Jag brukar undvika att se på "Uppdrag granskning", eftersom detta program, varje gång det behandlar något som jag faktiskt kan någonting om, får mig att konstatera att de valde en sida av saken och underlåter att redovisa den komplexitet som oftast omger de ämnen de väljer att ta granskar. Allt är inte svart eller vitt, det finns gråskalor också, men eventuellt saknas den insikten på UG:s redaktion. Således har jag inte heller hela sett kvällens avsnitt, men efter att en av kollegorna börjat liverapportera sin ständigt ökande irritation via Skype, blev jag ändå tvungen att kika lite. Programmet heter "Storlekens betydelse" och handlar om nanopartiklar. Eller ja, kanske snarare om hur extremt farliga nanopartiklar är.
Och saken är förstås den att "nanopartiklar" kan vara farliga (den som vill ha en något vettigare genomgång än UGs kan kika på Martins gamla lagerbladspost i ämnet - det är en väsentligt bättre genomgång än den uppdrag granskning presterar i kvällens program), och likaledes till nytta. Det där beror på många olika saker, som vad de utgörs av, och hur stora de är. Bland annat. Men för att addera lite perspektiv så kan man ju påpeka att rätt många av oss brukar ju tex använda tandkräm ett par gånger om dagen, och solskydsskräm någon gång då och då. Fenomenet är alltså inte riktigt så nytt som programmet vill göra sken av. (Dessutom, eftersom "nano" är det nya "bio" när det kommer till forskningstrender så är det ganska många fenomen som på senare är bytt namn till något med nano, utan att för den skull ha blivit varken större eller mindre än de var under "bio"hype-åren).
Nå, det irriterande med granskningen av nanopartiklarna är inte att man diskuterar deras potentiella farlighet, utan sättet man gör det på. På samma sätt som man ofta diskuterar annan vetenskap i media - antingen i extremt positiva ordalag, eller i mycket mycket negativa ordalag. Det som verkligen är viktigt - komplexiteten - att något kan vara både bra och dåligt samtidigt, försvinner (nästan) hela tiden. Jag tror verkligen inte att människor i allmänhet är för dumma för att begripa detta, men ibland verkar det som om journalister (och särskilt de som inte har vetenskap som sin specialitet) inte betror människor att kunna ta till sig ett komplext resonemang. Sorgligt kan jag tycka, både för vetenskapen och journalistiken.
Och oavsett hur det är med nanopartiklars farlighet så kan jag konstatera att trots mitt tandkrämsnyttjande, solskydsskrämsanvändade och att jag jobbade med "nanopartiklar"* i princip varenda dag under mina två år i Baltimore (och en och annan arbetsdag nu för tiden också för den delen) men än så länge verkar jag ju vara vid liv, trots denna närmast livslånga exponering för nanopartiklar.
*Fast den sortens nanopartiklar har funnits så länge och anses så ocoola av dagens nanoteknologer att de, trots sin storlek av ca 10-30 nm i diameter, knappast räknas som en del av nanovetenskapen/nanoteknologin idag...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
hm, jag kan inte se UG här borta i USA (oh sorgen den sorgen... ehh...) men ibland kan dom ju få till det med nyanseringen (eller snarare, förr i världen när jag bodde hemma kunde dom det).
Vad gäller det där med nano- farligheten känns det som om det är samma diskussion som med allting nytt som folk inte riktigt vet ngt om. Vi tar ned det på nivån "är det alltid 100% säkert?" ; svar nej. då är det LIVSfarligt. Akta barnen framförallt.
Jag är inte ett helt övertygat fan av nanopartiklar i kosmetika för tillfället - men kanske man kunde ha lite nyansering på användningsområde eller så?!
(fast jag inser hur aningslöst det är, speciellt med den uppseglande adjuvansrapporten som kommer i sommar. Det finns risk att det kommer bli "akta barnen, inga mer vaccin" ... även om det kan komma att visa sig att det var en väldigt intressant iakttagelse som kom fram. Jag ska försöka utveckla i en post snart.)
Chall: Först, vad beträffar Nanopartiklar i kosmetika så förstår jag iofs din skepsis, men undrar också varför inte kosmetikaanvändningen i allmänhet ifrågasätts mer än den gör. Med tanke på hur rädda många människor är för "kemikalier" så måste jag säga att det är fascinerande hur många som målar (eller förväntar sig att andra ska göra det) ansiktet med olika färgämnen (som garanterat består av molekyler) varje dag...
När det gäller vacciner så är det ju ett typiskt exempel på något som kan vara både fantastiskt och potentiellt farligt samtidigt. Man önskar att ofta att det kunde komma fram tydligare, för numera handlar ju debatten mest om hur farliga de är, och mycket lite om världen sett ut om vi inte haft vacciner. Ibland tycks det mig som att vi har glömt bort att vacciner utvecklats just för att vi ska slippa spridning av dödliga sjukdomar...
Post a Comment