Doktorsbloggen - Marias blogg

Årets Lennart Nilsson award

2011-10-21T09:35:00.002+02:00

Det är nästan så att man är lite sugen på att byta fält...

Oktobertider - Mötestider

2011-10-05T22:07:00.002+02:00

Oktober tycks vara synonymt med mötestider. Den här veckan har jag hittills klarat av 4, plus en heldagsutbildning. Imorgon väntar tre stycken möten och på fredag två. Nästa vecka inleder jag med ett djupt andetag på måndag morgon vid 8-snåret och sen är nästan varenda vaken timme upptagen fram till fredag kväll (inkluderande en tre-dagars workshop med två övernattningar). Jag räknar med att kunna andas ut hjälpligt hemma hos Andrea på fredag kväll. Veckan efter det är det bara en övernattning. Och en ansökningsdeadline.

Och nej, jag tycker faktiskt inte synd om mig själv, men jag är lite trött på att gå på möten, det är jag... (nästa vecka kommer jag ju tex att få flera gratis måltider)

Hur man skapar en mild irritation?

2011-09-28T17:31:00.005+02:00

Genom att under gårdagen påpeka för kurskamraterna på handledarkursen varje gång de i tal förutsatte att en doktorand, handledare eller professor är av manligt kön, att det faktiskt är fullt möjligt (eller åtminstone teoretiskt möjligt) att det skulle kunna vara en kvinna också...

Resultatet? Efter två timmer var jag tvungen att sluta för att inte skapa dålig stämning.

Evighetsprojekt

2011-09-11T19:22:00.003+02:00

Man frågar sig, allt mer ivrigt faktiskt, om jag någonsin kommer bli klar med fotografierna från de här tre dagarna, det gör man...

Det blir bättre sen

2011-09-06T22:49:00.006+02:00

Hörrni, det har ju varit förfärligt tyst här ett tag, det måste man erkänna. Man kan ursäkta sig, eller helt enkelt konstatera att livet, det där som pågår i den där världen där man tar en kaffe och pratar med människor i verkligheten istället, har kommit emellan så många gånger den här sommaren att det blivit mycket dåligt med bloggandet.

En sommar som för övrigt har varit fantastiskt bra på många sätt. Den bästa på länge faktiskt. Trots att USA-resan kom med minst en dålig nyhet på varje plats jag besökte, och trots att det levererades en smått chockartad nyhet strax efter hemkomsten från Schweiz.

Och på någon metanivå det finns något fascinerande och intressant i det att sådant som hände för så länge sen nu, men som då var närvarande varenda dag, som jag aldrig trodde skulle gå över, men som jag alltmer sällan tänker på numera, kan kännas så närvarande igen när människor i ens närhet går igenom samma sak, under liknande omständigheter. Det är på många sätt faktiskt skrämmande att se någon annan gå igenom exakt samma faser som jag själv gjorde när det begav sig. Fast fördelen är förstås att man har lite perspektiv och får tydliga kvitton på vilken helande faktor tiden faktiskt ändå är. Dessutom kan man, med någon form av trovärdighet, säga klyschor som att det faktiskt blir bättre sen. Fast trots att jag vet det, och trots att jag vet att vissa saker helt enkelt måste få ta sin tid, så önskar jag ändå att det fanns något man kunde säga eller göra som gjorde allting lite bättre.

I brist på sådana ord och gärningar, så tar jag istället chansen att på ett övertydligt sätt posta ett par bilder från sommarens Schweiztripp - även vädret kan bli bättre med tiden, om man har tur... (Om denna devis också är tillämpbarpå blogguppdateringsfrekvensen är dock något som tiden får utvisa.)

Dag 1 i alperna:

Dag 2 i alperna:

Smålandsglimtar

2011-08-14T20:19:00.003+02:00

Glimtar av Småland i augusti, med sedvanlig insikt om att i augusti blir kvällarna mörka igen...

Pausunderhålning

2011-07-17T17:28:00.002+02:00

Man får ge Delta cred på en punkt, men tyvärr måste an klaga på en och samma punkt samtidigt: de hade ett (1) Big Bang Theory-avsnitt i sitt entertainmentsystem. Det var roligt så länge det varade men knappast tillräckligt för att göra 6h flygning med ett konstant skrikande barn uthärdlig...

Väntan

2011-07-15T20:59:00.004+02:00

Sitter och hänger på flygplatsen i Boston, i väntan på boarding, och hoppas på att alla piloter ska klara av att hålla koll på vingarna idag, till skilnad från igår... Försöker samtidigt smälta alla intryck från nästan två veckors resande (Boston-Philadelphia-Chicago-New York) en veckas konferens. Många återseenden, många glada nyheter, några mindre upplyftande nyheter, en del supercool forskning och ett och annat föredrag som man undrar hur det kunde släppas igenom, människor somman träffat många gånger förut men som ändå inte kommer ihåg en, och okända människor som berättar att de läser allt man publicerar, minst två inbjudningar att komma och hålla föredrag. Sammanfattningsvis en mycket bra resa, om än jag känner mig lite trött just nu...Antagligen ändå intet mot hur det kommer att kännas om ca 16 timmar när jag förhoppningsvis är tillbaka i Göteborg.

Amanda & Katie

2011-07-04T15:31:00.005+02:00

Amanda & Katie, 3:e juli 2011.

Utöver fotografiet ovan har jag ca 1500till att gå igenom efter den här helgen*. Det känns på något sätt skönt att veta att jag inte är professionell bröllopsfotograf...

*Och för er som hört bakgrundshistorien: Katies mamma har inte synts till på hela helgen, inte heller hennes två lillebröder.

Morrisville by night

2011-07-03T15:58:00.003+02:00

Mer resecharm

2011-06-29T04:07:00.001+02:00

Det är märkligt att det där med ett flyg strax efter klockan 6 på morgonen alltid verkar vara en bättre idé när man bokar dem än när man faktiskt ska ut och flyga.

*mer_än_bara_lite_trött*

Charmen

2011-06-24T10:01:00.003+02:00

Charmen med att åka tåg på midsommaraftons morgon: Medresenärer som redan fått i sig halva ölflaket trots att klockan bara är 10 på morgonen.

Petig? Jag?

2011-06-13T16:02:00.003+02:00

Eller hur man vet att ens exjobbare har lärt känna sin handledare:

Exjobbaren: "Du... Du har nog missat att läsa det här abstractet... Tror jag... För det verkar inte ett dugg likt dig att inte ha en enda kommentar..."

Sett från vardagsrumsfönstret

2011-06-07T10:56:00.003+02:00

Jag har tydligen flyttat ut på landet...

Det är ju ändå nationaldagen idag...

2011-06-06T17:00:00.003+02:00

Bara en liten uppmaning till alla göteborgare, eftersom det tycks mig som att viss grundläggande kunskap gått er förbi:

Det råder högertrafik i Sverige. (Sen 1967 faktiskt.)
Göteborg ligger i Sverige.
Det vore säkert trevligt om Göteborg låg på Nya Zeeland - där de har vänstertrafik - men nu gör det inte det.

Alltså:
Man cyklar till höger.
Man går till vänster.
Man kör bil till höger.

Framför allt: man skäller inte ut människor (barn) som gör på just detta sätt för att de går på fel ställe när man kommer farandes, alldeles för snabbt, på fel sida av vägen med sin svindyra mountainbike och nästan håller på att köra på nämnda barn.

/surtant-som-hoppas-att-mountainbikecyklisterna-håller-på*-att-krocka-med-något-som-är.lite-större-och-hårdare-nästa-gång-de-är-ute-och-beter-sig-som-idioter...

*Notera: Jag önskar inte att de ska krocka, bara att de ska få sig en ordentlig tankeställare...Att de höll på att köra över några ungar tycktes nämligen inte åstadkomma detta.

Packat och klart

2011-05-29T20:26:00.002+02:00

Flytten är avklarad! Man kan konstatera att bekantskapskretsen är fin på det där med att flytta. Vi började vid 9, vid klockan 12 var alla kartongerna och alla möblerna inne i nya lägenheten. Effektivt med andra ord. Och mycket varsamt. Inte en grej har gått sönder.

Även uppackningen har varit ganska effektiv, alla kartonger utom fyra är uppackade, och köket är fullt funktionellt. För övrigt, jag har, för första gången sen jag flyttade från Gnejsvägen, ett kök som rymmer ett köksbord. Lycka!! Nu återstår bara att lokalisera personen som ockuperar mitt förråd så att jag kan bli av med de 45 tomma kartongerna... Ja, och att hitta rätt plats för alla grejer förstås. Och att njuta av nya köket, och bjuda folk på fika och ha inflyttningsfest och njuta av att ha ett kök, med köksbord, och alla andra typiska köksattribut man kan behöva. Just nu har jag visioner om att jag ska baka bullar nästa helg. Vi får väl se hur det faktiskt blir med den saken...

Hur man vet att det är dags att leta upp en naprapat

2011-05-12T20:03:00.000+02:00

Man går och tränar på sitt favvoträningspass, där de plötsligt bytt ut en övning, med effekten att man inser att man kan lyfta ca 3ggr mer med höger sida än vänster. Känns inte helt balanserat.

Valrörelse

2011-05-08T20:37:00.003+02:00

Nästa söndag är det omval till Västra götalandsregionen. Valtemperaturen måste sägas vara ganska låg, men en och annan valaffisch har ju dykt upp. Och det man kan konstatera är att jag, trots att jag anser mig ha hyfsat god koll på politik, faktiskt skulle ha lite svårt att para ihop budskap med parti om det inte fanns symboler på affischerna. Vad sägs om...

... Patientens behov ska styra hälso- och sjukvård
... Världens bästa vård
... Det ska vara trevligt att ta bussen,inte tvärtom
... Bra vård utan köer

För det första undrar man lite om det finns någon människa, som rent principiellt, är emot något av ovanstående. Och för det andra så undrar man om det finns något som helst partiskiljande i påståendena ovan. Någon som törs gissa på att para ihop "slagorden" ovan med parti? Det är nästan, men bara nästan så att man längtar tillbaka till den fantastiska "Nja till EU"-kampanjen som liksom manifesterade centerpartiets velighet på 1990-talet...

Skärgård

2011-05-01T21:04:00.001+02:00

Ägnade sista april åt en tur norrut - Strömstad och Kosteröarna. Vädret=fantastiskt!

London

2011-04-29T19:26:00.005+02:00

Jag och syskonbarnen skulle ju till London till över påsk. Det visade sig att Tiger* också var tvungen att följa med. Kanske var det bra, det kan hända att han bidrog till att den yngsta övergav iden om att vi borde åka tåg istället. (Möjligen kan insikten att man får gratis coca-cola på planet också ha haft något med saken att göra...)

Vi gjorde, förstås, en massa turistiga saker. Här, vid Piccadilly Circus (ett av de få foton som finns när de är nästan sams):

Och vid Trafalgar Square (här var de inte lika sams och vägrade vara med på samma bild):

Vi var på akvarium också. Det var en bra ide på alla sätt utom en. Det blev nämligen väldigt svårt att äta fish&chips efteråt, på grund av risken att fisken nedan, eller någon av hans/hennes blå kompisar, kunde vara den friterade fisken ifråga... (Vi kan väl säga som så att engelsk spaghetti fick godkänt, och jag lärde dem äta amerikanska pannkakor till frukost, men i övrigt var de inte jätteimponerande av brittisk kokkonst)

Vi ägnade oss också åt rakt-på-sak konstkritik på Tate Modern.

Ebba: "Den här tavlan var ful. Vem har målat den?"
Jag: "Picasso. Det står där på skylten bredvid."
Ebba: "Jag sa ju det."
Jag: "Sa vadå?"
Ebba: "Att Picasso målar fult. Nu går vi."

Till nästa resa måste jag nog se till att de får öva lite på att gå på konstmuseum...

*Tiger kan möjligen ha varit ett lejon en gång i tiden, men numera är han, utan tvivel, en tiger. Lite på samma sätt som att lemurer under lång tid hette elmurer i vår familj.

Avd. "Frukt är godis"

2011-04-21T09:09:00.004+02:00

Var på banken igår, för att diskutera lån, räntesatser och annat, faktiskt-inte-så-roligt. Hörde mig själv yttra orden "Amortering är ju också en sorts sparande". (Det är det ju visserligen men det andas likväl väldigt, väldigt mycket "frukt är godis".)

För att kompensera detta tror jag att jag och syskonbarnen ska anamma det kanske inte helt korrekta men mycket trevligare "choklad är också frukt" under den förestående Londonresan. Dvs om jag kan få de unga damerna att gå ombord på planet på söndag. Återstår också att reda ut om vi behöver ta med oss ett paket makaroner eller inte...

Inte visste jag att rosa var sååå farligt...

2011-04-17T15:54:00.001+02:00

Dagens underhållning hittas här.

En bra dag på jobbet

2011-04-13T21:22:00.004+02:00

Typiskt roliga arbetsaktiviteter:

#Linjera Tsunami.* (Innehar numera det inofficiella avdelningsrekordet i uteffekt. Kollegan hävdar envist att det inte är en tävling. Förstår inte hur han menar...)
#Linjerat Spitfire.* Inte så svårt som man kan tro.
#Få autokorrelatorn upplinjerad och fungerande så att man äntligen kan veta om pulsen är OK innan den går in i OPAn.
#Skicka in VR**-ansökan.
#Få postdoc-artikel accepterad.

Typiskt bra kvällsaktiviteter:
#Att inte behöva skriva VR**-ansökan
#Att återuppleva hur det känns att andas genom näsan. Har bestämt att jag är frisk imorgon.

