1.8 V

I onsdags var jag och tre av kollegorna och gjorde ett gästspel hos Hopkins Center for Talented Youth och deras sommarskola i "Inventions". För barn i sisådär 10-årsåldern. Vi skulle bygga solceller med dem. Grätzelsolceller för att vara exakt. (För att vara ett lab som studerar fundamentala processer i nämnda solceller kan man lugnt säga att vi inte bygger riktiga solceller särskilt ofta...)


Totalt blev det 9 fungerande solceller (och att den 10:e inte fungerade var vårt fel, inte barnens) som seriekopplade* (och med lite extra lysrörsljus) gav oss 1.8 V ut. Tillräckligt mycket för att faktiskt få en liten lysidod att skina lite svagt.


Och nu kanske ni inte tycker att detta är så imponerande, men då vill jag berätta att track-record för det här labbet är att vi inte förr lyckats göra några celler som faktiskt driver något alls... Och då vill jag ändå påpeka att vi inte alls använde oss av de bästa färgämnen vi har. (Men ja, det finns en anledning till att vi ägnar oss åt mer fundamentala studier av kemiska processer som sker i solceller.)

*Japp, det är pinsamt att vi dagarna innan var tvungna att söka oss till Wikipedia för att fräscha upp minnet lite om hur det där med serie- och parallellkoppling påverkar den ström och spänning man får ut... Men vi är kemister, OK?