För att inte tala om hur synd det är om mig. På grund av samma granne. Sedan i torsdags kväll har han bara spelat en enda artist, och bara tre låtar. I torsdags gick de på repeat i tre och en halv timme. På högsta volym. I helgen har det tack och lov inte varit konstant, men tillräckligt mycket för att tvinga mig att skruva upp volymen på min egen musik till oanade decibeltal för att överrösta eländet. (Han har nog lite bättre högtalare än jag...)
Vad han spelar? James Blunt.
Ja, just det. James Blunt. Tänk er själva vilka traumatiska saker som måste ha hänt och som får honom att spela samma tre låtar, om och om igen, på högsta volym*. Det är antagligen väldigt synd om honom. Men att tro att något ska bli bättre av James Blunt på högsta volym tyder på en större sinnesförvirring än vad som rimligen kan anses vara nyttigt ens i minimala doser.
*Kom igen, inte är James Blunt något man spelar på hög volym? Hur skulle någonsin något kunna bli bättre av att man själv och alla ens grannar tvingas lyssna till detta? Obegripligt!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag lider med dig! Någonstans vid James Blunt går gränsen för yttrandefriheten...
Du har min sympati.
http://mheden.blogspot.com/2006/06/socialstyrelsen-helsingforskomittn.html
Tack, nu känns det genast lite bättre :-) jag är också beredd att tro att det går någon slags gräns vid alltför flitigt upprepande av james Blunt på alltför hög volym. Vill man inte inskränka yttrandefriheten så måste det väl funka med hemfridsbrott, förargelseväckande beteende eller något åt det hålllet. Eller varför inte ärekränkning? Att tro att jag ska kunna stå ut med det där...
Post a Comment