*Skall medges att detta är avdelningen "mycket roligare när man får göra det under överinseende av fantastisk lasertekniker*** som kan ge små tips och tricks som inte framgår av någon manual.

**VR=Vetenskapsrådet

***Dock oklart hur samma lasertekniker överlever att dricka institutionskaffet också efter att det kallnat.

Sååå värt det

2011-04-05T18:00:00.003+02:00

Varför man korrekturläser andras avhandlingsutkast?

För att man kan lära sig något, för att man är snäll och för att man, om man har verklig tur, hittar detta på sitt kontor trots att man lämnat ifrån sig dokument med väldigt många ändringsförslag i...

Plötsligt händer det

2011-04-03T21:05:00.005+02:00

Det har varit lite intensivt den gångna veckan.

Jag inledde med två dagars work-shoppande i Ellös. Där kunde man skåda medelålders professorer misslyckas kapitalt med den på work-shoppar obligatoriska samarbetsövningen* (just denna gång bestod den av att bygga en bro av 80-pappersark, ett gång sugrör, tejp och sytråd) äta pilgrimsmusslor** och iaktta lokalbefolkningens epatraktorer**. Och så blev jag mer än en gång kallad ung.** (Misstänker iofs att det mest beror på att jag var nästan yngst på deltagarlistan, men det gör mig ju kanske inte "ung".)

Dessutom fick man diskutera jämställdhet i rekryteringsprocesser. Detta var en så enormt störande upplevelse att jag efter återkomsten till Göteborg blev tvungen att ägna resten av veckan åt att prata om samma sak med vettiga människor, för att återskapa någon form av förtroende för mänskligheten. Lyckligtvis är min bekantskapskrets fylld av synnerligen kloka och begåvade människor...

Och så har det varit möten och kurser, avhandlingsutkast att läsa (hur talar man om för någon att de nog missuppfattat hur satsbildning på engelska går till?) och formulerats och publicerats doktorandannonser** och gjorts sociala aktiviteter med andra delar av jobbet - vid den senare blev jag nästan geniförklarad** på grund av min förmåga att på egen hand ta mig från Chalmers till Storgatan i Göteborg utan att passera Mölndals centrum på vägen. Dessutom har jag talat med mäklare en gång i kvarten (OK, det var en överdrift för alla dagar utom fredag mellan kl 9 och 10.30 för då talade jag faktiskt med henne en gång i kvarten) med slutresultatet att jag, trots att jag inte vann budgivningen, vid lunchtid i fredags skrev på de papper som förbinder mig att faktiskt köpa en bostadsrätt.** Ja, och så har jag tränat och druckit kaffe och i tankarna målat om hallen i nya lägenheten minst femton gånger vid det här laget. (Nej, jag vet fortfarande inte vad den ska ha för färg). Och idag så fick jag ont i halsen igen.

Imorgon är det en ny vecka. Då ska jag skriva ansökningar precis hela veckan. Och förhoppningsvis sluta ha ont i halsen. Någon gång måste det ju gå över på riktigt, tycker man.

*Jag misstänker, trots utfallet (i de flesta fall broar som kollapsade under ) att alla alternativ som inte innefattade byggande antagligen ändå hade varit sämre givet den stora mängden medelålders ingenjörer och professorer på plats.

**Plötsligt händer det. Ganska otippat i samtliga fall.

Äntligen!

2011-03-24T20:50:00.002+01:00

Det verkar (peppar, peppar) som om att jag kanske är frisk igen, och kanske kan träna med lite mer reda igen. Det vore onekligen ett stort "äntligen" att kunna träna mer än en gång veckan, så som varit fallet den senaste månaden.

Det andra, och ännu viktigare, är att idag var första gången för våren som jag kunde skippa överdragsbyxorna på vägen hem efter kvällens träning (och det var förvisso lite kyligt men eftersom det är kort väg var det uthärdligt.) Våren är nog faktiskt här!

Månades märkligaste golv

2011-03-23T21:42:00.003+01:00

Ja, kanske till och mer årets faktiskt. Och då ser man ändå en och annan märklighet när man ägnar sina helger åt att gå på lägenhetsvisningar.

Plastmatta med ekparkettsmönster. I hall och vardagsrum. I köket schackrutig plastmatta (som förvisso inte hade den minsta likhet med klinker, men ändå liknande klinker mycket mer än vardagsrumsmattan liknande parkett). I sovrummet en äkta, sticksig heltäckningsmatta (där man dolt en fläck genom en matta ovanpå heltäckningsmattan).

Slutsats? Att försöka skapa intryck av parkett när en plastmatta är det enda man har att tillgå är inte årets bästa idé.

Ett så kallat "Chalmersögonblick"

2011-03-16T21:20:00.005+01:00

Göteborgs universitet fick kritik häromdagen, för att de internrekryterar för mycket (ett problem de anses dela med en del andra svenska universitet*). Samma kritik kan utan tvivel riktas mot undertecknads arbetsgivare, vilket vackert illustreras av följande lunchrumshistoria.

Kollegan som sitter jämte mig ska snart sluta. Det känns lite konstigt tycker han, efter 8 år och en grundutbildning, på samma ställe. Förståeligt, anser folk runt omkring. Så vänder han sig till mig (av alla människor i detta lunchrum) och säger "Men du måste ju också ha gjort bra många år här nu". Först förstod jag inte ens att det var mig han talade till, och när jag väl kopplade så talade nog mitt lätt förvånade ansiktsuttryck om att det kanske inte var ett helt korrekt uttalande. Det visar sig att han, trots vetskap om Uppsaladoktorerande och Baltimorepostdok, helt enkelt har antagit att jag måste ha pluggat på Chalmers innan dess, eftersom alla andra alternativ tydligen tycks orealistiska...

Det skulle visa sig, efter lite analyserande, att av de ca 30 personerna i fikarummet var jag, med mina knappa 1.5 år på Chalmers, så att säga "yngst" i skaran. Lite ytterligare analyserande av icke-närvarande doktorander och postdoks gjorde att vi kunde konstatera att det nog fanns hela två personer (båda med icke-svenska grundutbildningar) med kortare Chalmerstid än undertecknad.

Provinsialism är onekligen ett ord som dyker upp i huvudet. (Även om det inte alls är säkert att det är värre här än någon annanstans i Sverige.) Liksom frågan om detta är bra (att jag smälter in så bra) eller dåligt (att jag tydligen redan kan anses vara en del av inventarierna)?

*Ett ämne jag skulle kunna skriva km-långa bloggposter om, men jag misstänker att ingen vill läsa.

Uppdatering: På förekommen anledning måste jag påpeka att jag tycker att ovanstående historia är komisk, inte upprörande.

Om jämställdhet och (bristen på) civilkurage

2011-03-13T23:01:00.002+01:00

Jamen hörrni, nu har jag skrivit, och skrivit om, och raderat och lagt till flera gånger om. Men nu är det nog dags att trycka ”publicera” ändå. Så låt oss tala (ok, skriva) lite om det där med jämställdhet. Det är ett ämne som allt som oftast aktualiseras när man jobbar där jag jobbar. Men det är faktiskt inte egna erfarenheter som ligger till grund för detta inlägg, med alla sina lösa ändar, utan någon annans historia.

Så, jag har en god vän som har blivit utsatt för sexuella trakasserier på sitt jobb. Nyligen fick hon veta att hon inte var ensam om detta. Och att hennes kollega hade blivit ännu värre drabbad än hon själv. Ganska grova saker. Sådant som ingen normalbegåvad människa kan anse är OK. Vi talade ganska mycket om saken, om huruvida de skulle gå vidare med det hela, prata med någon chef, eller om de helt enkelt skulle härda ut.

Och man skulle ju kunna tro att det skulle vara enkelt. Att två kvinnor som vittnar om oacceptabelt beteende från en och samma man, borde få vilken chef som helst att agera; utreda saken, klargöra att kränkande beteende inte accepteras i arbetsgruppen. Men, verkligheten är tyvärr mer komplicerad än så. Och därför var det inte alls självklart för mig att råda min bekant och hennes kollega att faktiskt ta upp det med en chef. Trots att jag i princip tycker att man ska göra det. För att det är det enda sättet att synliggöra problemen, visa att man inte accepterar det och få det att upphöra, och kanske också förhindra att någon annan blir utsatt. Men det finns så många exempel på att priset ibland blir väldigt högt för den som inte bara härdar ut. Att det inte är självklart att man blir tagen på allvar. Att det inte är självklart att man reder ut saken.

De valde så småningom att tala med sin närmaste chef. En chef som lät förstå att han ansåg det var fullständigt otroligt att detta skulle ha hänt, att mannen ifråga aldrig kunde ha gjort och sagt något sådant, att min bekant och hennes kollega nog var lite överkänsliga och kanske också lite hemligt förälskade i den trakasserande mannen. Dessutom, menade chefen, var det lika bra att de vande sig, eftersom det hur som helst inte skulle bli bättre på någon annan arbetsplats.

Det tog ett tag, men till sist nådde historien en högre chef. Där blev reaktionen annorlunda. Existerande riktlinjer och policyer har följts, ärendet följs nu upp. Men den förstnämnda chefens beteende har fortfarande ingen reagerat emot.

Den här historien skrämmer mig på så många sätt. Bland annat för att jag tror att den där chefen ovan, han vill nog vara jämställd. Han kanske till och med tror och tycker att han är jämställd. Och ändå är det alldeles självklart och helt naturligt för honom att inte ta min väns och hennes kollegas historier på allvar. Och att ta mannen i försvar, utan att ha den blekaste aning om vad som egentligen hände. Och att föreslå att de ska härda ut lite eftersom det ändå inte är bättre någon annanstans. (Det hela påminner onekligen lite om alla de, som trots att de aldrig träffat Julian Assange, eller kvinnorna ifråga, alldeles bestämt visste att han inte var skyldig till vad han anklagats för, och som glatt satte igång en världsomfattande kampanj mot kvinnorna ifråga. Känns eventuellt lite förhastat, kan man tycka. Men det tycks också som om att vi är extra benägna att dra förhastade slutsatser när det kommer till anklagelser om könsdiskriminering, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp.)

Likaledes tycks det självklart att det inte är nödvändigt, eller åtminstone inte värt att ifrågasätta det beteendet, trots att det på många sätt är lika illa som de ursprungliga trakasserierna.

Och så där ska vi väl ändå inte ha det? Inte ska vi väl lägga ribban så lågt att vi tycker att lite sexuella trakasserier, det får man faktiskt lov att stå ut med på sin arbetsplats? Nä, såklart att ni inte tycker det. Ingen tycker det. Men ändå händer det gång på gång på gång. Och gång på gång bortförklarar vi det.

Man måste fråga sig varför.

Kanske måste vi börja med att erkänna att det förekommer. På riktigt. Att vi diskriminerar kvinnor i vissa sammanhang och män i andra, och att båda är lika förkastliga. Att det finns människor som på grund av sitt kön blir utsatta för fysiska och psykiska kränkningar på sina arbetsplatser. Kanske på kontoret intill ditt.

Och när jag säger vi så menar jag verkligen vi. Alla människor. Män och kvinnor. För jag tror att de allra flesta av oss ibland är en del i att upprätthålla detta. Trots att vi inte vill. Trots att vi tror att vi inte gör det. Men det försvinner ju inte fast, vi inte vill att det ska vara så här. Det försvinner inte bara för att låtsas som att vi inte ser. För att vi bortförklarar varje exempel med individuella orsaker, trots att det finns data som bevisar motsatsen. Löneskillnader mellan kvinnor och män till exempel. Naturvetarna kom med en rapport i mars 2011 som visar att det fortfarande förekommer så kallade oförklarade löneskillnader mellan könen.

Och det blir ju besvärligt, för individuella skillnader mellan människor spelar roll. Till och med stor roll. Det som en person uppfattar som kränkande, tar en annan som ett skämt. Samtidigt tycker man att det inte borde vara så svårt att inse att på en arbetsplats finns det vissa saker man inte skämtar om. Erfarenheten talar å andra sidan för att det är förfärligt svårt för somliga att begripa. Ännu svårare blir det för att det finns vissa människor som verkar tror att alla dumheter kan bortförklaras med att det var ett skämt. Men det stora problemet är nog ändå inte de människorna, för de är trots allt inte så många. Nej, jag är rädd att problemet snarare sitter hos alla oss som himlar lite med ögonen, kanske tar kaffekoppen och går eller möjligen påpekar att det där nog var lite olämpligt, men som inte tydligt och klart tar ställning emot det. Det där gamla talesättet om att det stora problemet är de goda människornas tystnad har nog ändå vissa poänger.

Jag är inte alls säker på hur vi löser problemet. Men jag tänker att det i alla fall är en början om vi, alla vi, som anser oss vara både medvetna och jämställda, ifrågasätter vårt eget beteende lite oftare. Till exempel ställa oss själva den obehagliga frågan varför vi tycker som vi tycker – när vi tar ställning för eller emot någon, trots att vi inte alls känner till detaljerna, eller att vi, när vi bedömer meriter ställer oss frågan om vi bedömt dem på samma sätt om könet var det motsatta. Och att vi säger ifrån nästa gång någon säger, eller gör, något olämpligt. Det kanske tycks dig meningslöst, men det kanske sitter någon där, i ditt fikarum, som behöver veta att inte alla tycker att det där skämtet var ok. Det låter enkelt, men är det verkligen det? Och löser det problemen? Jag vet inte. Men jag tror att man måste försöka. Det vore intressant att höra era åsikter och tankar.

