet i New Orleans av en sällan (på den här kontinenten i alla fall) skådad (smakad?) kvalitet. Och det skiljer sig också från den vanliga amerikanska kaffet på några viktiga punkter.
Ett bra amerikanskt kaffe har en tendens att smaka lite (eller mycket) bränt*, även om det är alldeles nybryggt. När detta kombineras med deras tendens att späda ut kaffet till något som i bästa fall liknar te i färgen, ja då blir slutresultatet som det blir. På vissa ställen, tex Starbucks och Barnes & Noble cafe brukar de oftast brygga tillräckligt starkt kaffe, men med den nackdelen att den brända tonen slår igenom alltför mycket.
Därför förhöll jag mig mycket skeptisk till J.s & R.s försäkringar om att New Orleans-kaffet var något alldeles speciellt som jag absolut skulle uppskatta. (Helst som J. tillhör de människor som frivilligt dricker Americano.**) Min första kaffeupplevelse i NO var på CC:s. Och medan jag tyckte att detta var ett högt lyft jämfört allt annat köpekaffe jag druckit här i landet så börjar J. & R. klaga på att det minsann inte alls var lika bra som det brukar. Surrealistiskt värre. Dock, nästa kopp kaffe var betydligt bättre och de hade alltså rätt.
Hemligheten bakom det goda kaffet i NO är, ironiskt nog, kaffesurrogat. Till NO-kaffe tillsätts nämligen ett välkänt kaffesurrogat, närmare bestämt cikoriarot. Det tar bort den brända smaken och gör att andra smaker kommer fram tydligare. Dessutom är det lagom starkt också för mig.
För övrigt är cafe au lait the-New-Orleans-way inte baserad på espresso utan på bryggkaffe (med cikoria) och varm (men inte skummad) mjölk. Gott! Nästan lika bra som Zoegas...
*Den brända tonen ska dock inte förväxlas med den beska som vissa kafferostningar har, och som kan vara väldigt god. Det som åsyftas här är snarare att jämföra med det som skulle ha blivit knaperstekt men som blev svart och stenhårt, om ni förstår liknelsen. Då förstår ni också att sådant kaffe som har stått en stund är ingen riktig höjdare...
**Jag har alldeles bestämt för mig att jag har bloggat om detta bisarra och inte alls välsmakande påfund tidigare, men jag kan inte hitta det inlägget nu...
Ett bra amerikanskt kaffe har en tendens att smaka lite (eller mycket) bränt*, även om det är alldeles nybryggt. När detta kombineras med deras tendens att späda ut kaffet till något som i bästa fall liknar te i färgen, ja då blir slutresultatet som det blir. På vissa ställen, tex Starbucks och Barnes & Noble cafe brukar de oftast brygga tillräckligt starkt kaffe, men med den nackdelen att den brända tonen slår igenom alltför mycket.
Därför förhöll jag mig mycket skeptisk till J.s & R.s försäkringar om att New Orleans-kaffet var något alldeles speciellt som jag absolut skulle uppskatta. (Helst som J. tillhör de människor som frivilligt dricker Americano.**) Min första kaffeupplevelse i NO var på CC:s. Och medan jag tyckte att detta var ett högt lyft jämfört allt annat köpekaffe jag druckit här i landet så börjar J. & R. klaga på att det minsann inte alls var lika bra som det brukar. Surrealistiskt värre. Dock, nästa kopp kaffe var betydligt bättre och de hade alltså rätt.
Hemligheten bakom det goda kaffet i NO är, ironiskt nog, kaffesurrogat. Till NO-kaffe tillsätts nämligen ett välkänt kaffesurrogat, närmare bestämt cikoriarot. Det tar bort den brända smaken och gör att andra smaker kommer fram tydligare. Dessutom är det lagom starkt också för mig.
För övrigt är cafe au lait the-New-Orleans-way inte baserad på espresso utan på bryggkaffe (med cikoria) och varm (men inte skummad) mjölk. Gott! Nästan lika bra som Zoegas...
*Den brända tonen ska dock inte förväxlas med den beska som vissa kafferostningar har, och som kan vara väldigt god. Det som åsyftas här är snarare att jämföra med det som skulle ha blivit knaperstekt men som blev svart och stenhårt, om ni förstår liknelsen. Då förstår ni också att sådant kaffe som har stått en stund är ingen riktig höjdare...
**Jag har alldeles bestämt för mig att jag har bloggat om detta bisarra och inte alls välsmakande påfund tidigare, men jag kan inte hitta det inlägget nu...
Wednesday, February 11, 2009
Resetips: New Orleans
Jag är alltså tillbaka från New Orleans. Har klappat katterna och sorterat foton. Den intresserade kan titta på ett urval här.
