Den allra första presidentvalsdebatten hölls i fredags kväll. Den skulle egentligen handla om utrikespolitik, men givet det som händer på finansmarknaden just nu var det förstås ganska mycket ekonomi också. Det tog ca tre minuter innan begreppet "main street vs wall street" var lätt utslitet. Och då ska man ändå veta att det har klagats i mängder på att ingen brydde sig om att nämna medelklassen under den här debatten.
Hur som helst var det rätt intressant att se det hela tillsammans med ett gäng amerikaner. Särskilt som samtliga av dem påstår sig ligga till vänster i politiken, somliga tom så långt till vänster att de tycker att de egentligen inte hör hemma i demokraterna. Likväl (även om de vägrar fatta det) så står de oftast långt till höger om mig, och nästan alla andra svenskar också.* Samtliga var alltså pro Obama. Vilket medför att de anser att exakt allt McCain säger är fel, oavsett vad det är han säger. (Alltså även om det är samma sak som man själv påstod att man tyckte tidigare samma dag.) Och att exakt allt Obama säger är rätt**. Med tanke på hur ofta en ordinär centerpartist inte gillar det centerpartiets företrädare säger i en valdebatt är detta en, låt oss kalla den intressant, skillnad.
Och så är det det här med utrikespolitiken då. I just det vardagsrum där jag befann mig gjordes en enorm sak av skillnaden mellan kandidaterna i det här avseendet. Samtliga, även de som själva aldrig varit utanför USA:s gränser, kände sig lämpade att göra narr av Sarah Palins förvisso mycket begränsade utrikeserfarenheter samt göra tvärsäkra uttalanden om hur viktigt det är för USA:s rykte i världen att USA väljer Obama i november. I egenskap av enda utlänning i rummet var det tydligen meningen att jag skulle bekräfta detta påstående. Inte alla uppskattade det faktum att jag inte alls gjorde det.
Saken är den, att det de inte förstår, är att för många av de människor som inte gillar USA så är problemet inte alls vem som är president i det här landet, utan att USA är, och vill fortsätta vara, den enda supermakten i världen. Det som i amerikanernas ögon uppfattas som enorma differenser mellan de båda kandidaterna blir i yttervärldens ögon inte till några större skillnader eftersom både McCain och Obama vill, och säger rent ut, att USA ska fortsätta vara den ledande makten i världen. Detta mitt påpekande ledde till en del höjda ögonbryn och en och annan kommentar om att "men vi måste ju vara det..."***. Den enda som fullt ut förstod min poäng var K, men så har hon också bott ett tag i Europa.
Det hela var mycket intressant, inte så mycket för debattens skull som var rätt trist (ingen av dem är några lysande debattörer) utan för upplevelsen att höra spontana kommentarer om det hela. Det var, för en utomstående betraktare, rätt uppenbart att många i rummet egentligen inte lägger sin röst för något, utan emot något. Och med tanke på det i Sverige kan vara ganskt svårt att få människor att engagera sig och arbeta för något så är det intressant att flera av dem som är mer mot McCain än för Obama ändå deltar i Obamakampanjens arbete.
*Det ska bli mycket intressant att höra vad J och R har att säga om Sverige när de har bott där något år - för tillfället är de övertygade om att det måste vara det sociala paradiset på jorden, enbart på grund av det svenska skattetrycket. Jag är, med tanke på deras åsikter, ganska övertygad om att de kommer att ha vissa invändningar mot hur det fungerar i Sverige när de har upplevt det i verkligheten... Och som en annan svensk (moderat) påpekade häromdagen "ibland när man diskuterar politik med amerikaner så känner man sig verkligen som en kommunist, även om de påstår att deras åsikter ligger till vänster". I detta kan jag bara instämma även om jag i Sverige oftast blir kallad för sådant som nyliberal eller libertarian...
**Fast i ärlighetens namn ska det erkännas att en, säger en, person, faktiskt påpekade att Obamas (skit)snack om clean-coal technology är just bullshit. Men det var det enda undantaget.
***I princip håller jag ju med, jag ser hellre att USA är världsledande än att Ryssland eller Kina skaffar sig sådana ambitioner.