Prolog

2011-03-06T15:59:00.003+01:00

Det har påpekats för mig (med rätta förvisso) att uppdateringsfrekvensen på denna blogg har blivit lite usel på sistone.

Det beror på en mängd olika saker, men kanske främst att de senaste månaderna är det ett tema, mer än alla andra som har upptagit nästan alla mina bloggtankar. Men, det är svårbloggat, på så många sätt. För det är viktigt att det blir rätt, att ni uppfattar det ni läser, på samma sätt som jag menade när jag skrev. Jag vet att när det kommer till detta ämne så finns det människor som väljer att missförstå, redan innan de kommit till slutet av texten. Det är viktigt att det blir rätt, för det här handlar inte i första hand om mig, utom om vad andra människor upplevt och valt att berätta för mig.

Det är en svår balansgång mellan det som jag anser borde berättas och diskuteras öppet, och det faktum att det ju inte är, inte ska vara, upp till mig att berätta någon annans historia. Således, bloggposter i ämnet måste rensas från sådana detaljer som gör att någon kan identifieras. Det är, naturligtvis, en svaghet eftersom en historia utan detaljer och exempel blir så mycket lättare att ifrågasätta, och avfärda.

Jag har alltså låtit det vara. Men nu har jag ändå bestämt att det får bli en bloggpost (eller kanske två). På ett villkor - att ni, om ni kommenterar (och det får ni väldigt gärna göra för jag är hemskt nyfiken på era synpunkter) väljer att göra det med viss eftertanke, kanske kan vi använda den gamla regeln att ni inte skriver något som ni inte skulle sagt om vi hade haft ett samtal i verkliga livet?

Det var prologen det. Den riktiga texten kommer när jag hunnit gå över den ett par gånger till. Tills dess kan ni ju ge er mina bästa tips för att bota halsont.

Ologiskt?

2011-03-04T16:55:00.003+01:00

Saker jag inte förstår:

#1. Folk som orkar vara mycket, mycket, mycket arga över Northugs "hån" i herrstafetten i skid-VM, men som inte är det minsta upprörda över att Khadaffis* framfart i Libyen.

#2. Orienterare som springer intervaller på cykelbanor och skäller ut cyklisterna som cyklar på samma cykelbanor för att de "är i vägen".

Kemist=bristyrke?

2011-02-21T21:12:00.005+01:00

Gårdagens GP, Jobb & studier-delen, menade sig ha hittat en "stor efterfrågan på kemister". Påståendet visade sig vara ungefär lika väl underbyggt som alla andra i samma riktning jag sett sedan jag gick på gymnasiet (vilket lär ha inträffat någon gång under yngre bronsåldern), det vill säga, egentligen inte alls. I texten kan man läsa följande: "Det råder brist på högutbildade kemister i Sverige samtidigt som antalet kemikalier i samhället blir fler, enligt kemiindustrin. ... Utsikterna till jobb är goda om man är högutbildad kemist och det är gott om studieplatser på universitetet."

Det där låter lite som undersökningarna som konstaterar att disputerade naturvetare i stor utsträckning har jobb några år efter examen. Att högutbildade kemister, och disputerade naturvetare, såsmåningom skaffar sig jobb betyder, tyvärr, inte att efterfrågan på deras kompetens är stor. (Eller att de arbetar med det som de utbildade sig till.*) Även om den borde vara det. För jag håller helt med om att naturvetarnas kompetens borde vara mer efterfrågad än den är, men jag får erkänna att jag (och de flesta naturvetare jag känner) aldrig upplevt att det skulle ha varit något enormt sug efter oss på arbetsmarknaden, varken i goda eller dåliga tider.

Slutsats? Att det är lite lågt ställda mål att vara nöjd med att folk som utbildat sig en 20 år eller så alls har ett jobb, och att det där med kemist som bristyrke snarare är önsketänkande än fakta.

*Detta måste ju inte alls vara dåligt, om människor har valt det, och gillar det. Och på sikt kan det kanske tom vara bra, eftersom fler naturvetare på fler positioner på alla delar av arbetsmarknaden kan öka förståelsen för vad vi kan och är bra på.

Still alive

2011-02-16T20:31:00.003+01:00

Jag brukar undvika att se på "Uppdrag granskning", eftersom detta program, varje gång det behandlar något som jag faktiskt kan någonting om, får mig att konstatera att de valde en sida av saken och underlåter att redovisa den komplexitet som oftast omger de ämnen de väljer att ta granskar. Allt är inte svart eller vitt, det finns gråskalor också, men eventuellt saknas den insikten på UG:s redaktion. Således har jag inte heller hela sett kvällens avsnitt, men efter att en av kollegorna börjat liverapportera sin ständigt ökande irritation via Skype, blev jag ändå tvungen att kika lite. Programmet heter "Storlekens betydelse" och handlar om nanopartiklar. Eller ja, kanske snarare om hur extremt farliga nanopartiklar är.

Och saken är förstås den att "nanopartiklar" kan vara farliga (den som vill ha en något vettigare genomgång än UGs kan kika på Martins gamla lagerbladspost i ämnet - det är en väsentligt bättre genomgång än den uppdrag granskning presterar i kvällens program), och likaledes till nytta. Det där beror på många olika saker, som vad de utgörs av, och hur stora de är. Bland annat. Men för att addera lite perspektiv så kan man ju påpeka att rätt många av oss brukar ju tex använda tandkräm ett par gånger om dagen, och solskydsskräm någon gång då och då. Fenomenet är alltså inte riktigt så nytt som programmet vill göra sken av. (Dessutom, eftersom "nano" är det nya "bio" när det kommer till forskningstrender så är det ganska många fenomen som på senare är bytt namn till något med nano, utan att för den skull ha blivit varken större eller mindre än de var under "bio"hype-åren).

Nå, det irriterande med granskningen av nanopartiklarna är inte att man diskuterar deras potentiella farlighet, utan sättet man gör det på. På samma sätt som man ofta diskuterar annan vetenskap i media - antingen i extremt positiva ordalag, eller i mycket mycket negativa ordalag. Det som verkligen är viktigt - komplexiteten - att något kan vara både bra och dåligt samtidigt, försvinner (nästan) hela tiden. Jag tror verkligen inte att människor i allmänhet är för dumma för att begripa detta, men ibland verkar det som om journalister (och särskilt de som inte har vetenskap som sin specialitet) inte betror människor att kunna ta till sig ett komplext resonemang. Sorgligt kan jag tycka, både för vetenskapen och journalistiken.

Och oavsett hur det är med nanopartiklars farlighet så kan jag konstatera att trots mitt tandkrämsnyttjande, solskydsskrämsanvändade och att jag jobbade med "nanopartiklar"* i princip varenda dag under mina två år i Baltimore (och en och annan arbetsdag nu för tiden också för den delen) men än så länge verkar jag ju vara vid liv, trots denna närmast livslånga exponering för nanopartiklar.

*Fast den sortens nanopartiklar har funnits så länge och anses så ocoola av dagens nanoteknologer att de, trots sin storlek av ca 10-30 nm i diameter, knappast räknas som en del av nanovetenskapen/nanoteknologin idag...

Efterlyses: Motivation

2011-02-07T20:14:00.002+01:00

Nehej, träningsmotivationen är verkligen inte på topp just nu. Förbättringarna har lyst med sin frånvaro på sistone, och det är en liten mental kamp inför varje träningspass just nu.* Motivationstips, någon?

*Extra synd att jag kommer att missa det enda träningspass jag tycker är riktigt roligt just nu, den här veckan...

Fräscht. Verkligen.

2011-02-04T12:43:00.004+01:00

Jag var på ett seminarium om jämställdhet i högskolan häromdagen. Eller, ett bättre namn hade kanske varit Forum för dåliga bortförklaringar.

Detta ledde till att jag kände mig tvungen att kontrollera vad det faktiskt står officiella jämställdhetsdokument. Det var inte det mest begåvade jag gjort på sistone...

Låt mig citera, ur det som kallas "Ny inriktning för jämställdhetsarbete". (Notera att kursiveringarna i texten nedan är mina.)

"Arbete för jämställdhet på Chalmers ska vila på tre grundläggande antaganden:

att det inte finns skillnader mellan kvinnor och män avseende begåvning inom natur- och teknikvetenskap [1].

Det finns olika försök att förklara den ojämna könsfördelningen inom naturvetenskap och teknik. En förklaring handlar om biologiska skillnader mellan könen som kommer till uttryck i könsberoende begåvningsprofiler. I en studie från 2006, där man utifrån en bas på 7 miljoner individer sökte skillnader mellan könen avseende bland annat matematisk, verbal och spatial förmåga samt ledarskap, självkänsla och förmåga att handskas med datorer, blev skillnaden mellan könen liten. I den nya policyn lämnas därför biologiska förklaringar åt sidan. Om en ny studie av samma storlek kommer till andra slutsatser får naturligtvis denna hållning omprövas."

Fräscht. Verkligen.

Ice, ice...

2011-02-01T21:29:00.003+01:00

Söndagen som gick kan nog enklast sammanfattas i följande, enda, ord: is.

Försäljningsargument?

2011-01-30T21:07:00.002+01:00

I det där bostadsrättsletarträsket som jag just nu befinner mig i möter man ett och annat irrelevant försäljningsknep. Av typen "bild-på-en-skål-med-lime-som-garanterat-inte-ingår-i lägenhetsköpet", "bild-på-en-speciell-affär/strand/järnvägsstation/motionsspår/nöjespark-bara-4-km-från-bostadsrättens-synnerligen-fasta-geografiska-läge" etc.

Men det absolut konstigaste argument jag stött på måste ändå vara "bostadsrätten tillhör en populär förening".

Det är inte utan att man undrar hur denna popularitet yttrar sig.

Hur man vet att det faktiskt är ganska kallt på jobbet

2011-01-27T13:06:00.003+01:00

Flaskan med DMSO, som förvaras i rumstemperatur, innehåller inte längre flytande DMSO. (Smältpunkt 18-18.5 grader C.)

Som Bosse Ringholm, fast värre

2011-01-22T14:10:00.002+01:00

Om det inte vore så förfärligt sorgligt så vore det riktigt roligt. Och man får ju ändå säga att Billström i alla fall är konsekvent...

Mer än en vecka till ansökansdödlinje

2011-01-20T21:29:00.003+01:00

En tillfällig besökare på mitt jobb hade lätt kunnat få för sig att mina arbetsuppgifter består av att prata i telefon med banken, mäklaren*, en annan person på banken, riksgäldskontorets kundtjänst och den första personen på banken igen. Och däremellan diskutera den nyblivna husägarens tillika rumskollegans elektriska problem (inte för att jag egentligen kan bidra med något annat än sympati, men ändå.) Nu är det ju dock inte det som mina arbetsuppgifter består av, så därför är det ju en väldig tur att det är över en vecka kvar till mina nästa ansökningsdödlinje. Synd dock att kvällens träningspass** kommer att orsaka så mycket träningsvärk de närmaste dagarna att det kommer att behövas viljestyrka av sällan skådat mått för att göra någon form av rörelse som involverar magmuskler. Efter förra veckans pass vet jag att magmusklerna är mycket mer involverade än man tror i nästan alla rörelser.

*Nej, de übersnygga golven är fortfarande inte mina, och det lär inte bli någon deal (om det alls blir någon dylik) förrän i nästa vecka.

**Men det är galet roligt! Och nyttigt. Alla borde testa.

Onekligen oväntat

2011-01-19T21:13:00.004+01:00

Jag blev anklagad för att finkulturelitist idag. Det har nog faktiskt aldrig hänt förut. (Att folk påstår att jag är elitist händer med jämna mellanrum, och det ska medges att det ibland, beroende på varifrån påståendet kommer, händer att jag till och med tar det som en komplimang.)

Ursprunget till denna finkulturelitistanklagalse var två av mig fällda kommentarer. Den ena rörde "Occams rakkniv" och den andra var en referens till "Moment 22". Om läsekretsen inte är bekant med begreppen (men det misstänker jag att ni är, åtminstone skulle jag gissa att det flesta av er har hört talas om minst ett av dem) så kan ni googla dem. När ni gjort det kan ni ju fundera på om ni tycker att prefixet finkultur var passande i sammanhanget. (Och när ni gjort det kan ni, om ni redan klarat av det, läsa Moment 22, när jag läste den fann jag den mycket underhållande.)

Annat på kontot "onekligen oväntat" måste vara det typiskt göteborgska ordvitsande jag helt ofrivilligt ägnat mig åt på sistone. Exempel: Kollegan berättar om hur han löst sina belysningsproblem - jag svarar: "strålande", eller min exjobbare berättar vad han läst om molekylerna han ska jobba med, som innehåller ett grundämne betecknat Fe, jag svarar: "du har ju järnkoll". Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, men jag tänker att nyttigt kan det inte vara...

Kök och golv

2011-01-16T17:22:00.004+01:00

Kök är viktiga grejer när man går på lägenhetsvisningar. Och golv. 6 lägenhetsvisningar senare är jag lite mör, måste jag erkänna. Och så inser jag att man inte kan, fast man vill, bestämma att man ska köpa en lägenhet enbart baserat på hur (fantastiskt bra*) golven i densamma ser ut. Misstänker att det är bra för mig att titta på samma lägenhet imorgon igen och eventuellt få en mer realistisk uppfattning om hur bra de där golven är...

* Som jag minns det nu alltså. Återstår att se om intrycket står sig.

New Mexico-road trip: Vulkanrester & konst

2011-01-15T09:14:00.007+01:00

Tar denna reseberättelse aldrig slut undrar ni kanske? Svaret är att eftersom jag inte har ett obegränsat antal semesterdagar så gör den ju det. Men innan dess hann vi med att titta på stora mängder basalt, varav en del med petroglyfer, på Petroglyph National Monument.

