Varför?

Det är frågan man ställer sig, när man springer där på löpbandet. Varför i herrans namn gör man det? Det är ju sååååå tråkigt.

Att springa utomhus är liksom en annan sak, det är solsken*, omväxling i miljön, det går lite upp och lite ner, man kan höra fåglar och titta på hundar eller ekorrar eller andra löpare (eller här, bilar). Det är helt enkelt ganska trevligt. Och nyttigt. Två bra saker i en liksom.

Så, man (dvs jag) frågar sig ivrigt: Varför i herrans namn gör jag då detta? Tja... Jag vet inte riktigt. Men jag börjar misstänka att jag är självplågare. Jag tycker nämligen, helt seriöst, att det finns vissa fördelar med löpband.

Det går tex inte att låtsas att man sprungit längre eller snabbare än man faktiskt har. Man ställer in sin hastighet, och sen springer man, i just den hastigheten. Och vill man nu komma ned på 5 min/km** (på längre sträckor än en km) så är det utmärkt sätt att faktiskt tvinga sig själv att springa i det tempot, känna hur det känns, skaffa sig en känsla för hur fort det går (eller snarare hur jobbigt det är). Som extra bonus får man ju dessutom också öva sig på huvudräkning när man ska konvertera miles/timme till min/km. Ja, fast huvudvinsten är förstås att det ju är en lysande mental träning. Just för att det är så tråkigt. Kan man motivera sig till det, då kan man nog motivera sig till nästan vad som helst.

Och om någon undrar över den djupare meningen med denna postning så erkänner jag att den inte existerar. Jag ville bara berätta att jag tränar igen... Och eftersom jag ändå erkänt att hela posten är en lite egotripp så kan jag ju passa på att berätta att jag de senaste sju dagarna gjort drygt 950 situps. Undrar när det kommer att hända igen...

*Jo, det är ofta solsken när jag springer, motivationen tenderar att vara större när vädret är fint...

**obs! det är ett sk långsiktigt mål, det kommer inte att hända den här veckan, och inte nästa eller nästnästa heller...

PS. Jo, det är fullt tillåtet att komma med syrliga kommentarer för att ta ner mig på jorden lite, jag vet att det inte är särskilt imponerande egentligen, men... lite nöjd kan jag väl få vara?