...finns det gott om. En hel del av dem är mina egna forskningsresultat, men just idag handlar det om människor och deras agerande.
Det är tydligen farligt att vara centerpartist i dessa dagar. Igår var det demonstration i Stockholm. "Förenade Arbetare" hade kallat till massdemonstration mot förändringar i arbetsrätten. Så långt allt frid och fröjd. Man får tycka och säga precis vad man vill om arbetsrätten, och om centerpartiets förslag i dessa frågor. Det kallas yttrandefrihet. Så långt är allt väl. Men det som jag inte förstår, det är det faktum att på grund av den här demonstrationen betraktades igår centerpartiets kansli i Stockholm som ett osäkert ställe att vara på, av bland andra SÄPO. En piketbuss placerades utanför porten och under brevinkastet fick de rådet att ställa en hink med vatten. Så att eventuella brandfacklor inte skulle ta sig. Och jag tänkte, det här är ju ändå helt otroligt. De kan ju inte mena allvar med att det skulle vara riskabelt att vara där. Men jo, faktiskt.
Och när de som jobbar där kom till jobbet i morse var fönsterrutorna fulla med ägg, och någon ruta var visst krossad också. Hurvida det var demonstrationsdeltagarna som gjort detta har jag förstås ingen aning om, men det är ju lätt att åtminstone inte utesluta ett samband, om jag uttrycker mig milt. Varför gör man så? Kan någon förklara? Jag förstår ju att ett visst mått av frustration måste vara inblandat, men vad tror man att man ska uppnå med det? Vilket är målet? Nej, jag förstår faktiskt inte varför man beter sig så mot andra människor.
Och på samma tema finns det annat jag inte heller förstår. På Johan Sjöbergs blogg fanns ett inlägg om den här demonstrationen. (Och för er som undrar, jag känner inte Johan, men han råkar vara förbundssekreterare för en organisation som jag varit förbundsordförande för, därför läser jag då och då hans blogg.) Och till detta inlägg finns det en mängd kommentarer, i skrivande stund 44 stycken, varav vissa är mycket fascinerande, och för mig faktiskt fullständigt obegripliga. Ett litet problem dock, de grövsta påhoppen är samtliga skrivna av anonyma debattörer, och jag vill inte gärna citera utan att veta vem jag citerar. Därav länken ovan. Men det är i sig är värt att fundera över att människor häver ur sig dessa saker anonymt. Vågar den eller de som ligger bakom inte stå för dessa åsikter? Dessutom kan man ju inte låta bli att undra om det är samma person som ligger bakom alla anonyma inlägg?
Igen, varför? Vad är det man vill uppnå med detta? Nej, jag förstår faktiskt inte hur man med vett och vilja kan bete sig så, i handling och i ord, mot sina medmänniskor. Vid närmare eftertanke så är jag inte säker på att jag vill förstå heller.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Måste säga att jag delar din frustration över att man inte begriper allt som händer runt en, när det gäller nu aktuella demostrationer så kan men ju fundra på om det inte vore vettigare att använda lite av den enerig som man lägger på vandalisera till att fila på lite egna argument och lösningar. Men av alla anonyma inlägg har jag förstått att vi (som tycker att politik ska bedrivas inom ramen för demokratio och respekt för varandra) är konstiga människor som inte fattar ett smack... En sak vet jag i vart fall, jag fattar inte hur stora delar av autonoma vänstern tänker, om det är lungt på jobbet i morgon ska jag fundra på det, känns som det kan vara ett passande kontext där för att klura över något sådant... :-)
Du verkar såpass öppensinnig att jag kan kosta på mig ett försök till svar. Jag gör ingen grej av att vara anonym, jag har dock inget konkret skäl att skylta med min identitet offentlígt. Jag är inte med i någon politisk organisation som du kan slakta på basis av vetenskap om vem jag är. Men om du verkligen vill veta kan jag ta en fullt öppen diskussion per mejl eller dylikt.
Hursomhelst: Varför tror du egentligen att folk är arga? Hur blir en människa arg? Jag läste på någon av dina centerkompisars bloggar att kommunism och extremvänster-positioner är ett uttryck för dålig bildning och låg ålder, på en annan högerblogg handlade det om att folk i vänstern är akademiker och lever med näsan i böcker och därigenom inte förstår någonting om sin omgivning.
Jag kan klargöra: jag är en relativt vanlig kille som varken är överdrivet hatisk, akademisk, dum eller opåläst. Jag har bara dragit vissa slutsatser som fick mig att demonstrera i tisdags. Vad är detta för slutsatser? Jo att jag och alla människor jag träffat eller hört talas om (fattiga som rika) är underordnade kapitalet. Kapitalet är inte en (eller flera) ond(a) arbetsgivare, kapitalet är en social relation som alla människor reproducerar.
Jag tror inte på politisk repressentation. Jag tror att parlament och politiska partier är dömda att sugas upp av kapitalets rörelselagar. Jag erkänner helt enkelt varken Centern, S eller något annat parti att med "demokratin" som ursäkt exploatera mitt liv. Jag ser inte något behov av att övertyga alla människor i världen till ett utopiskt alternativ till kapitalismen innan jag gör det jag känner krävs för att jag ska kunna leva mitt liv på mina villkor. Egoism? Kanske det... Antidemokrati? Orka bry sig...
Det intressanta är dock att detta är något jag delar med de flesta människor i många situationer. Bara för att en majoritet av befolkningen röstar betyder inte det att majoriteten av befolkningen inte maskar, snor och gör allt för att förbättra sin tillvaro (där politiska partier gör allt för att försämra den) och har inte dåligt samvete för det.
Jag hoppas att dessa praktiker kan länkas ihop till ett fullständigt brott med det kapitalistiska samhället, därför stödjer jag rörelser där människor utifrån sina reella intressen går ihop och konfronterar sina plågoandar.
Jag ser inte riktigt vad det hjälper att slå sönder rutan för er lokal, men som sagt, vad är det att få en ruta sönderslagen mot att få sparken utan något som helst angivet skäl? Att bli utvisad till döden i ett annat land?
Så nu har jag vädrat lite hur jag tänker, och tro mig, jag tycker inte att era argument är så vassa de heller.
Ja, anonym, just nu har jag inte tid att skriva ett längre svar här på bloggen (men det kommer i sinom tid) och eftersom jag vidhåller att jag föredrar att debattera med någon som jag vet vem det är så får du gärna mejla på maria.abrahamsson@hotmail.com, så kan vi fortsätta diskussionen där.
Post a Comment