Kontrasten mellan basaltbergen (som jag döpte dem till) och öknen var ganska cool. Och även om vädret var fint så var det tillräckligt kallt för att man inte skulle behöva bekymra sig om eventuella skallrande ormar.

Alltså kunde man utan risk fotografera kaktusar och klättra högst upp på basalten för att titta på utsikten över Albuquerque.

Innan det var norrut hann vi också med en tur till ett mycket kyligt Santa Fe, där vi kollade in Georgia O'Keeffe-museet (vilket var i stort sett den enda sak vi hade planerat att göra som faktiskt blev av, mycket väl värt ett besök dessutom) och stora mängder istappar. Och så kollade vi in folk. Jag ångrar mycket att jag är så feg att jag inte riktigt kan med att ta upp kameran och fotografera andra människor hur som helst, för det hade kunnat bli fantastiska bilder från bokhandelskafeet där vi hängde ett tag innan det var dags att ta sig söderut för hyrbilsåterlämning och en snålnatt på flygplats.

Som sig bör på denna resa så blev vi förstås försenade till Detroit så vi missade flygbussen till East Lansing och dessutom fick vi göra tre försök innan vi lyckades köpa bagels på Chicago Midway. På något plan kändes det helt logiskt. Likaledes kändes det helt väntat att det, när det nästa dag, bar iväg tillbaka till Europa blev förseningar i Frankfurt. Men till sist kom jag ju tillbaka till Landvetter, välbehållen. Att flygbussen nästan körde av vägen, och att spårvagnarna var duktigt försenade kändes helt normalt.

Och även om vi inte fick se det vi hade tänkt oss blev det ju en rolig resa, som innehöll massor av bra saker som sweet potato fries, breakfast burritos, bagels, hashbrowns, pannkakor och annat man i och för sig kan, men oftast är för lat, för att göra själv...

New Mexico-road trip: Öken...

2011-01-11T21:20:00.008+01:00

På nyårsdagens morgon bestämde vi oss för att det uppenbara alternativet var att åka söderut, det borde ju liksom inte bli kallare tyckte vi. Innan vi kom iväg blev vi dock tvungna att konstatera att isskrapa inte heller ingick i bilutrustningen. Jag tyckte att vi kunde testa om ett Västtrafikkort kanske funkade bra som ersättning, men efter en väldigt kort pilottest satsade vi på bilens uppvärmningsfunktion istället.

Sen blev det öken för hela slanten. I-25 från Albuquerque mot El Paso går igenom öknen, och bjöd på ett helt fantastiskt landskap denna strålande, men mycket kalla vinterdag.

Det var så kallt att vi kände oss säkra på att vi faktiskt skulle kunna springa ifrån såna här små liv om de skulle råka dyka upp i vår väg. Vi såg dock inga, men desto fler berg, i fjärran. Och kaktusar. Och Rio Grandes dalgång. Och kände att vi förstod varför människor som korsar gränsen mellan Mexiko och USA i öknen lätt kan gå vilse...

Vi käkade lunch (efter att J bestämt sig för att hon inte hade migrän längre) i staden med det lätt märkliga namnet Truth or Consequences. Som tur var krävde dock ingen att vi skulle svara på några andra frågor än vad vi ville äta till lunch.

Vi fortsatte söderut, mot målet - White Sands National Monument, som ligger i utkanten av Chihuahuan Desert. För att komma dit var vi dock tvungna att passera en av de mindre charmiga sakerna med sydvästra USA - gränskontrollerna som är placerade en ganska lång bit från den faktiska gränsen till Mexiko. Man kan inte låta bli att undra hur amerikaner skulle ställa sig till detta när de är utomlands... Hur som helst så var det utan tvivel värt det. Som bilderna antyder var det dock nästan så att man undrade om det var snö eller sand. (Fler foton kommer på picasa så småningom.)

Ja, sen åkte vi tillbaka till Albuquerque, och en, för att vara den här resan, ganska händelselös dag var till ända.

New Mexico-road trip: Min värsta biltur någonsin...

2011-01-08T21:58:00.009+01:00

Framme i Santa Rosa upptäcker vi att varenda motell, och varenda hotell, i hela stan är fullt. Knökfullt. Något fascinerande kan man tycka, för en liten stad i New Mexico som inte just är känd för något alls. Så småningom får vi i alla fall tips om att stadens polis och brandkår har satt upp ett shelter i stadens skolas gympasal, för alla vilsna bilister som, liksom vi, inte hittade någon annanstans att sova.

Det visade sig att på grund av snöstorm längre västerut så hade man helt enkelt blivit tvungen att stänga av I-40, som för övrigt var vår fortsätta färdväg västerut. Vägen hade varit avstängd sen klockan 4 på eftermiddagen. Så, vi bestämde oss för att se på saken från den ljusa sidan; Vi behövde inte sova i bilen, vi behövde inte betala för login, och dessutom fick vi en gratischans att uppleva barndomsminnen från den tiden då vi frekventerade cuf- och vi unga-kurser och sov på gympasalsgolv flera gånger om året. Vi var också rätt glada att vi inte hade varken småbarn eller hundar med oss. (Vi räknade för övrigt till ca 100 vuxna och ett rätt stort antal barn därinne.)

Vid halv femsnåret på morgonen får vi veta att vägen är öppnad igen, men att de varnar för att det kan bli stora problem med den berömda "svarta isen" (vilket helt enkelt är samma sak som blankpolerad isbana, helt utan någon som helst friktion). Eftersom vi nästan frusit tårna av oss under natten, inte ätit något sedan den förvisso både stadiga och sena lunchen dagen innan, och med vetskapen att det inte är troligt att vägläget blir bättre för att vi väntar bestämde vi oss för att försöka ta oss till Albuquerque (dit vi ändå måste förr eller senare, eftersom vårt flyg gick därifrån), och stanna där åtminstone till nyårsdagen och sedan göra en ny bedömning av läget.

Sagt och gjort, vi letade upp frukost (det kan ha varit den godaste breakfast burrito* jag någonsin ätit) och undvek att fundera på om oljan i vår texasskyltade bil verkligen klarade -20 C. Därefter satte vi kurs västerut: Google maps förutspådde 2h till Albuquerque. I verkligheten tog det dryga 4. Vi passerade minst 6 olycksplatser längs vägen, och var rädda mer än en gång under tiden, för det vägläget var inte att leka med. Särskilt inte med sommardäck. (Vinterdäck är inte ett koncept de kör med i USA; sommardäck, eller sommardäck med snökedjor är alternativen). Det är en alldeles särskilt obehaglig känsla att känna att om jag skulle behöva bromsa nu så är mitt bästa och säkraste alternativ att helt enkelt köra av vägen. Utan konkurrens den värsta bilkörning jag gjort i hela mitt liv. Men vi tog det vackert och vi kom fram helskinnade, men oerhört trötta. Efter fika, incheckning på motellet och en välbehövlig dusch skulle vi bara vila lite innan vi skulle ut och fira in det nya året... Vi var i alla fall vakna när Europa gick från 2010 till 2011...

*Ja, typisk kolesterolfrukost. Vi tror att vi behövde det för att försäkra oss om att inte förfrysa våra stackars cellmembran. Åtminstone intalade vi oss det.

New Mexico-road trip: Och fortsatte lite oväntat...

2011-01-08T16:25:00.000+01:00

Vi flög Southwest (i mitt tycke USAs bästa inrikesflygbolag) från Detroit till Oklahoma city, med ett byte i St Louis. Det var onekligen lite skumpigt att landa och starta i Missouri, men då visste vi, som tur var, inte att det antagligen berodde på den ordentliga storm som var på väg däråt, och som orsakade stor materiell förstörelse och dessvärre också tog några människoliv.

Vi fokuserade istället på att det ibland är extra underhållande att flyga Southwest. Säkerhetsinformationen innehåller förstås allt det vanliga, men har man tur kan man få den levererad med lite extra krydda. Vad sägs om "This is a non-smoking flight. Thus, if you need a cigarette, you need to climb out on the wing. If you can light it, you can smoke it". Eller "Should we experience a drop in cabin pressure, not that we think that it will, 'cause if we did we would surely not have come to work today, an oxygen mask will appear from the panel above your seat. Put on your own mask first, before assisting small childs or anyone behaving like a small child", och slutligen "The safety card, a New York Times bestseller, and God knows what else, can be found in the seatpocket in front of you". Och så fick vi oss också en liten, och mycket tonsäker, flygvärdinnesång till livs efter landning. Spontana applåder uppstod.

St Louis till Oklahoma city kan ha varit resans mest odramatiska del och är således inte värd att nämna vidare. Hyrbilsupplockandet gick bra, även om agent Tamara antagligen aldrig hade träffat två livs levande filosofie doktorer tidigare i sitt liv. Helt klart var dock att hon ansåg att compact cars inte är för PhD:s. Till sist fick vi dock bilen, och kunde äntligen dra västerut. Planen var att ta sig den här sträckan innan det var dags för första nattvilan i Santa Rosa, New Mexico.

Visa större karta

Genom Oklahoma gick allt bra, även om vi tvingades notera att det blåste ganska friskt. (Dock kom inga fåglar fallandes ner ur skyn, och det är ju alltid en bra sak.) Väl inne i Texas kom våra fördomar på skam. Man kan visserligen utan problem föreställa sig att bränder och sandstormar skulle kunna vara ett problem, men att vindrutetorkarna skulle få jobba ordentligt i västra Texas hade jag inte förutsett. Alltid lär man sig något. Möjligen borde detta faktum fått oss att fundera lite över vädret längre fram på resan... Det skulle nämligen bli betydligt värre.

New Mexico-road trip: Det började ju bra...

2011-01-08T09:59:00.000+01:00

Joråmensåatt, jag har varit ute och rest lite. Kanske borde jag redan innan jag lämnade Göteborg anat att detta inte skulle avlöpa planenligt. Det hela började nämligen med att flygbussen inte bara var försenad från start, vi fick också en liten sightseeingtur genom Mölnlycke på grund av en trafikolycka på RV40.

Men till Frankfurt kom jag, nästan i tid (och det kan ha varit det enda planet som gick i tid från Landvetter den veckan). Väl ute ur planet fanns ingen tid att förlora (det tog dryga 45 minuter för mig att ta mig från gate till gate, och då sprang jag en stor del av vägen), men med hjälp av många "Entschuldigen Sie" och det s.k. långa benet före var jag faktiskt före samtliga stand by-passagerare in på flyget till Detroit. So far so good.

Snöstormen på den amerikanska östkusten påverkade inte oss, annat än med lite turbulens, och vi landade fyra minuter före tidtabell i Detroit. Dock fick vi vänta en bra stund på att flygplansdörrarna skulle öppnas, för tydligen hade den för tidiga landningen undgått customs and border protection, som därför inte hunnit göra klart förkontrollen av inlämnade passageraruppgifter. Därefter hände tydligen något som "aldrig hänt förr" om man ska tro "min" CPB-agent; datasystemet kastade ut dem med jämna mellanrum, vilket innebar att när de väl bestämt sig för att släppa in en så skulle passcanning, fotografering och fingeravtryck gå i en rasande fart. För undertecknads del fungerade det redan på andra försöket. Jag var framme i Detroit, och vi var redo för vårt sydvästliga roadtrip.

ToBeContinued...

Flygfascination

2011-01-05T22:45:00.003+01:00

Sitter på flygplatsen i Detroit och väntar på flyget till Frankfurt. Det ger mig möjligheten att studera rutiner för lossning (och lastning) av passagerarflyg. Jag måste erkänna att det fascinerar mig att det faktiskt oftast fungerar - rätt mat på rätt flygplan, rätt bagage på rätt flygplan, osv. Naturligtvis hjälper datasystemen till, men det är ändå en ganska fantastisk logistik, som kräver en hel del mänsklig medverkan, som ska fungera. Det fungerar förvisso bättre för vissa flygbolag än för andra. Men så råder det också rätt olika kulturer på olika flygbolag. Det märktes inte minst när jag flög över till USA, och den ordnung som tillämpades på Lufthansa kraschade lite lätt mot vissa passagerares ide om hur en flygresa går till. Det var fascinerande att överhöra konversationen mellan kabinpersonalen och passagerarna som ville ha, men inte hade beställt, specialmat. Medan passagerarna var övertygade om att maten skulle materialisera sig så småningom, om de bara frågade tillräckligt många gånger, så blev personalen alltmer irriterad eftersom de redan sagt nej, och menade det redan första gången...

Det blir aldrig som man tänkt sig...

2010-12-31T21:51:00.003+01:00

...men det kan bli ganska bra ändå. Och det passar väl ganska bra som sammanfattning av det gångna året, på alla möjliga plan. Det stämmer också mycket väl på den resa vi är ute på. Den berömda s.k. verkligheten kom emellan så är vi inte alls som planerat i Flagstaff, Arizona utan i New Mexico, i staden med det nästan uttalbara namnet Albuquerque, och därifrån säger vi Gott Nytt År!

Så småningom kommer det att dyka upp postningar om flygreseetikettskulturkrockar, flygbolagskulturer (när hörde ni senast en flygvärdinna sjunga ombord på planet? Vi gjorde det igår) och hur vi lyckades med att betala ingenting för gårdagsnattens logi, och varför det kanske ändå inte var helt prisvärt...

Med det så önskar jag att alla läsare får åtminstone en önskan uppfylld under 2011, och att ni alla får ett 2011 som är bättre än vad 2010 var.

