Jag hade en, språkligt sett, ganska bisarr konversation idag. Med en annan svensk, (nåja, skåning i alla fall) som har hållit till USA bra mycket längre än jag. Så, vi pratade förstås svenska med varandra. Men hela tiden ramlar det in engelska ord i samtalet bara för att man inte kommer på vad det heter på svenska. När det motsatta händer, att man inte kommer på ett ord på engelska, så känns det ändå inte så konstigt - det är ju trots allt ganska självklart att svenskan är mitt förstaspråk.
Jag trodde att det var meningen att man skulle bli tvåspråkig (det är förresten en ganska konstig ordkonstruktion), inte att det skulle sluta med att man inte kan uttrycka sig ordentligt på svenska... Extra irriterande för oss som råkar gilla saker som korrekt grammatik och språkanvändning.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Var glad att du inte kan fler språk. Jag är lika osammanhängande på tyska också... :-)
Fast jag tror att du kan uttrycka dig ordenlitgt på svenska det är bara det att det tar längre tid att hitta korrekt ord, vilket jag håller med om är irriterande.
Jag har insett att jag är sämre på svenska ord idag än jag var för ett år sen på samma sätt - telefonsamtal med släkt och vänner.
Fast jag övar genom att skriva saker på svenska, du vet så där blogginlägg och andra skönlitterära saker :)
Chall: Jo det är ju helt klart så att jag fortfarande är mycket bättre på svenska än på engelska. Att skriva någons slags sofistikerade texter är fortfarande mycket enklare på svenska än på engelska. Så länge det inte handlar om forskning för då är det ju onekligen väsentligt enklare på engelska.
Och bloggande hjälper ju till onekligen till att hålla svenskan levande. (Sådär ja, då har jag äntligen hittat en vettig motivering till den sysselsättningen... :-))
Hahaha... vadå "skåning i alla fall"??
Har du en bra bloggmotivering för oss som bor i (Skåne) Sverige och pratar på (skånska) svenska också?
kstina: Vissa skåningar jag känner brukar liksom hävda, halvt på allvar halvt på skämt att de är just skåningar och inte svenskar, och det var väl mest en liten passning till dem... :-)
Beträffande motivering - Jag tror att det funkar bra med att man tycker att det är roligt :-)
Jo, jag fattar det roliga!
Har själv bott i Stockholm i 10 år och då har det blivit en del gliringar som mest varit åt det komiska hållet.
Dialekter är ganska tacksamt att skämta om.
Post a Comment