Hur som helst var det rätt intressant att se det hela tillsammans med ett gäng amerikaner. Särskilt som samtliga av dem påstår sig ligga till vänster i politiken, somliga tom så långt till vänster att de tycker att de egentligen inte hör hemma i demokraterna. Likväl (även om de vägrar fatta det) så står de oftast långt till höger om mig, och nästan alla andra svenskar också.* Samtliga var alltså pro Obama. Vilket medför att de anser att exakt allt McCain säger är fel, oavsett vad det är han säger. (Alltså även om det är samma sak som man själv påstod att man tyckte tidigare samma dag.) Och att exakt allt Obama säger är rätt**. Med tanke på hur ofta en ordinär centerpartist inte gillar det centerpartiets företrädare säger i en valdebatt är detta en, låt oss kalla den intressant, skillnad.
Och så är det det här med utrikespolitiken då. I just det vardagsrum där jag befann mig gjordes en enorm sak av skillnaden mellan kandidaterna i det här avseendet. Samtliga, även de som själva aldrig varit utanför USA:s gränser, kände sig lämpade att göra narr av Sarah Palins förvisso mycket begränsade utrikeserfarenheter samt göra tvärsäkra uttalanden om hur viktigt det är för USA:s rykte i världen att USA väljer Obama i november. I egenskap av enda utlänning i rummet var det tydligen meningen att jag skulle bekräfta detta påstående. Inte alla uppskattade det faktum att jag inte alls gjorde det.
Saken är den, att det de inte förstår, är att för många av de människor som inte gillar USA så är problemet inte alls vem som är president i det här landet, utan att USA är, och vill fortsätta vara, den enda supermakten i världen. Det som i amerikanernas ögon uppfattas som enorma differenser mellan de båda kandidaterna blir i yttervärldens ögon inte till några större skillnader eftersom både McCain och Obama vill, och säger rent ut, att USA ska fortsätta vara den ledande makten i världen. Detta mitt påpekande ledde till en del höjda ögonbryn och en och annan kommentar om att "men vi måste ju vara det..."***. Den enda som fullt ut förstod min poäng var K, men så har hon också bott ett tag i Europa.
Det hela var mycket intressant, inte så mycket för debattens skull som var rätt trist (ingen av dem är några lysande debattörer) utan för upplevelsen att höra spontana kommentarer om det hela. Det var, för en utomstående betraktare, rätt uppenbart att många i rummet egentligen inte lägger sin röst för något, utan emot något. Och med tanke på det i Sverige kan vara ganskt svårt att få människor att engagera sig och arbeta för något så är det intressant att flera av dem som är mer mot McCain än för Obama ändå deltar i Obamakampanjens arbete.
*Det ska bli mycket intressant att höra vad J och R har att säga om Sverige när de har bott där något år - för tillfället är de övertygade om att det måste vara det sociala paradiset på jorden, enbart på grund av det svenska skattetrycket. Jag är, med tanke på deras åsikter, ganska övertygad om att de kommer att ha vissa invändningar mot hur det fungerar i Sverige när de har upplevt det i verkligheten... Och som en annan svensk (moderat) påpekade häromdagen "ibland när man diskuterar politik med amerikaner så känner man sig verkligen som en kommunist, även om de påstår att deras åsikter ligger till vänster". I detta kan jag bara instämma även om jag i Sverige oftast blir kallad för sådant som nyliberal eller libertarian...
**Fast i ärlighetens namn ska det erkännas att en, säger en, person, faktiskt påpekade att Obamas (skit)snack om clean-coal technology är just bullshit. Men det var det enda undantaget.
***I princip håller jag ju med, jag ser hellre att USA är världsledande än att Ryssland eller Kina skaffar sig sådana ambitioner.
1 comment:
jo, vanster har ar ju en lite lustig blandning av moderat och centerpartist med viss del kd i min del av usa....
fast en del av dom har mer socialistiska tendenser nar det galler foretag an vad vi har hemma sa jag vet inte hur det blir egentligen. Fast "vart" socialforsakringssytem med vard till barn och barnomsorg som inte kostar 800 USD per barn per manad ar ngt som de flesta jag rpatar med vill ha - fast dom vill ju inte oka skatten forstsa.
Mina vanner som jag tittade pa debatten med hade manga asikter om hur dom skulle styra varlden och hela synsattet att USA raddat/raddar varlden hela tiden. I fraga om Ryssland, nar kandidaterna talade om det, var jag tvungen att flika in hur mycket av Tysklands energi som Ryssland star for. Dom blev ju fortvandade eftersom enligt dom ar Ryssland fortfarande "lost cause and back in commie days"....
Post a Comment