Time flies

2010-12-21T17:20:00.003+01:00

Hej Bloggen!

Idag är det är visst fem år sedan det jag skrev det första inlägget. Onekligen ett tag sen. Det har hänt en del sen dess, på så många sätt. Inte minst med fokus för denna blogg. Det är mer akademi/forskning/utbildning och betydligt mindre politik nu, än det var då. Ironi(sk humor) tycks dock ha varit ett genomgående tema... Känner man mig förvånas man nog inte.

Vi får se om du överlever fem år till. Det känns tveksamt. Det finns förvisso många saker jag skulle vilja skriva om, men jag är inte alldeles säker på att detta är rätt forum och rätt form. Den som lever (och läser) får se. Kul har det varit hur som helst!

Grattis på födelsedagen Bloggen!

Artificiella molekyler?

2010-12-16T16:07:00.002+01:00

Dagens möte var 3 timmar långt. Det var ungefär 2 timmar och 15 minuter för långt. Om ni frågar mig. (Och även om jag förstår att det verkar osannolikt för vissa läsare så är det faktiskt dagens sanning att jag inte kunde ha förkortat mötet mer än max 2-3 minuter. Oskyldig alltså, för en gångs skull.)

Mötets deltagare var kemister och fysiker. Det har ju framkommit tidigare att det finns en del människor som upplever att kommunikationen mellan dessa två grupper (på Chalmers) inte alltid fungerar helt optimalt. Efter dagens möte kan man konstatera att det kan finnas viss grund för det påståendet. Som när en fysiker sa: "På den här kursen pratar vi om artificiella molekyler". Det är fortfarande lite oklart vad en artificiell molekyl faktiskt är*, men det är ganska säkert minst lika obehagligt som "kemikalier".

*Och ännu mer oklart varför man pratar om dem i en fysikkurs som, såvitt jag förstod av kursplanen, använder alldeles riktiga molekyler.

2010-12-15T20:59:00.003+01:00

Att det finns människor som är outsägligt korkade är ju tyvärr känt. Men det här tar liksom ändå priset: Begå ett avskyvärt brott, beskriv det på nätet till allmän beskådan och filma det dessutom med en mobiltelefon. Kanske inte den mest begåvade idé jag hört talas om på senare tid.

Hur man vet att man behöver vara lite ledig

2010-12-10T17:59:00.004+01:00

Man lyssnar på sin spotify-jullista* och läser lite slött namnet på albumet som "Christmas with Nate and Dan", när det i själva verket står "Christmas with Nat and Dean". Nat och Dean heter förstås King Cole och Martin i efternamn, och har absolut ingenting med Nate (Lewis) och Dan (Nocera) att göra. Nate och Dan är två av de allra största profilerna i mitt forskningsfält...

Till saken hör också att jag gjorde bekantskap med både NKC och DM långt, långt innan jag ens hade närmat mig tanken på att jag skulle forska. Till och med chefen antydde att det kanske var dags för lite ledighet.

*somliga skulle säga att det är tecken nog på behov av ledighet, andra menar att just existensen av denna jullåtlista betyder att jag "blivit normal".

Veckans...

2010-12-09T21:16:00.002+01:00

...beslut (som återstår att fatta):
Om nyårsveckans roadtrip ska detaljplaneras så pass att vi förbokar allt boende, eller om vi ska satsa på den traditionella roadtripstrategin att det ordnar sig ändå.

...förkylning:
Av varannandagstypen. Det borde betyda att jag känner mig frisk imorgon. Håll tummarna.

...humör:
Mycket varierande. Av delvis oklara, och delvis obloggbara skäl. Jobbet bjuder på mycket som kunde vara intressant ur bloggsynpunkt, men som är svårt att blogga om, eftersom en del människor skulle bli lite för lätta att identifiera (med tanke på att jag bloggar under mitt alldeles egna, inte superjättevanliga, namn).

...möte:
Två timmar där absolut ingenting bestämdes, ingenting sades som inte alla (som orkar läsa sin e-post) redan visste och där alla var på sämre humör när de gick därifrån än när de kom.

...snackis:
Definitivt Wikileaks (och Assange). Jag förundras lite över det hela. Jag kan visserligen på någon nivå förstå tanken bakom att tillgängliggöra alla dokument som rör Irak och Afghanistan och diplomatposten, även om jag inte alls är övertygad om att så mycket gott kommer att uppnås. Dock tycker jag att det hela kompliceras ganska så ordentligt av att wikileaks inte dragit sig för att offentliggöra privat e-post. Övervakning blir liksom inte ett dugg bättre av den utförs av någon annan än staten. Punkt.

...strykning:
4 sidor diskussionstext i ett manuskript som jag och några samarbetspartners jobbar på för tillfället. Återstår att se hur den strykningen tas emot när den når ursprungsförfattaren...

...tillägg till bostadsrättskravprofilen:
En annan internetleverantör än Comhem. Kan man kanske hoppas att andra leverantörer klarar av att få uppkopplingen att funka mer än 30% av tiden?

Gamla forskningsartiklar: Man kan inte inte gilla dem

2010-12-07T14:45:00.002+01:00

Språket var inte så konformistiskt på den tiden (1983) som det är nu...

"The occasion of this issue in memory of Henry Eyring, to whom
all physical chemists and many others owe so much, provides
us with an opportunity to make a serious start on
putting the theory into some perspective."

Min kursivering. (Ja, jag vet att det är en dubbelnegation i titeln. Det var meningen så.)

Måndagspepp II

2010-12-06T17:54:00.003+01:00

Det är måndag, och det betyder måndagsmöte, vilket betyder måndagspeppbehov. Och eftersom det är advent så blir det pepp av två olika slag. Dagens lunchdiskussion behandlade ämnet mat, och särskilt 70-talsmat, och i sammanhanget tipsades om denna helt fantastiska sida:Den bruna maten. Där besvaras frågor som "Går det verkligen att ha frukt till kyckling?" och så testar man 70-talets rekommenderade viner (blogginlägg gjort i augusti), där man bland annat får veta att den rådande normen var sådan att ”Om man köper flaskimporterat vin betalar man överpriser för att få en originalflaska med vackrare etikett”...

I övrigt kan jag meddela att mitt hem är mer julpyntat än det någonsin förr varit någonstans där jag har bott* (sen jag flyttade ut ur föräldrarnas hus). Det finns tomtar, flera stycken dessutom, adventsljusstakar**, andra ljus, och lussekatter, knäck och kola, och - och det är väl detta som kommer att chocka er fullständigt - en spotifylista med jullåtar***. Diagnos på detta, någon?

*Och där skiljde man på den tiden på julpynt och adventspynt, så vid den här tiden på året var det aldrig julpyntat. Adventspyntat däremot.
**Fast ingen elektrisk eftersom jag ju fortfarande trodde att jag äger en sådan fast jag ju upptäckte redan förra året att jag inte gör det...
***Dock, det gjordes mycket bra swingjulmusik förr. Dagens bonuspepp: Ella Fitzgerald!

And time goes by

2010-12-01T22:02:00.004+01:00

Fyra år sedan disputationen idag minsann.

Då skulle jag knappast ha gissat att min arbetsgivare fyra år senare skulle heta Chalmers. Who would have thought? (Ingen, misstänker jag.)

Att blicka fyra år framåt i tiden känns övermäktigt så det låter vi bli. Den som lever får se, helt enkelt.

Måndagspepp

2010-11-29T13:10:00.003+01:00

Vissa måndagar behöver man mer pepp än andra. Tex sådana när man måste utstå trilskande lasrar, inte-så-bra vetenskapliga presentationer och föredragningar av orealistiska femårsplaner, f'låt verksamhetsplaner... Bland annat fick vi veta att i målen ingår att institutionen ska ha en jämn könsfördelning på alla positioner. Verkar ju troligt. Not. Reality check här, någon? (För man får ändå anta att de inte har tänkt vare sig säga upp en massa människor, eller anställa ett 10-tal nya forskare på ett bräde.) Det hela är säkert väl menat och så, men att ha sådana, komplett orealistiska mål bevisar faktiskt bara att man inte på allvar har tänkt på vad verklig jämställdhet innebär, och hur man ska uppnå det. (Och nej, en arbetsplats som har könsfördelningen 50/50 bland de anställda är inte definitionsmässigt en jämställd arbetsplats - fast det visste ni ju förstås redan.) Och dessutom så fanns det bara gammalt kaffe efter lunchen. Med andra ord så är måndagspepp nödvändigt. Kommer här:

Dean Martin: Happy feet! (Finns också på spotify för den som föredrar det.)

Galenskaper

2010-11-17T21:17:00.003+01:00

Galenskap 1. Jo, jag letar ju bostadsrätt. Det är en sysselsättning som periodvis är underhållande och periodvis mycket frustrerande. Inte minst för att det, uppenbarligen, dräller av folk utan koll. I söndags insåg jag att det, på riktigt, finns människor som anser att en rimlig kalkyl för månadskostnaden kan baseras på ett amorteringsfritt lån och att räntan inte kommer att stiga, alls, under överskådlig tid... Mycket fascinerande. Ännu mer förundrande är att det alldeles nyss diskuterades bolånemarknad på aktuellt, och programledaren kände sig tvungen att ställa frågan "varför är det bra att amortera?" Kanske är det smartaste alternativet att sitta still i båten i väntan på att räntan stiger, och sen kan man fynda på exekutiv auktion...

Galenskap 2. Jag har för tillfället cykelproblem, viket har lett till att jag utnyttjar kollektivtrafiken mer än vad jag egentligen är nöjd med. (Jag har helt enkelt inte tålamod nog för detta.) Och man undrar onekligen om det vore möjligt för folk att fatta att det bli enklare för alla om de som ska gå av, får gå av innan folk börjar gå på? Det känns ju ändå som en relativt logisk slutsats. Dessvärre verkar jag tillhöra en minoritet i den här frågan.

Galenskap 3. Av olika långrandiga och tvärrutiga skäl* så lyssnade jag, helt mot alla mina vanor, på reklamradio igår och idag. Och insåg att bland all annan "vanlig" reklam så hårdlanseras tydligen en ny datingsajt nu. En datingsajt enbart för gifta som vill ha en affär. Jag vill inte vara moraltant eller så, och folk får för all del göra som de vill, men jag måste ändå säga att jag blev lite (mycket faktiskt) förvånad över att det tydligen anses finnas en ansenlig marknad för denna aktivitet. Annars skulle man ju lätt kunna tro att folk gifter sig, och fortsätter vara gifta av en anledning liksom, men det var tydligen att tänka lite väl konformistiskt.

*jag glömde min shuffle hemma, och taskig radiomottagning i labbet gör att man liksom bara har ett radiokanalalternativ.

---
Och jo, för den som undrar hur det gick med kollegan så kan jag meddela att hon mår bra igen.

Saker jag lärt mig det senaste dygnet...

2010-11-11T20:39:00.004+01:00

...men som jag gärna väntat lite med att lära mig/få förstahandserfarenhet av:

1. Det är några oerhört obehagliga ögonblick när en människa trillar, slår i huvudet och först ligger absolut stilla i flera sekunder och därefter drabbas av, uppenbarligen, helt okontrollerade ryckningar i musklerna.

2. Ambulanspersonal är människor med psyke som få. Särskilt med tanke på att de som träffade just oss fick ägna en del tid åt att lugna några av kollegorna lika mycket som patienten.

3. Det är ganska skrämmande (om än på sitt eget sätt förstås helt logiskt) att våld mot huvudet kan leda till att en människa plötsligt inte har den blekaste aning om var hon är, eller vilka människorna omkring henne är, eller vad som hänt.

4. Att åka ambulans är rätt intressant, men skulle antagligen vara mycket roligare om man inte behövde oroa sig för personen där bak som pendlar mellan medvetande och medvetslöshet.

5, Kommunala trafikplanerare (eller vilken trafikplanerare som helst för den delen) borde nog åka ambulans lite oftare, så kanske de inte skulle gilla fartgupp så förfärligt mycket. Tricket med att köra ambulans är (också helt logiskt förstås, men något jag aldrig reflekterat över) att veta vilken väg som är bäst för just den patient man har med sig. Frakturpatient=fartgupp bör till varje pris undvikas.

6. Bilförare i största allmänhet borde visa lite mer hänsyn mot utryckningsfordon, även när blåljusen inte är på. Att typ preja ambulanser är faktiskt inte riktigt OK, även om det är mycket trafik på Lundbyleden...

7. Det är sant som de säger - att komma med ambulans till akuten är mycket bättre än att ta sig dit för egen maskin, eftersom ambulansfallen blir inskrivna bums.

8. Akuten på Sahlgrenska är ett ganska busy ställe en vanlig onsdagseftermiddag, -kväll och -natt. Dessutom ett ganska trist ställe. Det är inte superlätt att där underhålla en mycket trött och omtöcknad kollega som absolut inte får somna, i väntan på att få träffa läkare, komma till röntgen etc.

9. Efter att för trehundrande gången (kändes det som, även om det förstås inte var det) förklara att kollegan inte talar svenska, så känns det som om att det kanske vore rimligt att någon gjort en notering om detta någonstans de dokument som personalen faktiskt har tillgång till och kikar på inför varje samtal med patienten (klar effektiviseringspotential).

