Några noteringar efter ankomsten till Sverige:
1. Det finns inga (i princip) svarta* i Sverige. Inga hispanics heller. Och alla ser väldigt mycket likadana ut. Plötsligt förstod jag R:s fråga efte hennes Sverigebesök i somras. Frågan var "Var Sverige gömt sina minoriteter?"...
2. Man glömmer bort att köpa kasse när man handlar. Å andra sidan får man inte fyra gånger så många som egentligen behövs.
3. Svenskar kan vara ganska så oartiga ibland. Att släppa fram någon annan när man ska gå av flyget tycks otänkbart (tänk om de kommer före till passkontrollen, hemska tanke!) och att ursäkta sig om man måste passera någon i ett trångt utrymme verkar inte heller vara på modet. För att inte tala om det bisarra i tanken att man skulle kunna tacka när någon håller upp en dörr åt en...
4. Det är ganska kallt här..
5. Att tala om att man har bott i USA får diverse försäljare att förklara vad garantin innefattar, och inte, väldigt noga...**
*Jag är inte säker på vad den politiskt korrekta termen är på svenska, men det lär ju inte vara african americans i alla fall...
** Orelaterat till garantifrågan, men likväl kopplat till teknikuppdateringarna jag gjort på sistone. Jag finner det ganska humoristiskt att installation av mobilt bredband på datorer med Vista som OS kräver att man vet att man måste ställa om datorns klocka så att certifikatets datum blir giltigt...
4 comments:
Svaret på fråga ett är "typ hemma hos mig och alla miljonprogramsområden". Här är det jag som är undantaget och inte tvärtom. Fast så extremt många svarta och hispanics är det inte, det är nog flest människor från mellanöstern...
Tja, efter Baltimore där den största befolkningsgruppen är african americans (och de utgör, om jag inte minns fel, mer än 50% av befolningen i stan) sä känns Sverige ganska blekt...
haha, jag tänkte lite liknande när jag var hemma i somras från hörnet där jag bor numera. Annars funderade jag på saker som "det finns feta svenskar också men inte lika många som amrisar" samt "varför är alla så oartiga med dörrarna" :)
å andra sidan reagerade jag på när jag var i San Francisco nyss att jag blev tilltalad som Miss, "can I help you Miss" istf Maam som är det dom säger här "WHat do you want Maam". Skillnader...
Hoppas att du kommer till ro och jag är nyfiken på hur det blir på Chalmers. Det lär ju vara rätt stor skillnad mot såväl Uppsala som Baltimore?!
Äsch, det bero på var man är i USA. Här där jag är, är det väldigt många studenter, väldigt många kineser och ganska många vita. Hispanic och african americans lyser med sin frånvaro (relativt sett...). Däremot har jag en spansk chef och en spansk postdok-kollega.
Själv har jag blivit listat som "Asian/PI" på mitt anställningskontrakt. Mitt mörka raka hår och bruna/gröna (eller gula för att vara ärlig) ögon??? Eller tryckfels-Nisse (eller vad han nu heter i USA).
Vet inte om de är speciellt artiga här jfr Sverige (kanske beror på finska, svenska och norska gener...). De är bara annorlunda, och har en väldig svada. Jag kör den franska modellen som moteld "Ca va et vous?" (fast på engelska då).
Studenterna är inte ett dugg artiga, cyklar fullkomligt galet (på trottarer, utan ljus, utan att se sig för...). Det vore något för insändarsidan i UNT!
Och senast jag fick en titel i affären var det i Paris, där jag uppgraderades till Madame när jag betedde mig korrekt.
/J
Post a Comment