Nå, New Orleans alltså. Besöket kan sammanfattas i följande råd:
1. Åk dit
2. Ha mer än 3.5 dagar till ditt förfogande
3. Tänk inte ens tanken att försöka hålla en slags normal diet eller att låta bli att köpa böcker
Det är en underbar liten stad, som är intressant på många sätt. Påminnelserna om Katrina är allerstädes närvarande - man kan fortfarande se märken på en del hus som visar hur högt vattnet stod. Fortfarande finns områden där nästan inget är åtgärdat sen Katrina. Musik finns det som bekant mycket av i NO, bland annat en hel park uppkallad efter Louis Armstrong. Och riktigt bra gatumusikanter. En redan bra fikastund på Cafe du Monde
blev ännu bättre tack vare en lysande gatuviolinist. (Fiolen var dessutom svart med små små vita blommor på, oerhört snygg!). På Cafe Du Monde dricker man med fördel kaffe och äter beignets. Beignets består av friterad vetedeg dränkt i florsocker. (Godare än det låter). Ja, och kaffet då. I New Orleans vet de hur kaffe ska smaka! Så var man än köper en kopp kaffe så är den riktigt bra. En underbar upplevelse för ett kaffefreak som undertecknad.
En annan trevlig sak med staden är att snabbmatskedjorna helt enkelt inte finns där. Man måste i princip åka till förorterna för att hitta sådana, i downtown New Orleans finns bara "riktiga" restauranger och kafeer och barer. Och mat- och dryckeskvaliteten är det då sannerligen inget fel på. Vad sägs tex om alligatorcheesecake? Eller shrimp creole i tomatsås med röda bönor och ris. Som frukost vill jag bestämt rekommendera Eggs Sardou. Eller pecan pancakes på the Coffee Pot. Och nämnde jag pralinerna?
Och så kultur då. Förutom musiken finns det tex en mycket trevlig skulpturträdgård. Och boklådor. Just den sorten som får ordet boklåda att verka mycket mer passande än "bokhandel". Tex den på Maple street. Eller den som är inrymd i huset där William Faulkner bodde. Och så finns det ju djur också. Fåglar vid dammen i Audubon park tex. Det påstås också att det bor en fem fot lång alligator i den dammen (som sannolikt kom dit under Katrina) - den äter sig nog mätt på fåglar...
Pärlorna i träden finns i skulpturträdgården. Otroligt nog överlevde kombinationen Katrina. Ingen begriper hur det gick till.
Marmortrapporna är en installation, för att påminna om hur just trapporna var det enda som var kvar av många hus efter Katrina.
Dock undrar man ju lite vad som var uppprinnelsen till att den här skylten sattes upp:
Bilden är tagen på Whole Foods (som för övrigt grundades där) i New Orleans. Ingen diskriminering dock - det satt en likadan skylt på ingången till damtoaletten. Men det är inte utan att man undrar över hur det kan behövas...
Nå, New Orleans alltså. Besöket kan sammanfattas i följande råd:
1. Åk dit
2. Ha mer än 3.5 dagar till ditt förfogande
3. Tänk inte ens tanken att försöka hålla en slags normal diet eller att låta bli att köpa böcker
Det är en underbar liten stad, som är intressant på många sätt. Påminnelserna om Katrina är allerstädes närvarande - man kan fortfarande se märken på en del hus som visar hur högt vattnet stod. Fortfarande finns områden där nästan inget är åtgärdat sen Katrina. Musik finns det som bekant mycket av i NO, bland annat en hel park uppkallad efter Louis Armstrong. Och riktigt bra gatumusikanter. En redan bra fikastund på Cafe du Monde
blev ännu bättre tack vare en lysande gatuviolinist. (Fiolen var dessutom svart med små små vita blommor på, oerhört snygg!). På Cafe Du Monde dricker man med fördel kaffe och äter beignets. Beignets består av friterad vetedeg dränkt i florsocker. (Godare än det låter). Ja, och kaffet då. I New Orleans vet de hur kaffe ska smaka! Så var man än köper en kopp kaffe så är den riktigt bra. En underbar upplevelse för ett kaffefreak som undertecknad.
En annan trevlig sak med staden är att snabbmatskedjorna helt enkelt inte finns där. Man måste i princip åka till förorterna för att hitta sådana, i downtown New Orleans finns bara "riktiga" restauranger och kafeer och barer. Och mat- och dryckeskvaliteten är det då sannerligen inget fel på. Vad sägs tex om alligatorcheesecake? Eller shrimp creole i tomatsås med röda bönor och ris. Som frukost vill jag bestämt rekommendera Eggs Sardou. Eller pecan pancakes på the Coffee Pot. Och nämnde jag pralinerna?
