Jag spenderade helgen i Hälsingland. Det resulterade i tre saker: 1) en överdimensionerad mängd foton från en ganska dramatisk solnedgång vid Norrbränningen (se ovan), 2) att jag måste åka till Kanada och 3) ett mycket kärt återseende.För att börja från slutet. På en mack i Jättendal skymtar jag en kvinna som tycks mig mycket bekant som min gamla väninna E. Dock drar jag slutsatsen att den person som jag ser på parkeringsplatsen som nu kör en enorm Range Rover och handlar mat till vad som tycks vara hela familjen i en liten korvkiosk knappast kan vara den E som jag kände. Hon var ju vegan, satte nyttig och näringsrik mat i största allmänhet mycket högt i kurs och hade tydliga antipatier mot stora bilar (ja bilar överhuvdtaget)... Som tur är verkar det tydligen inte riktigt lika osannolikt att jag skulle befinna mig där mitt ute i ingenstans, och personen som liknar E vågar sig fram, frågar försynt mitt sällskap om mitt namn, och jo, det visar sig att på denna pyttelilla mack i Jättendal faktiskt är det ställe där E och jag återupptar vår kontakt. Coolt! Det hanns med ett besök i det E:ska hemmet i Sågtäkten (av alla ställen i världen) innan det bar söderut. Det blev några foton, och efter lite tricksande hade jag fått treåringen att glömma bort att hon egentligen var blyg, när hon ställdes inför utsikten att få trycka på några knappar på min kamera.
Vad gäller Kanada är det hela mycket enkelt. Vi passerade Strömsbruk, där kanotcentret skulle få tillbaka några kartor som varit på villovägar. (Det innehåller ett coolt men litet kameramuseum.) Ägarna spenderar halva året i Hälsingland och andra halvan på resande fot i Kanada, USA och Mexico - och det foto från Banff National Park som satt på väggen ovanför receptionsdisken - ja, jag blev helt enkelt mållös av pur förundran. (Ni som känner mig vet ju hur vanligt det är). Så ofantligt vackert! "Blame Canada" är knappast rätt uttryck i sammanhanget, men ändå. Jag måste helt enkelt åka dit någon gång!
Slutligen - Norrbränningen var vår rastplats på vägen hem, och vi lyckades tajma in solnedgången ganska bra, så det blev väl en bild eller två... Smakprov finns ovanför, fler bilder finns där de brukar finnas.
5 comments:
Lyckades inte få kommentera på picassa, så jag kommenterar här istället.
Bild #21, på grabben, är otroligt bra!
Jag gillar nog bäst bilden ovan, men jag är ju alltid lite partisk för svart-vita bilder.
Du får väl hälsa på [cmh] i Kanada, han bor ju inte så långt från Banff. Och han kan ju visa veckans berg...
mattias: Jo jag är ganska nöjd med den, och det är ett mycket tacksamt motiv.
mj: Jo, svartvita bilder kan vara sååå mycket mer än färgbilder. Och den aktuella bilden är helt intetsägande i färg, medan den gör sig riktigt bra i svartvitt.
Jorå, Banff är inte så tokigt. Här kan även usla fotografer som jag ibland få bra bilder enbart på grund av att naturen är så rackarns vacker.
[cmh]: Känner att jag måste påpeka att "usel" verkligen inte är ett ord jag skulle använda för att beskriva dina bilder (tro mig, de bidrar också till viljan att åka dit och se det i verkligheten), de är bara inte ...lika mycket... som den där bilden jag blev alldeles förstummad av. Och faktum är att även tacksamma motiv kräver lite av sin fotograf.
Kan förresten också berätta att en mycket sparsmakad rapport från Lidköpingstrakten säger att årets drejarschottis lär ha varit något utöver det vanliga, vad nu det betyder...
Post a Comment