Igår var konferenssäsongen över för den här gången, och jag hade en hel dag (det räcker inte alls) på mig att uppleva klippiga bergen. Regnet öste ner i går morse, och det var så tjocka moln att man inte ens såg konturerna av de berg som ligger kant i kant med Boulder.
Men, nu var jag ju inte där för att hänga på ett hotellrum så jag gav mig iväg i alla fall, i förhoppningen att vädret skulle vara bättre längre norrut och högre upp. Boulder ligger på 5400 fot (Baltimore är ca 60 fot, och ja, man märker av skillnaden...) och nu skulle jag alltså ännu högre upp. Och det var helt fantastiskt. Vädret var bättre, även om det snöade(!) på 10500 fot så en del vägar var tyvärr avstängda. Det dåliga vädret gjorde attturisterna var relativt få, och det gjorde inget...
Vyerna är fantastiska, mina vandringar otroligt uppfriskande, även om man tvingas inse att även modesta uppförslut kan innebära viss ansträngning när man är uppe på 9400 fot.
Några spaningar:
Bergsbilkörning är en intressant upplevelse. I hällregn är den ännu intressantare. Bergsvägar är smala och har skarpa svängar, och en och annan sten på sig. När det öser ner regn ser man inte ens fram till nästa krök. Och så går det antingen kraftigt uppåt eller så lutar det ordentligt neråt. Man får rådet att vara uppmärksam på om ens bromsar börjar lukta illa... Det är också intressant med folk som tar hastighetsbegränsningen 15 miles i timmen som en uppmaning att köra minst det tredubbla. Det är jag garanterat för feg för...
En del människor har en intressant uppfattning om lämpliga skodon för vandringar i bergen. Själv skulle jag nog inte kommit på tanken att åka dit i flipflops*, men folk är ju olika.
Smoky Mountains och Rocky Mountains har sina likheter, och sina skillnader. Oändligt vackert är det i alla fall på båda ställena. Och det gjorde mig ännu mer övertygad om att jag _måste_ åka till Kanada och spana in de bergen också.
Det blir lätt väldigt många foton... Några av dem lär dyka upp här vad det lider.
Om jag skulle ge upp vetenskapskarriären så kan jag tänka mig att bli park ranger istället. Då kanske man tom skulle få se en björn eller ett bergslejon någon gång. (Jast jag får nog erkänna att jag inte var så våldsamt kaxig i morse när jag var på en morgontur i Boulders berg och mötte en ranger som berättade att de sett dagsfärska björnspår...)
*Jag skulle inte heller ha kommit på tanken att skälla på en park ranger för att välmålade tånaglar inte längre var så fina efter en tur i bergen med ovan nämnda skodon... Jag tror inte att park rangern hade hört just det klagomålet förut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment