Jahaja. Tack vare Katarina ska jag tydligen springa tjejmilen i höst.* Tack vare Patrik har jag tydligen också offentliggjort ett tidsmål för denna begivenhet. Lyckligtvis har jag också (utan att behöva anstränga mig det minsta) fått med Reneé på spektaklet. (Och jag hoppas överyga Emelia också.) Som tur är det långt till september. Och nära till Skatås. I bästa fall bryter jag inga ben på grund av den helt galna halka som definierat Göteborg den senaste veckan. (Fram till i onsdags förra veckan hade jag bara goda saker att säga om vinterväghållningen i denna stad, men det har gått över nu... Fast, jag vill nog fortfarande hävda att Göteborg är snäppet bättre än Uppsala i detta avseende.)
I fredags var jag på disputation. En mycket märklig upplevelse av två anledningar: den ena att jag tyckte att det var förfärligt orättvist att jag inte fick vara med i diskussionen (det har aldrig hänt mig förut på en disputation. Enligt säkra källor** går det inte över men man vänjer sig... Huvaligen!). Den andra anledningen var att opponenten, som jag råkar känna ganska väl, höll inte 15 minuters introduktion som avtalat, utan 30, och när det väl blev dags för diskussion med respondenten inleddes detta med en 5 minuters monolog innan själva frågan uttalades. När han var nöjd med frågandet efter dryga två timmar slog han sig bekvämt ner, sparkade av sig skorna, trollade fram en macka från ingenstans och såg förvånad ut när betygskommitten klarade av sina uppgifter på ca 2 minuter var. Sen glömde han visst vinterskorna på respondentens handledares kontor...
Jo, och så såg jag ju partiledardebatten i söndags... Endast två reflektioner från densamma. Vid första anblicken kan det verka märkligt att (mp) väljer Eriksson och inte Wetterstrand i dessa sammanhang, men vid närmare eftertanke så tycks det egentligen som ett smart drag av några rödgröna strateger. För Mona Sahlin verkar ju inte alls lika inkompetent jämfört med Eriksson som med Wetterstrand. I rättvisans namn måste dock tilläggas att alliansföreträdarna inte imponerade särskilt heller.
Ja, och så har jag kört igång med vårens projekt också. Spanska. Så om det är låg aktivitet här på bloggen så vet ni vad det beror på...
*Egentligen är detta bara en logisk fortsättning på det nya liv som jag helt otippat började för två veckor sen. (Otippat för mig alltså, jag hade inte alls planerat detta, det bara hände. Tiden får utvisa hur länge det varar.) Jag har nu 5 träningspass på de 11 senaste dagarna... Nyttigt?
**Två professorer
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
haha, jag känner igen den där känslan att sitta där och vilja var med :) men det går väl över.... kan man tänka...
Nya liv? Är det som mitt när jag är på gymmet vid 6.30 på morgonen och står på ett löpband/cykel ;) eller är det något mer.... iaf, lycka till med tjejemilen och träningen. Kom ihåg att bra skor är superviktigt när man springer på asfalt!
Med mina knän är bra skor nödvändigt oavsett underlag...
Post a Comment