Och så kultur då. Förutom musiken finns det tex en mycket trevlig skulpturträdgård. Och boklådor. Just den sorten som får ordet boklåda att verka mycket mer passande än "bokhandel". Tex den på Maple street. Eller den som är inrymd i huset där William Faulkner bodde. Och så finns det ju djur också. Fåglar vid dammen i Audubon park tex. Det påstås också att det bor en fem fot lång alligator i den dammen (som sannolikt kom dit under Katrina) - den äter sig nog mätt på fåglar...
Pärlorna i träden finns i skulpturträdgården. Otroligt nog överlevde kombinationen Katrina. Ingen begriper hur det gick till.
Marmortrapporna är en installation, för att påminna om hur just trapporna var det enda som var kvar av många hus efter Katrina.
Dock undrar man ju lite vad som var uppprinnelsen till att den här skylten sattes upp:
Bilden är tagen på Whole Foods (som för övrigt grundades där) i New Orleans. Ingen diskriminering dock - det satt en likadan skylt på ingången till damtoaletten. Men det är inte utan att man undrar över hur det kan behövas...
Monday, February 09, 2009
Claudia
Det här är Claudia, på en av sina favoritplatser, elementet. Det är oklart hur det kan vara bekvämt att ha bakbenen hängande så där men hon verkar trivas med det...
Reserapport från New Orleans kommer såsmåningom, liksom lite nya foton. Nu är det sovdags.
Reserapport från New Orleans kommer såsmåningom, liksom lite nya foton. Nu är det sovdags.
Sunday, February 08, 2009
Epistel nr 81
Skyller allt på hgg. Den låten finns inte någonstans i mina musiksamlingar...
RULES:
a) Put your MP3 player, iTunes, Windows Media Player, etc. on shuffle
b) For each question (capitalised), press the next button to get your answer.
c) YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS
d) Tag at least 5 people
e) Everyone tagged has to do the same thing (nope, not really)
f) Have Fun!
RULES:
a) Put your MP3 player, iTunes, Windows Media Player, etc. on shuffle
b) For each question (capitalised), press the next button to get your answer.
c) YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS
d) Tag at least 5 people
e) Everyone tagged has to do the same thing (nope, not really)
f) Have Fun!
IF SOMEONE SAYS 'ARE YOU OKAY' YOU SAY?
HOW WOULD YOU DESCRIBE YOURSELF? Jag vet en dejlig rosa – Real group
WHAT DO YOU LIKE IN A GUY/GIRL?
HOW DO YOU FEEL TODAY?
WHAT IS YOUR LIFE'S PURPOSE?
WHAT'S YOUR MOTTO?
WHAT DO YOUR FRIENDS THINK OF YOU?
WHAT DO YOUR PARENTS THINK OF YOU?
WHAT DO YOU THINK ABOUT VERY OFTEN? Old devil moon – Frank Sinatra
WHAT IS 2 + 2? Swing brother swing – Casey McGill & spirits of rhythm
WHAT DO YOU THINK OF YOUR BEST FRIEND?
WHAT IS YOUR LIFE STORY?
WHAT DO YOU WANT TO BE WHEN YOU GROW UP? Thou swell – Natalie Cole
WHAT DO YOU THINK WHEN YOU SEE THE PERSON YOU LIKE? Shame on me – Marit Bergman
WHAT WILL YOU DANCE TO AT YOUR WEDDING? Är du fortfarande arg - Säkert
WHAT WILL THEY PLAY AT YOUR FUNERAL? Spineless – Alanis Morissette
WHAT IS YOUR HOBBY/INTEREST? Stood – Kathryn Williams
WHAT IS YOUR BIGGEST FEAR? Elegi – Lars Winnerbäck
WHAT IS YOUR BIGGEST SECRET? Grand Mal – Cherry poppin daddies
WHAT DO YOU WANT RIGHT NOW? Jag har drömt – Sofia Karlsson
WHAT DO YOU THINK OF YOUR FRIENDS?
WHAT WILL YOU POST THIS AS?
Anyone who feels like it - pick it up!
Wednesday, February 04, 2009
Olika
Idag åker chefen till Sverige, på jobb. Han ska vara opponent. Han har uppenbarligen inte betalat biljetten själv.
Själv väntar jag på ett flyg till New Orleans. För åka på lite minisemester. Jag har inte betalat flygbiljetten själv. Ibland lönar det sig att vakta katter och läsa manuskriptversioner och avhandlingsutkast...
Som man säger: Olika falla ödets lotter.
Själv väntar jag på ett flyg till New Orleans. För åka på lite minisemester. Jag har inte betalat flygbiljetten själv. Ibland lönar det sig att vakta katter och läsa manuskriptversioner och avhandlingsutkast...
Som man säger: Olika falla ödets lotter.
