"Jag är trevlig mot folk även när de inte lyssnar på vad jag säger. Jag är trevlig mot folk även när de håller på att ta sönder überviktig experimentutrustning (som en direkt konsekvens av att de inte lyssnade på vad jag sa tidigare.) Jag är trevlig mot folk även när de ställer idiotiska frågor utan att ens tänka efter en endaste liten nanosekund. Jag är trevlig mot folk även när de kräver att jag ska avbryta mina experiment för att fixa deras oscilloskopinställningar"*. Och så vidare.
Fast det hjälpte tydligen inte alls.
Samma kollega som åsyftas ovan kom och klagade på att hans anpassning var "fel". Och vi diskuterade länge och väl det där med att göra anpassningar till sina data för att kunna säga något om avklingningshastigheter och reaktionshastigheter och andra världsviktiga saker. Hur man bör göra det på bästa sätt, skillnaden mellan lokala och globala minima, vikten av residualplottar och rimlighetsbedömningar och fysikalisk mening och val av startparametrar och varför det alls inte är meningsfullt att göra den sorts experiment som kollegan gjort om man hoppar över den allra mest grundläggande karaktäriseringen (som tar ca 30 sekunder att genomföra...) av sitt prov.
Det slutar med att jag ger några förslag på vad han kan göra för att både göra bättre experiment och bättre anpassningar i fortsättningen, vilket ledde till att han tittade mycket surt på mig, och utbrast (fast på engelska då) "Du vill ju inte jag ska få bra resultat!". Själv tyckte jag att jag just hade gett tips om just hur han skulle få "bra (och dessutom reproducerbara) resultat" men här hade vi tydligen helt olika uppfattning. Så det slutade med att han** kallade mig elak och med bestämda steg marscherade därifrån. En kvart senare kom han förbi bara för att snäsa att det var mitt fel att han fortfarande var kvar på jobbet. Då fick jag nog och föreslog att han inte skulle fråga efter mina råd om han inte ville ha dem. Det lär funka ända fram till nästa gång han inte kan hantera oscilloskopet, lasern, spektrofotometrarna, databehandlingsprogrammet eller chefen föreslår att han ska diskutera med mig, dvs i bästa fall ända tills på måndag.
Håhåjaja. Och ni har det bra på era jobb?
TGIF
*I vissa sammanhang kan man bli utnämnd till oscilloskopexpert bara för att man förstår att om man vill ändra tidsskalan så gör man lämpligen det med time/division-ratten. Man skulle kunna tänka sig att den som ska försvara sin doktorsavhandling inom ett halvår eller så, och som spenderat en stor del av sin tid med instrument som gör datainsamlingen med oscilloskop, skulle kunna komma på den faktiskt inte helt originella och nyskapande idéen själv. Men tydligen inte.
**Det här är samma kille som när jag precis hade kommit hit förklarade att han inte brydde sig om ifall jag var bäst lämpad att svara på en fråga för att i hans hemland (som inte är USA) är kvinnor "inte bra på sånt"...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
wow. En drink later ju inte som en helt fel taktik for fredagen :)
han l[ter ju som ett riktigt jobbigt tja... jag har iofs en sadan pa mitt jobb med - aven om det inte ar fysiksaker ;) lycka till
Vilken underbar kollega! NOT.
På mitt första jobb behövde jag hantera helt galna personer (jag jobbade som receptionist på hotellet, galningar var hotellgäster). Så när någon gubbe fick för sig att han hade rätt att skrika, vara otrevlig mot mig eller beskylla mig för saker jag inte har någon kontroll över brukade jag låtsas att jag är psykiatriker på psykkliniken och de var helt enkelt sjuka personer. Då brukade jag stå och tänka "Stackars människa... han ska få en tvångströja omedelbart..."
En annan tips (som jag fick från serien Scrubs) är att efter att personen har sagt något otrevligt, höjt rösten osv., ler man lite och säger "Sorry, i didn't understant everything you said. Could you repeat please?"
Post a Comment