Det finns numera en väldigt liten, men naggande god, svenskkoloni på Hopkins. Eller Hopkins och Hopkins, vi har en svenskkoloni i Meyerlab. (Och då räknar jag inte J. som snart ska flytta till Sverige.)
Den nyaste doktoranden i labbet är nämligen synnerligen svensk. Det bästa med detta är nu inte att han är svensk (även om det ska erkännas att det funnits stunder då vi båda känt oss väldigt svenska och tyckt att de andra är väldigt typiskt amerikanska*...), eller att han hjälper mig sprida (miss-)uppfattningen att all svenska talas med skorrande r**, utan att han med ett leende dessutom gör en massa tråkiga experiment åt mig. En intelligent person som labbar åt mig, helt enkelt. Kan inte bli bättre.
Dessutom kan jag numera påstå, utan att ljuga, att jag känner någon som har simmat med/emot Michael Phelps...
*Även om det ska sägas att han har bott här rätt länge och genom giftermål dessutom skaffat sig ett greencard.
** Hans frus svensklärare talar tydligen en ganska utpräglad stockholmska, så han jobbar enligt egen utsago hårt på att implementera en mer sydsvensk dialekt hos henne...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
aww.. nu blev jag lite avis igen... finns ingen svenskkoloni här nere. Fast det har eventuellt börjat en ny svensk postdoc på mitt institut ! Jag ska se om jag kan emaila - om jag får hennes namn - och se om det kan vara något jag kan hjälpa till med.
Däremot har jag fått den där känslan som du påpekar "man känner igen att man inte är amerikan lite mer ibland" ;)
Post a Comment