10. Jag tror att region- och landstingspolitiker skulle behöva hänga på de stora sjukhusens akuter (gärna nattetid) lite då och då för att skaffa sig en ordentlig bild av läget. (Det där med att kräva en maximal väntetid på akuten kan nog låta bra men jag gissar att det helt enkelt är omöjligt att genomföra utan en enorm resurstillförsel. Personalen verkade inte direkt lata sig om vi säger så.) Det är inte roligt för personalen (som i allmänhet också verkar ha ett psyke utöver det vanliga) när de måste berätta för människor som uppenbarligen mår mycket dåligt att de kommer att få vänta minst tre timmar till på att träffa en läkare, och att detta bara gäller förutsatt att det inte inträffar trafikolyckor etc.

Det är nästan, men bara nästan, så att jag funderar på om man inte borde engagera sig i sjukvårdspolitiken...

Och ja, för den som undrar så var det alltså så att vi hade gruppdag på jobbet - efter alla presentationer skulle vi spela curling, och den nyaste kollegan (hon har jobbat hos oss i 2.5 veckor) tappade balansen på isen, föll och slog i huvudet, och detta ledde till att jag både fick åka ambulans och möjlighet att närstudera Sahlgrenskas akut.

Money, money, money...

2010-11-08T08:27:00.002+01:00

Förra (arbets)veckan avslutades med beskedet att det inte blev några forskningspengar från vetenskapsrådet, den här gången heller. Den här veckan började med den upplyftande aktiviteten "budgetsamtal". Det är ju å andra sidan en aktivitet som går ganska fort när det inte finns några pengar att prata om. Och effektiva möten är alltid värda en guldstjärna.

Ljusglimtar

2010-11-06T17:05:00.003+01:00

Även november har sina stunder.

Novemberpost

2010-11-04T19:22:00.004+01:00

Det är november. (Ifall ni nu inte hade märkt det, tänkte jag). Det gör att det känns som en extra stor bedrift att vara på jobbet före klockan 7.30 på morgonen. (Personligen anser jag att jag är värd minst en chokladmedalj för detta, men det tycks finnas olika uppfattningar om den saken.*)

Det gör också att man måste undvika alltför deprimerande ämnen (det är därför ni får vänta ett tag på nästa kapitel i "Hej Matematik") och istället roa sig bäst man kan i höstmörkret. Detta kan man tex göra genom att försöka räkna ut hur man får mest valuta för sina intjänade SJ-priopoäng när man köper nya tågbiljetter för dem**. Andra roliga sysselsättningar inkluderar att planera nyårstrippen i lite mer detalj vilket leder till frågor av typen "Ska man flyga till Oklahoma city eller Austin?" samt glädjas åt att det finns människor som uppenbarligen orkar vara roliga fast det är november***: Unpopular Science...

*Den uppenbara bristen på desamma talar väl sitt tydliga språk...

** Jag är ganska säker på att jag inte lyckades, men i gengäld kommer jag framstå som en synnerligen välplanerad människa eftersom jag redan nu har en tågbiljett till julfirande. Senast jag hade sådan framförhållning i det avseendet var nog någon gång strax efter sekelskiftet. Vem vet, jag kanske kommer skicka julkort också i år... eller inte.

***Till skillnad från undertecknad som uppenbarligen skriver bloggposter lika meningslösa som novembermörkret. (Fast man får se det positivt - vi har antagligen redan haft flera soltimmar årets november än förra året.)

Hej matematik: Lärarens svar

2010-10-31T21:41:00.003+01:00

Jo, jag har ju utlovat "svaret" till den här uppgiften. Jag kan meddela att en av kommentatorerna faktiskt har prickat in lärarens svar...

Dock kan jag, dessvärre, inte redogöra för hur läraren räknat. Motiveringen till svaret är nämligen det mycket korta och koncisa "Det blir så."

Och själva svaret då? Enligt läraren är det 10 kr.

Jag ska fundera på om jag inte ska överväga att ändra min uppfattning om "home schooling". Särskilt som det tycks som att det snart kommer mer i den här matematikföljetongen. Stay tuned...

Allt-i-ett: Matematik, fysik, kemi och fotografi

2010-10-28T20:49:00.002+02:00

J. gjorde mig uppmärksam på följande:

Årets Lennart Nilsson-pris ("recognizing extraordinary image makers in science") går till en fysiker, nämligen Kenneth Libbrecht "for his photographs of snowflakes, which turn mathematics, physics and chemistry into images of great beauty".

Coola bilder finns tex här, och här och här.

Dagens quiz

2010-10-28T13:09:00.005+02:00

Man vet att man jobbar på en akademisk institution för att...

A. ...man har kollegor som, utan minsta antydan till självironi eller självdistans, jämför sig själva med Jesus*?
B. ...man aldrig någonsin är helt ensam på jobbet?
C. ...man inte har några som helst problem att hitta människor som är villiga att göra tvärsäkra uttalanden om saker som de egentligen inte kan eller vet ett dyft om?
D. ...man upplever alla ovanstående alternativ i kombination?

*Detta är alltså helt och hållet sant. Inte minsta lilla tänjande på sanningen för att åstadkomma en bättre bloggpost. Undrar hur detta skulle tas emot i mindre sekulärt land än Sverige...

Favorit i repris: Hej Matematik!

2010-10-24T21:26:00.002+02:00

Jag träffade syskonbarnen i helgen. Bland annat lät de meddela att de inte var så förtjusta i sin mattelärare, bland annat därför att "hon inte kan någonting". Efter att ha hört det, så kallade, rätta svaret till följande matteuppgift är jag helt beredd att hålla med dem i deras analys.

Uppgiften:
Du handlar ost för 28.40 kr, leverpastej för 23 kr och 3 liter mjölk, för 6.70 kr litern. Du betalar
med 4 stycken 20-kronorssedlar. Hur mycket växel får du tillbaka?

Vi gör väl som vanligt, läsekretsen får klura lite, den som så önskar kan lämna sitt svar i kommentarsfältet, och så tar vi "det rätta svaret" om några dagar. (Uppgiften gavs efter att 50-öringen hade slutat att gälla som betalningsmedel.)

Om du tycker att det här verkar lätt som en plätt så vill jag påminna om att syskonbarnens lärare och mattebok inte alltid tänker som vi andra...

En tidigare matteuppgift, och facit till densamma.

Dagens konstateranden

2010-10-20T21:13:00.004+02:00

1. Det är lite lätt opraktiskt med fullvuxna labradorer som anser sig vara knähundar.
2. Det kan bli lite dumt (för hunden) när man glömmer bort att ägaren till denna labrador har spenderat år med att försöka lära honom att han inte får börja äta förrän han fått ett "varsågod", men man har sällan sett en hund stirra så fokuserat på en matskål.
3. Jag är tydligen ganska dålig på att planera på avslappnande semestrar...

Ännu mera om cykling

2010-10-13T21:30:00.004+02:00

När jag ändå är inne på ämnet gnäll så måste jag notera en annan sak som drabbar cyklister i denna stad. Nämligen tilltaget att bara helt plötsligt låta cykelbanor upphöra. Charmigt.

Ett sådant exempel finns alldeles intill min lägenhet, där man lätt kan luras att tro att cykelbanan fortsätter efter korsningen, eftersom allt, inklsuive trafikljuset tyder på det. Så är dock inte fallet. Det är inte det enda exemplet. (Men det sägs att det tydligen var mycket värre på den punkten förr, så kanske ska jag inte gnälla alltför mycket.)

Höger och vänster

2010-10-13T13:00:00.004+02:00

Det där med höger och vänster kan ju vara besvärligt ibland. Inte minst när man under en disputationsfest har en tre timmar (mellan 2 och 5 på morgonen) lång diskussion om föräldraförsäkringens ultimata utformning som slutar med att man finner sig vara synnerligen oense med vänsterpartisten (tippat) men rätt så överens med medlemmen i rättvisepartiet socialisterna (inte fullt så väntat).

Mest besvärligt tycks det dock vara för en del av den här stans cyklister, som tydligen tycker att det är OK att tillämpa någon slags vänstertrafik på utvalda (inte alla) cykelbanor. Törs man hoppas på att detta är de s.k. sommarcyklisterna och att de försvinner snart nu när det har börjat bli lite kyligt på morgnarna?

Vackert väder

2010-10-09T16:46:00.005+02:00

Minsann, kan man inte få riktigt vackra höstdagar i den här stan också. (Påminn mig gärna om detta när det är november och mörkt och grått och regnigt hela tiden...)

Fotot är inte upp och ner, och den Monet-iga känslan alldeles äkta, eftersom det är ett foto av vattnets reflektion.

Så var det förr...

2010-10-07T11:11:00.003+02:00

Jag läser gamla artiklar och noterar att det har hänt en del de senaste 40 åren eller så. Här ett citat från Chemical Physics Letters, 1973:

"The output of the photomultiplier was displayed on a Tektronix 535A oscilloscope and photographed"

Nutidsorientering

2010-10-05T21:44:00.003+02:00

Jag gjorde just DN:s nutidsorientering. Jag kunde inte låta bli att haka upp mig lite på följande fråga:

"Under ett stort idrottsevenemang i Sydafrika i somras blev blåsinstrumentet vuvuzela mycket omtalat. Idrottsturneringen var för herrar och vanns av Spanien. Vilket var idrottsevenemanget?

A. Friidrotts-EM
B. Fotbolls-VM
C. Basket-VM"

Friidrotts-EM? Ska man alltså numera anta att folk antingen inte vet vad EM står för, eller att det inte ingår i allmänbildningen att veta i vilken världsdel Sydafrika ligger? Man frågar sig ivrigt...

(För övrigt kunde jag konstatera att jag inte knåpade ihop mer än 33 av 35, och att de två felen beror på att jag har för dålig koll på s.k. populärkultur...)

Höst

2010-10-03T20:19:00.006+02:00

Det är höst i Göteborg, om nu någon hade missat det. Det betyder bland annat att man har en utmärkt ursäkt för att få dricka varm choklad efter en 2h-promenad.

8:an i höstskrud

Det råder brist på röda träd i Göteborg. Men de finns på Östra kyrkogården.

Björkar råder det dock ingen brist på.

Som sagt, det finns inte så många röda träd här. Men det är ganska fint runt Härlanda tjärn i alla fall. Återstår att se om jag lyckas ta mig dit, eller till Delsjöarna med kamera och stativ någon kväll i skymningstid när det inte är mulet. Det har inte gått så där lysande hittills...

Nobelprisspekulationer

2010-10-02T19:29:00.002+02:00

Nästa vecka presenteras årets Nobelpristagare och det är således dags att spekulera lite. Somliga andra har ju redan gjort det vad beträffar fysikpriset så jag håller mig till kemipriset. Eller ska man kanske kalla det biologipriset? Jag kommer garanterat inte att gissa rätt om man gör som man brukar och ger priset till en biolog/medicinare, men man måste ju hålla bitterheten stången och följaktligen kommer jag bara att gissa "riktiga" kemipris. (Och hoppas att slagsidan mot biovetenskaper i nobelkommitten för kemi kanske någon gång förändras...) Nå, till gissningarna.

#Harry B. Gray för hans studier av elektrontransport i DNA och proteiner. Skulle han få det delar han det sannolikt med ett par andra personer, kanske Jackie Barton och Gary Schuster, eller någon av alla de andra som gjort signifikanta upptäckter i det här fältet. Å andra sidan har Harry & co varit segertippade förr och ändå inte nått hela vägen dit, så kanske är det att hoppas lite mycket. Den vanliga invändningen är också bristen på direkt praktisk tillämpning

#Michael Grätzel för färgämnessensiterade solceller, baserade på billiga halvledarmaterial och metallorganiska färgämnen som inte måste vara extremt rena. Dylika solceller är numera kommersialiserade om än i liten skala, och man borde alltså inte kunna hävda att de inte har praktisk tillämpning. Å andra sidan görs fortfarande forskning med stor potential* i fältet, så kanske bedöms det som för tidigt. (Eller för obiologiskt...)

#Man skulle också kunna tänka sig att man vill premiera en-molekylstudier, och i så fall är nog 2008-års Wolfpristagare Allen J. Bard och William E. Moerner, och kanske också Richard N. Zare som alla gjort banbrytande forskning inom detta område.

#Molekylär elektronik skulle kunna vara ett annat fält som kunde vara värt ett pris. George M. Whitesides borde i så fall vara given, men får säkert i så fall dela det med ett par andra. Kanske Mark Ratner men många andra är också möjliga**. (Whitesides höll för övrigt ett oerhört underhållande föredrag på en av sommarens konferenser. Rubriken var något med elektrontransport, föredraget handlade dock mest om sannolikheten för haveri på marschhöjd med Airbus respektive Boeing (både i närvaro och frånvaro av åskväder).

Med det får det vara färdigspekulerat. Presentation av vinnaren/vinnarna sker på förmiddagen onsdag den 6:e oktober, det hela kan följas här, för den intresserade.

*pun intended.
**och jag är alldeles för lat för att göra en ordentlig litteratursökning så här på lördagskvällen och kolla vilka som var först ut här.

_After_ work?

2010-09-29T19:16:00.002+02:00

Nog för att universitetsanställda ofta har mycket fria arbetstider och så, men när ett av de stora företagen som tjänar grova pengar på att sälja saker till Chalmers bjuder in till after work som startar klockan 13.00 så känns det kanske ändå som om att man tog i lite väl mycket...

Realistiska mål?

2010-09-27T20:17:00.004+02:00

Jag brukar ofta hävda att jag är ganska realistiskt lagd. Inte onödigt positiv, inte mer negativ än nödvändigt. (Det är i och för sig inte svårt att hitta folk som motsäger detta påstående men det är en helt annan historia.) Nå, i fredags eftermiddag så bestämde jag mig i alla fall för att jag behövde ett uttalat mål för de där ca 6, eller 7, eller 9* stycken artiklarna som jag är inblandad i och som är påbörjade men i de flesta fall fortfarande långt ifrån klara att skickas till en lämplig tidskrift.