Monday, February 02, 2009
Jämförande (ovetenskaplig studie) studie
Kvinnor är hårdare kritiker än män. (Men alla kommentarer var väldigt bra.)
Juniora forskare är hårdare kritiker än seniora forskare. (Det beror iofs antagligen mest på att de juniora fortfarande läser ordentligt. Har för övrigt fortfarande inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt att chefen kallade min ansökan för "imaginative".)
Konsulter är bättre på ordvridande än alla sorters forskare. (Å andra sidan ska jag, så fort jag blir tillräckligt rik, livstidsanställa just den här konsulten som min personliga redaktör.)
Icke-svenskar är hårdare kritiker än svenskar. (Fast det resultatet hänger egentligen bara på en försöksperson - outlier?)
Fysiker är bättre än biologer på att förelå lämplig ansökningsskrivarmusik. (Fast det utfallet kan ha att göra med att bara en av dem föreslog i linje med instruktionen. Den andra musiken är dock utmärkt vid andra tillfällen.)
Ansökan är alltså inskickad. Flera timmar innan deadline. Beslut kommer tidigast i oktober.Och jag har lovat mig själv att jag ska få ledigt från ansökningar i minst en vecka innan jag ger mig i kast med de två kommande vändorna. Nästa deadline infaller i början av mars.
För övrigt så kan jag andas igen, och har fått tillbaka luktsinnet. Det senare är visserligen positivt på ett generellt plan men gör å andra sidan att jag nu kan känna lukten av den kattmat som numera finns i min lägenhet. Jag är nämligen kattvakt igen, fast den här gången har katterna flyttat hit. Claudia och Lola ska bo här ända tills det är dags för J & R att ta sitt pick och pack och flytta till Sverige. Vilket innebär att jag kan klappa dem (bra sak) men också att jag måste stå ut med kattmatslukten (dålig sak). Och så måste jag utfordra dem med laktosfri mjölk. Amerikanska katter påstås nämligen vara laktosintleranta. Det hindrar dem dock inte från att mycket hellre vilja dricka vanlig mjölk.
Juniora forskare är hårdare kritiker än seniora forskare. (Det beror iofs antagligen mest på att de juniora fortfarande läser ordentligt. Har för övrigt fortfarande inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt att chefen kallade min ansökan för "imaginative".)
Konsulter är bättre på ordvridande än alla sorters forskare. (Å andra sidan ska jag, så fort jag blir tillräckligt rik, livstidsanställa just den här konsulten som min personliga redaktör.)
Icke-svenskar är hårdare kritiker än svenskar. (Fast det resultatet hänger egentligen bara på en försöksperson - outlier?)
Fysiker är bättre än biologer på att förelå lämplig ansökningsskrivarmusik. (Fast det utfallet kan ha att göra med att bara en av dem föreslog i linje med instruktionen. Den andra musiken är dock utmärkt vid andra tillfällen.)
Ansökan är alltså inskickad. Flera timmar innan deadline. Beslut kommer tidigast i oktober.Och jag har lovat mig själv att jag ska få ledigt från ansökningar i minst en vecka innan jag ger mig i kast med de två kommande vändorna. Nästa deadline infaller i början av mars.
För övrigt så kan jag andas igen, och har fått tillbaka luktsinnet. Det senare är visserligen positivt på ett generellt plan men gör å andra sidan att jag nu kan känna lukten av den kattmat som numera finns i min lägenhet. Jag är nämligen kattvakt igen, fast den här gången har katterna flyttat hit. Claudia och Lola ska bo här ända tills det är dags för J & R att ta sitt pick och pack och flytta till Sverige. Vilket innebär att jag kan klappa dem (bra sak) men också att jag måste stå ut med kattmatslukten (dålig sak). Och så måste jag utfordra dem med laktosfri mjölk. Amerikanska katter påstås nämligen vara laktosintleranta. Det hindrar dem dock inte från att mycket hellre vilja dricka vanlig mjölk.
Wednesday, January 28, 2009
Dagsform
Jag nyser så högt och så ofta att grannens hund blir rädd.
Jag gick till jobbet (ca 7 minuters okrävande promenad) och var så slut att jag var tvungen att vila i 20 minuter innan jag orkade gå hem. (Att jag alls gick dit var för att jag behövde hämta några viktiga(tm) papper.)
Min näsduks- och halstablettskonusmtion mildrar effekterna av finanskrisen idag också.
Jag gick till jobbet (ca 7 minuters okrävande promenad) och var så slut att jag var tvungen att vila i 20 minuter innan jag orkade gå hem. (Att jag alls gick dit var för att jag behövde hämta några viktiga(tm) papper.)
Min näsduks- och halstablettskonusmtion mildrar effekterna av finanskrisen idag också.
Subscribe to:
Posts (Atom)
