Saker jag lärt mig det senaste dygnet...

...men som jag gärna väntat lite med att lära mig/få förstahandserfarenhet av:

1. Det är några oerhört obehagliga ögonblick när en människa trillar, slår i huvudet och först ligger absolut stilla i flera sekunder och därefter drabbas av, uppenbarligen, helt okontrollerade ryckningar i musklerna.

2. Ambulanspersonal är människor med psyke som få. Särskilt med tanke på att de som träffade just oss fick ägna en del tid åt att lugna några av kollegorna lika mycket som patienten.

3. Det är ganska skrämmande (om än på sitt eget sätt förstås helt logiskt) att våld mot huvudet kan leda till att en människa plötsligt inte har den blekaste aning om var hon är, eller vilka människorna omkring henne är, eller vad som hänt.

4. Att åka ambulans är rätt intressant, men skulle antagligen vara mycket roligare om man inte behövde oroa sig för personen där bak som pendlar mellan medvetande och medvetslöshet.

5, Kommunala trafikplanerare (eller vilken trafikplanerare som helst för den delen) borde nog åka ambulans lite oftare, så kanske de inte skulle gilla fartgupp så förfärligt mycket. Tricket med att köra ambulans är (också helt logiskt förstås, men något jag aldrig reflekterat över) att veta vilken väg som är bäst för just den patient man har med sig. Frakturpatient=fartgupp bör till varje pris undvikas.

6. Bilförare i största allmänhet borde visa lite mer hänsyn mot utryckningsfordon, även när blåljusen inte är på. Att typ preja ambulanser är faktiskt inte riktigt OK, även om det är mycket trafik på Lundbyleden...

7. Det är sant som de säger - att komma med ambulans till akuten är mycket bättre än att ta sig dit för egen maskin, eftersom ambulansfallen blir inskrivna bums.

8. Akuten på Sahlgrenska är ett ganska busy ställe en vanlig onsdagseftermiddag, -kväll och -natt. Dessutom ett ganska trist ställe. Det är inte superlätt att där underhålla en mycket trött och omtöcknad kollega som absolut inte får somna, i väntan på att få träffa läkare, komma till röntgen etc.

9. Efter att för trehundrande gången (kändes det som, även om det förstås inte var det) förklara att kollegan inte talar svenska, så känns det som om att det kanske vore rimligt att någon gjort en notering om detta någonstans de dokument som personalen faktiskt har tillgång till och kikar på inför varje samtal med patienten (klar effektiviseringspotential).

10. Jag tror att region- och landstingspolitiker skulle behöva hänga på de stora sjukhusens akuter (gärna nattetid) lite då och då för att skaffa sig en ordentlig bild av läget. (Det där med att kräva en maximal väntetid på akuten kan nog låta bra men jag gissar att det helt enkelt är omöjligt att genomföra utan en enorm resurstillförsel. Personalen verkade inte direkt lata sig om vi säger så.) Det är inte roligt för personalen (som i allmänhet också verkar ha ett psyke utöver det vanliga) när de måste berätta för människor som uppenbarligen mår mycket dåligt att de kommer att få vänta minst tre timmar till på att träffa en läkare, och att detta bara gäller förutsatt att det inte inträffar trafikolyckor etc.

Det är nästan, men bara nästan, så att jag funderar på om man inte borde engagera sig i sjukvårdspolitiken...

Och ja, för den som undrar så var det alltså så att vi hade gruppdag på jobbet - efter alla presentationer skulle vi spela curling, och den nyaste kollegan (hon har jobbat hos oss i 2.5 veckor) tappade balansen på isen, föll och slog i huvudet, och detta ledde till att jag både fick åka ambulans och möjlighet att närstudera Sahlgrenskas akut.