Nå, så jag konstaterade alltså att jag behövde en deadline. En kompromisslös deadline. Så som det var på den tiden när man skulle leverera sina texter till den numera sedan länge insomnade ExAnte och man visste att man fick onda ögat från redaktör Karlander om man inte var i tid. Så nu har jag bestämt att alla de där artiklarna ska vara inskickade innan 21 maj**. I hastigheten råkade jag visst bestämma mig för något annat som också involverar 21 maj 2011, ett beslut som så här i efterhand kändes synnerligen förhastat.Och om jag ska lyckas med det första så kanske jag inte har tid att åstadkomma det andra... Om inte annat så torde det vara mål som är relativt lätta att utvärdera. Alltid något.

* Hur många det verkligen är är lite oklart eftersom jag inte riktigt vet hur många som finns i huvudet på min fd chef i Baltimore, och hur många av dem som faktiskt kommer innehålla mitt namn i författarlistan i slutänden...

**Erfarenheten säger mig att det är mycket sannolikt att den artikel som involverar en doktorand som ska disputera innan 21 maj troligen kommer att vara avbockad i god tid före deadline, likaledes säger erfarenheten att den artikel som involverar min handledare från doktorandtiden nog kan dröja ett par år, eller kanske något decennium.

Oops...

2010-09-26T11:19:00.004+02:00

Jag äger fyra bokhyllor. De är nästan fulla. Skulle jag försöka ställa in alla böcker jag har på jobbet skulle soffan, soffbordet, byrån och alla andra ställen man kan använda för att förvara böcker nog bli belamrade ganska snabbt. Och därför kan man ju undra lite hur det gick till när jag tilläts gå in på bokmässan i sällskap med min plånbok. Man tycker ju att någon som har känt mig sedan de urminnes tider då vi pluggade fysikalisk kemi på grundnivå och delade upp labarbetet så att jag klappade lablärarens hund och han programmerade matlabprogram (så här med facit i hand kan jag ifrågasätta det begåvade i den uppdelningen lite - men det var en väldigt söt hund!) borde ha kunnat inse konsekvenserna av kombinationen Maria+ bokmässa + pengar... Men å andra sidan kom jag ju hem med flera böcker som jag säkert aldrig köpt annars.

Om röstning och räkning

2010-09-23T22:40:00.003+02:00

Ja, jag jobbade ju i vallokal på valdagen. Det var en intressant upplevelse. En hel del av de klagomål som har framförts är berättigade kan jag konstatera. Dessutom illustrerar en del av klagomålen ju tydligt varför det faktiskt är ett problem om man som röstmottagare markerar fel i röstlängden.

Om det är ovanligt många klagomål i år kan jag inte avgöra, men det står ju alldeles klart att den mänskliga faktorn tycks ha åstadkommit en hel del besvär i årets val. Att glömma bort inlämnade förtidsröster är exempelvis inte OK. Däremot är det helt normalt att vissa röster som underkänts i vallokal godkänns i nästa räkning, det beror helt enkelt på att röstmottagarna inte har befogenhet att godkänna röster där det tex låg två, likadana, valsedlar i samma kuvert. En sådan röst kommer dock att godkännas i sluträkningen, och det finns fler sådana röster än man kan tro...

Så, det man kan fundera på, särskilt i dessa tider när väldigt få röster skulle kunna ha gjort stor skillnad, är om Sveriges valsystem verkligen är effektivt och säkert? I grund och botten så tror jag att svaret är ja, men det är faktiskt lite skrämmande hur stor effekt enkla misstag av röstmottagarna kan få - genom att människor inte får rösta, eller genom att en röst stoppas i fel urna och därmed blir ogiltig, eller genom att förtidsröster hanteras på fel sätt. Rent fusk med själva räkningen tror jag dock är mycket ovanligt - det kanske skulle gå att genomföra, men det är stor risk att det skulle upptäckas. Det är så många människor involverade i själva räkningsproceduren att sannolikheten att man skulle gå iland med det är liten.

Summa summarum var det både roligt och intressant, men samtidigt en mindre pärs för oss som är skapta så att vi gillar effektivitet och god organisation och så. Jag är helt säker på att vi kunde varit klara med räkningen ett par timmar tidigare om arbetet organiserats lite effektivare (vilket kan läsas som: exempelvis organiserat av undertecknad (eller någon annan som delade åsikten att huvuduppgiften var att räkna röster, inte att dra dåliga göteborgsvitsar och klaga på valdistriktets storlek))...

Parlamentariskt kaos?

2010-09-23T10:41:00.003+02:00

I brist på egenhändigt skrivna bloggposter så fortsätter jag väl att länka till andra. Makthavare.se reder ut begreppen beträffande parlamentariskt kaos och andra krigsrubriker...

Vad kostar en man?

2010-09-22T11:42:00.001+02:00

Hanne Kjöller briljerar i DN. Extrakul med tanke på att DN:s ledarredaktion inte gör det så ofta numera.

Freedom, not fear, igen...

2010-09-16T08:50:00.005+02:00

Nej, det är inte OK att sparka mot människors huvuden. Det spelar ingen roll om det gäller huvudet på en politiker, en homosexuell, en religiös, eller en oliktänkande-i största-allmänhets huvud. Eller om det gäller huvudet på någon som bara råkar komma förbi. Det är aldrig rätt att sparka mot någons huvud. Någonsin. Våld är inte rätt. Punkt. Oavsett hur provocerad man kan tänkas bli av någon, eller något, så är det inte, någonsin, rätt att använda våld. Det finns inget ändamål som helgar det medlet. För normalbegåvade personer torde det inte vara alltför svårt att begripa.

I öppet samhälle argumenterar man mot den vars åsikt man inte delar. Man misshandlar dem inte i, eller utanför, deras hem. Man monterar inte bilbomber, eller kastar brinnande föremål genom brevinkast, som vi sett i tidigare valrörelser. I ett öppet samhälle låter man också riktigt otäcka politiska rörelser, som sverigedemokraterna, hålla sina torgmöten.

Och ja, jag är förstås extra arg och ledsen över detta, eftersom det drabbat någon jag känner och uppskattar som både personlig och politisk vän. Det kommer alltid närmare när det drabbar någon man känner och tycker om. Men i sakfrågan gör det ingen skillnad. Det är inte rätt oavsett vem det drabbar, det är inte rätt oavsett gärningsmännens motiv till dådet. Aldrig.

Ett öppet samhälle förutsätter frihet, inte rädsla. Jag tror att jag just bestämde mig för att engagera mig politiskt igen. För friheten.

Freedom, not fear

2010-09-11T23:17:00.003+02:00

9-11, händelserna 2001, men också mordet på Anna Lindh har legat högt upp i mitt medvetande hela dagen. Och jag såg just "United 93", filmen om 9-11. Jag reagerade på samma sätt som de gånger jag besökt Ground Zero i NYC - med fysiskt illamående och en länge kvardröjande obehagskänsla.

Och jag kunde, och kan, på sätt och vis, förstå alla rop på ökad övervakning, alla ökade säkerhetskrav, och alla som anser att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta, som har följt i spåren efter detta. Men jag är likväl övertygad om att det inte löser det verkliga problemet. Övervakning skyddar dåligt mot de som inte bryr sig om hur det går.

Världen behöver inte mer rädsla och misstänksamhet, den behöver mer frihet, på samtliga kontinenter.

Elitisttripp

2010-09-03T13:15:00.004+02:00

Igår drabbades jag, återigen, av insikten att jag förmodligen är en rätt elitistisk personlighet. (Alternativt har en mycket skruvad uppfattning om vad normalbegåvning är.) Eftersom jag, för första gången, ska vara röstmottagare under årets val så var jag tvungen att gå på en 2-h utbildning. Kan ju verka vettigt, kan man tycka.

Jag får dock erkänna att jag hade vissa farhågor om att det hela bara skulle gå ut på att någon skulle berätta det som jag, och alla andra läskunniga, skulle kunna läsa oss till, och inte tillföra så mycket utöver det. Den infriades... Dock får man säga att om man ska döma av de frågor som ställdes så var det kanske ändå bra att ha en utbildning. För att uttrycka det milt kan jag säga att jag inte direkt blev imponerad av en del av de frågor som ställdes.

Så, i akt och mening att ta reda på om jag förväntar mig lite för mycket av mina medmänniskor, så tänkte jag att vi kan göra ett litet test här och se hur bloggens läsare tänker kring följande frågor:

1. En anledning till att alla valsedlar, från alla partier*, bör behandlas på samma sätt?
2. En anledning till att det är viktigt att inte markera fel i röstlängden?
3. En anledning till att man inte får ändra i röstlängden ute i vallokalerna?
4. En anledning till varför det är viktigt att kuvertet som en förtidsröst kommer i är förslutet och inte ser ut som att det har öppnats och återförslutits?
5. En anledning till att man inte får slänga valsedlar under rösträkningen även om de har förklarats ogiltiga?

*Även om man personligen hyser starka aversioner/sympatier mot/med ett eller annat parti.

Om vikten av kaffe

2010-08-31T19:28:00.005+02:00

Kaffe är viktigt på min arbetsplats. Oerhört viktigt, så viktigt att man ibland kan tro att vi är där för att ha kaffepaus och inte för att forska*. Framför allt är det oerhört viktigt att man sköter sina Kaffeveckor på ett oklanderligt sätt.

Att ha Kaffevecka innebär att man brygger kaffe till alla (ca 60 pers) till klockan 10, och till klockan 15, och dessutom lite till lunch, och däremellan plockar man ur diskmaskinen, och in i diskmaskinen** osv. Om någon tror att man faktiskt kan få något vettigt gjort den veckan så kan jag meddela att det är mycket svårt. Ja, och så kommer man ihåg att värma tevatten till tedrickarna för annars kan lappolisen dyka upp och tapetsera lite och det blir det så dålig stämning... Skulle någon råka vara sjuk under sin Kaffevecka börjar det genast spekuleras i om denne någon verkligen är sjuk, eller om personen i fråga möjligtvis inte bara är lite (mycket) lat och vill slippa ifrån kaffekokandet.

Eftersom kaffe är så viktigt så finns det förstås en mängd åsikter om saken. Så många att det tydligen var föremål för en 15 minuter lång diskussion på det senaste avdelningsmötet. Det är lite oklart vad som kom ut av diskussionen, förutom en ny lista över vem som är kaffeansvarig de närmaste 40 veckorna (för övrigt en lista som de flesta tycks vara missnöjda med av en eller annan anledning). Själv har jag kunnat konstatera att mitt namn finns på den, en vecka långt efter att min nuvarande anställning går ut, och funderar nu på om någon gjort ett allvarligt misstag eller om detta är någon slags indikation om framtiden. 2000-talets motsvarighet till att spå i kaffesump kanske?

*Med tanke på en av moderaternas annonser i dagens SvD kan man nästan tro att de håller med om det... Själv skulle jag tycka att det vore trevligt om tex nya LHC-experiment kunde diskuteras med samma entusiasm någon gång...

**I teorin ska nog var och en ställa in sin egen disk i diskmaskinen, men i praktiken tycks det vara lite si och så med den förmågan.

Chicago

2010-08-26T06:29:00.005+02:00

Mycket trevlig stad. Framför allt var det slående hur oerhört rent det är där. Dessutom finns det oändliga möjligheter till fotografering... Behöver dock mer än dryga 2 dygn för att upplevas i sin helhet. Och det är värt att notera att Chicago Midway slår O'Hare med hästlängder när det gäller val av flygplats...

Notera den något ovanliga formen på denna skyskrapa... Ni kan ju gissa vad för slags trivia som berättas om denna byggnad...

Fler bilder finns på det gamla vanliga stället.

En USA-resa i (starkt begränsat antal) bilder

2010-08-23T19:43:00.006+02:00

Jo, jag är tillbaka i Sverige, med en hjärna som känns lite lagom mosig av både trötthet och jetlag, substantiella inlägg lär därför dröja lite (men trots detta lätt dimmiga tillstånd har jag i mina försök att kolla ikapp svenska nyheter kunnat konstatera att något är ruttet i den svenska integritetsdebatten, men mer om det en annan dag.

Ett högst begränsat urval av bilder från de senaste tre veckorna:

Parkeringsplats the New York-way. Så går det när det är ont om plats i stan.

Vy från Brooklyn Bridge park.

Vi plockade världens största blackberries i Southampton, Long Island. Goda var de också.

Nova liknar sin pappa ganska mycket. Men verkar ha fått mammas lättsamma inställning till livet.

Mansion, Newport, RI. Det finns några stycken av dem där.

"The Bean", Chicago. Finns risk att ni kommer få se den här skulpturen i fler versioner. Många bilder blev det...

Ganska coolt, men nästan lite läskigt konstverk i Chicago.

Utsikt från Hancock Tower - en väg som går väldigt rakt västerut, om inte Illinois är midwestern nog.

Utsikt över Interstate 66* från Fairfax/Vienna metrostation utanför Washington DC, så tidigt på morgonen att rusningstrafiken ännu inte kommit igång.

The book loft i German Village, Columbus. Ohios svar på Strand (knappast 18 miles med böcker, men i alla fall 32 rum med böcker). De besöken ledde till att det var mycket nära att jag fick betala övervikt på vägen tillbaka till Sverige, men jag har läsning för hela hösten tror jag.

Gunther, som är Lindseys nya valp har just upptäckt att han kan få leksaken att göra ljud. Det tog dock en stund att komma på att hundgodiset var ätbart och inte bara en leksak...

*Alltså inte den "riktiga" Route 66 som ju går "from Chicago to LA"...

Badjobb

2010-08-12T23:17:00.005+02:00

Det är, måste man säga, onekligen ganska trevligt att vara på en konferens som 1) har tiden mellan 1 och 4 på eftermiddagen ledig, och 2) som ligger på behagligt gångavstånd från utmärkt klippbad, rakt ner i Atlanten .

Otippat

2010-08-10T16:31:00.002+02:00

Alldeles nyss uppmuntrade jag min ena brorsdotter att börja spela fotboll. Man undrar om kombinationen konferens och semester verkligen är bra för mig.

Förbud. rättigheter och ansvar

2010-08-02T22:01:00.004+02:00

En ekorr-post om vad som är mindre bra med piratpartiets valmanifest fick mig att börja kontemplera det här inlägget (istället för att korka igen kommentarsfältet därborta fullständigt)...

Jag har ju tidigare skrivit om att jag anser att man inte kan, eller bör, förbjuda allt som är dåligt. Jag anser nog att många politiker och opinionsbildare skulle må väl av att överväga de långsiktiga konsekvenserna av sina förbudsförslag lite oftare än vad de gör. För väldigt ofta handlar det ju om att något som är olämpligt ska förbjudas, men när de förbuden blir för många så blir det också lätt, lätt att gå ännu längre ut på det sluttande planet, och förbjuda också det som man för tillfället finner opassande. (Och jodå, sådana förslag komponeras i Sveriges riksdag redan idag.) Dessutom, ju fler förbud, desto större risk för övervaknings"behov", och ännu viktigare, ju fler förbud desto mindre krav ställer vi på att människor ska ta eget ansvar och bedöma konsekvenserna av sina egna handlingar. Dessutom misstänker jag att en inflation i förbud kommer att leda till att respekten för de som faktiskt är rimliga kommer att minska.

Det om förbud, nu något om rättigheter, inspirerat av det piratpartistiska förslaget om att "Regeringen ska utfärda direktiv till Luftfartsverket att senast den 1 juli 2011 erbjuda gratis,
inloggningsfritt och obegränsat trådlöst internet på samtliga större flygplatser." (sic!) Rättigheter är ett intressant begrepp, inte minst mot bakgrund av att det ju existerar en FN-deklaration om de universella mänskliga rättigheterna. Dessa debatteras då och då i politiska kretsar, inte så mycket för de första artiklarna som bland annat stadgar rätten till liv och frihet från slaveri, eller rätten att söka asyl, som för de senare som bland annat handlar om rätt till arbete och rätt till betald ledighet. Förvisso mycket trevliga fenomen, men kanske ändå rättigheter på ett något annat plan. Kan jag tycka. Rätten till liv ger liksom inte så mycket utrymme för tolkningar, medan rätt till betald ledighet faktiskt gör det.

Kanske har jag fel, men jag tycker mig också ana en trivialisering av rättighetsbegreppet - lite åt hållet "allt som jag vill ha är en rättighet och helst ska det vara gratis också". Ett annat exempel på hur rättighetsbegreppet urholkats är den före detta kollegan som hävdade att det var hans rättighet att, trots att han inte var sjuk, plocka ut sjukpenning eftersom han varit med och betalat in till systemet. (Hans politiska övertygelse låg, i alla fall på den tiden, långt till vänster.) Den typen av resonemang är både principiellt mycket märkligt (folk kräver ju ändå inte sina försäkringsbolag på pengar lite då och då, och gjorde de det skulle premierna rusa i höjden) och kontraproduktivt för alla som vill ha någon form av offentligt finansierad och allmänt tillgängligt socialförsäkringssystem.

Nåväl, om detta inlägg inte är så stringent och saknar slutpoäng (utom den vanliga då, att folk borde ta mer ansvar och tänka efter före) så beror det nog på att det är väldigt tidigt på morgonen och att jag har sovit väldigt lite inatt eftersom det bär av västerut idag. Någon slags semesterbildsuppdatering kan det nog tänkas bli här de närmaste veckorna...

Slutligen ett meddelande till mina föräldrar: Eftersom ni inte svarar i telefon så meddelas härmed att jag räknar med att vara tillbaka i landet den 23:e augusti.

Semester och så

2010-07-28T13:17:00.003+02:00

Egentligen har jag semester den här veckan. Därför är det ganska konstigt att jag hittills spenderat alla dagar av den i ett laserlab. Kan man tycka. Fast all väntetid har i alla fall lett till att USA-resan blivit någorlunda strukturerad, och det är ju bra. Det kan behövas om man ska hinna med New York, Boston, Rhode Island (konferens, inte semester), Chicago, DC, Philadelphia, Columbus och New York igen på 19 dagar. Kul ska det bli!

Den som faktiskt har semester och önskar sommarläsning rekommenderas Washingtons Posts genomgång av "Top Secret America".

Att tänka rätt, eller fritt, eller kanske både och

2010-07-26T19:40:00.006+02:00

Centerpartiet har förespråkat treterminssystem på svenska lärosäten ett längre tag, och nu har man också fått med sig övriga allianspartier på att titta närmare på den frågan. Även socialdemokraterna är öppna för förändringen. och därmed torde det stå ganska klart att det i varje fall kommer att utredas närmare. Och det är nog bra, för det finns inget som säger att nuvarande ordning bör bevaras bara för att det "alltid" varit så.

Men det främsta argumentet för ett treterminssystem kan inte vara att svenska studenter är för gamla när de går ut i arbetslivet - vill man åtgärda det så är det väl bättre att skapa incitament för människor att påbörja utbildningen tidigare kan man tycka.

Det är också oklart för mig på vilket sätt ett treterminssystem skulle öka kvaliteten på utbildningen, något som centerpartiets talesperson i ubildningsfrågor hävdade både i SVT och TV4 häromdagen. Jag misstänker att det var ett tag sen hon deltog aktivt undervisning och forskning på ett svenskt lärosäte. (Inte minst hennes svepande påståenden om att "det ser olika ut på olika ställen" tyder på det.) Vill man verkligen säkra kvaliteten på den högre utbildningen bör man nog i första hand skjuta till lite mer resurser, så att lärarna (både doktorander och mer seniora forskare) faktiskt kan få betalt för all den tid de lägger ner på undervisning. Den bistra sanningen är nämligen att många i praktiken undervisar på sin fritid, eftersom forskningen liksom måste bli gjord i vilket fall som helst.

Den andra, uppenbara åtgärden för att klara kvaliteten är förstås att göra något åt studenternas förkunskaper, för där finns det, i alla fall inom naturvetenskapen, en hel del ytterligare att önska...

Och om man nu ändå ska utreda ett treterminssystem så kan man ju passa på att titta på förutsättningarna för de universitetsanställda att utföra samtliga de tre uppgifter som är ålagda oss - undervisning, forskning och samverkan med de omgivande samhället. Och om man dessutom kunde passa på att förklara för diverse klåfingriga politiker att högskolor och universitet inte är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd... Således, att tänka lite nytt och likaledes fritt är bara bra, helst om ingen talar om i förväg för utredningens ledamöter vad den ska komma fram till.

Musiksmak och nyhetstorka

2010-07-24T14:03:00.004+02:00

Empiriska studier har visat att "min" laser definitivt har en egen musiksmak. Den uppskattar sådant som In Flames, At the Gates och Neverstore. Framför allt visar den tydligt att den inte alls uppskattar när illasinnade kollegor byter musik till sådant som brukar kallas för "lättsam pop". Man får tillstå att den har ganska god musiksmak.

I övrigt kan man konstatera att det råder nyhetstorka. Något annat kan inte förklara det faktum att ekot igår gjorde ett flera minuter långt inslag om nya säkerhetsrutiner på orienteringens femdagars, eller det faktum att GP idag presterade en ledarartikel som handlar om fotboll men som inte direkt mynnar ut i något alls.

I övrigt skulle det vara väldigt skönt om den här förkylningen kunde ge med sig, för jag börjar bli väldigt trött på att hosta, och att vara så trött hela tiden...

Tåg och kapitalism=boktips

2010-07-22T13:44:00.005+02:00

Om man ids kika in på The Economist så kan man dels hitta en lång artikel om USA:s tågtrafik, och en betraktelse om européer som sådär lite hemlighet tycker att det där med kapitalism kanske inte är så dåligt ändå... Detta tillsammans kan inte leda associationerna till annat än den alldeles utmärkta boken "Och världen skälvde" av Ayn Rand. Har ni inte läst den är den utmärkt sommarläsning. Kom ihåg att andra halvan av den boken är den bättre halvan...

Forskarfashion?

2010-07-21T15:07:00.002+02:00

Undertecknad har aldrig någonsin aspirerat på att uppfattas som en s.k. fashionista. (Tur för både mig och världen kanske). Forskarvärlden som sådan är ju kanske inte heller känd för sin känsla för fashion. (Om tre veckor är det dags för en konferens där jag misstänker att det kommer att dyka upp mer än en Hawaii-skjorta...) Men, fram till för någon dag sedan trodde jag faktiskt att det fanns någon slags gräns även för oss. Det var innan jag hade sett följande utstyrsel:

Felknäppt, grällt mönstrad skjorta, knälånga beige shorts, svarta knästrumpor och bruna sandaler...

Fotoutställning

2010-07-19T15:48:00.003+02:00

Om du ändå hade tänkt köpa en ny kamera så kan du få dina 15 minutes of fame genom en egen utställning, på köpet.

Fast nu har ju jag redan en kamera förstås.

Long and winding road

2010-07-11T15:42:00.003+02:00

Första delen av semestern ägnades åt en tripp norrut tillsammans med 4 av mina amerikanska vänner. Att jag hade tjatat hål i huvudet på dem om vikten av vandringsskor och regnkläder hjälpte inte, två av dem åkte ändå till fjällen med paraply men utan regnställ...

Förutom en del vandring med utgångspunkt från Abisko hann vi också med att besöka Haparanda (och en promenad över till Finland), Övertorneå (för att träffa min kära väninna Linda), Överkalix (där somliga av oss tog ett utomhusdopp i Kalixälven, medan somliga andra fegade ur...Synnerligen uppfriskande kan man väl kalla det om man ska vara positiv) och Narvik.

Vy över E10 och Torneträsk från Abiskos närmaste fjäll: Njulla. Klockan är strax före midnatt vid fototillfället.

Lapporten, fotograferat från samma berg som ovan. Också taget strax före midnatt.

En talande väderbild från vår första vandringsdag. Med tanke på att vi gjorde ca 330 m på höjden på 4 km i mycket ojämn terräng så kanske ni förstår varför regnkläder var ett bättre val än paraply...

Den som önskar fler bilder finns på samma ställe som vanligt.

För övrigt kan man konstatera att det är fantastiskt mycket lättare att göra en rimlig uppskattning av hur brant det är när kartans ekvidistans är 2.5 m eller 5 m, istället för som på fjällkartan 20 m. Å andra sidan kunde jag också konstatera att de tre av oss som kände till konceptet höjdkurvor på förhand gjorde mer rimliga tidsbedömningar än de övriga två.

Hur som helst så var det en alldeles utmärkt och synnerligen avslappnande liten mini-semester. Nu återstår en 2 eller kanske 3 veckors jobb innan det blir lite mer semester.

Att åka tåg...

2010-07-01T20:30:00.002+02:00

...är ofta ganska trevligt. Inte minst för att Sverige så här i sommartid är ganska vackert. Och för att man tänker så bra på tåg. Men, idag har jag en "granne" som dragit i sig två flaskor vin under de senaste 2.5 h (nej han bjöd inte) och som lägger in nytt, osedvanligt illaluktande, snus ungefär en gång i kvarten. Följaktligen luktar det lite grann som en festlokal dagen efter här...

Men snart är jag framme i Stockholm, och imorgon bär det av mot Norrbotten och Lappland, i sällskap med fyra amerikaner. En fjälltur light kan man kanske kalla det. (Vandringskängorna är med...) Och därmed blir det sannolikt inte mer bloggat förrän om en vecka eller så. (Jag tänkte nämligen, tro det eller ej, låta datorn vara kvar i Stockholm. Telefon, kamera och gps kan räcka som medföljande teknikprylar.)

Charm i hundförpackning

2010-06-30T23:13:00.005+02:00

En stor del av midsommarhelgen ägnades åt att umgås med den här, synnerligen charmiga, lilla krabaten. Han lystrar (nåja) till namnet Gordon och är det senaste tillskottet till min brors familj (som förutom de fyra människorna består av två hästar, två hundar och minst tre (men eventuellt fler) katter och för tillfället också två fosterhästar). När han är trött och törstig på samma gång kan det hända att han lägger sig ner medan han dricker, med resultatet att öronen landar i vattenskålen och då ser han sååå förvånad ut. Är han riktigt trött kan det hända att han somnar med huvudet i vattenskålen...

Veckans citat II och III

2010-06-23T16:43:00.004+02:00

Råkade se den här nyheten på DNs webbsida: "Många dör efter skuldsanering"

Artikeln meddelar att "Det innebär att gruppen har 33 gånger högre dödlighet än befolkningen i stort." (Gruppen=svenskar som fått skuldsanering beviljad). Men det blir faktiskt ännu bättre, för senare i artikeln så meddelas också att "Det finns en motsvarande studie i Norge och där är dödligheten bara 6 procent"...

Jag måste alldeles bestämt ha missat något viktigt forskningsresultat på sistone, för jag trodde att en av de få saker här i världen som man kan vara helt säker på är just att dödligheten faktiskt är just exakt 100%...