VR-ansökan

Ja, så igår lämnade jag in min första VR-ansökan. (Eller som min kollega Daniel sa, min bästa VR-ansökan...) Man gör det elektroniskt, men ska skicka in ett särskilt papper med underskrift på, via posten. Och alla vet ju hur tillförlitliga de är... Men det verkar som om också det pappret har kommit fram, för jag har ett fått ett mail som bekräftar att man ansökan är registrerad.

Men tro mig, det är svårt att skriva ansökningar. Vad ska man ta med? På vilken nivå ska man beskriva projektet? Och hur i herrans namn beskriver man nytta och förväntade resultat av projektet? Många frågor, än så länge få svar.

Det man vet helt säkert är att det är svårt att få VR-pengar, men om man inte söker så kan man absolut inte få några pengar... Så nu är det bara att vänta, se, och hålla tummarna. Samt sova... för det blev lite många timmar på jobbet där på slutet.

Universitetsgranskning

Uppsala Universitet ska granska all sin forskning. För att försäkra sig om att den håller måttet. UNT skriver om saken.

Det har varit ett väldigt liv om saken på senare tid, eftersom utvärderingsgruppen skulle komma just till oss idag. Igår kom det tex ut ett mail som nedanstående citat är hämtat från: "Everyone must be here well before 9 am and should be active. Make sure that every lab is active - check with your colleagues who is where!"

Utöver det fick vi också veta att fikarummet inte fick nyttjas under de timmar som panelen var här. (OK det är lite oklart om man inte ens fick dricka kaffe eller om man bara inte fick sitta där). Och hänga i korridorerna var, som ni förstår, inte ens att tänka på. Alla seniora forskare som skulle vara med på själva mötet hade dessutom ålagts klädkod...

Resultatet? Tja, sällan har jag sett en så död korridor på jobbet. Alla var upptagna med att (verka) vara aktiva bakom stängda dörrar. Jag är inte alls säker på att det är en bra sak för vetenskapen att folk inte tillåts sitta i fikarummet och diskutera alla de som saker som ofta diskuteras där, inklusive forskning och vetenskap. Dessutom vet ju alla att kaffe är en nödvändighet för bra forskning och glada forskare...

Och ja, jag borde fortfarande fundera på vad jag ska skriva som ska få vetenskapsrådet att ge postdokpengar till just mig. Verklighetsflykt? Vem? Jag?! Kan jag väl aldrig tänka mig...

Oops, I did it again...

Yogakurs, nästa sista gången. Målet för dagen var att ta mig igenom djupavslappningen utan att somna... Det gick inte, den här gången heller. Undrar om det faktum att jag somnat varje gång betyder att jag borde sova mera annars?

Annars kan man konstatera att det är vår. Tom post docarna har lämnat institutionen, trots att klockan bara är strax efter 8 (på kvällen). Kvar är bara vi som antingen ska ha presentation imorgon (Erik) eller ska lämna in en ansökan till Vetenskapsrådet imorgon (undertecknad).

Galet

Det tar galet mycket tid att skriva en ansökan om post doc stipendier till vetenskapsrådet. Galet mycket. Svårt är det också.

Något annat som är galet är det faktum att jag igår, helt frivilligt, sprang på löpbandet på gymmet. Men, det var exakt lika trist som vanligt, så nästa löptur får allt bli utomhus. Men den lär inte inträffa innan torsdag, för då är det deadline för två ansökningar...

Sammanträffande, konspiration eller originalitetsbrist?

Uppmärksamma och minnesgoda läsare kanske minns ekorrhjulsbloggen som jag skrivit om förut? Jag läser den då och då och en dag för ett par månader sen när jag hade tråkigt, så läste jag inte bara bloggen utan kollade också alla länkar som bloggaren, mj, har lagt ut. En av dessa leder till en blogg kollad ångestgrottan. (japp, jag erlänner på en gång att jag blev nyfiken på en person som väljer det som bloggnamn). Eftersom bloggaren, [cmh], uppenbarligen post docar i Kanada, och eftersom post doc-ande är ett ämne som råkar intressera mig rätt mycket för tillfället så fångade den min uppmärksamhet ett tag. Och i den länklistan fann jag en bekant, nämligen min kompis (tillika kollega) Mattias. Och konstaterade att världen är rätt liten, tydligen…

Jag tyckte ändå att det var ganska skojigt sammanträffande, även om det inte är så osannolikt att det ska kunna hända. Så jagberättar i alla fall historien för Mattias som berättar att han inte känner bara bloggaren bakom ångestgrottan utan också mj med ekorrhjulet.

Och här kunde ju historien ha tagit slut, och bara blivit en småskojig men inte särskilt spännande tillfällighet. However…

I måndags grälade jag både länge och väl med en dator på jobbet. Så mycket att jag skrev mitt computer rage-inlägg. På onsdagen undrar Mattias om jag möjligen plagierat [cmh]. Jag dementerar men måste förstås undersöka vad det är jag misstänks ha plagierat, och kan konstatera att det är två löjligt lika inlägg, som skrivits av oss, var för sig inom bara loppet av ett par dagar. (Och nej, jag har inte plagierat inlägget, och om jag skulle ha snott en idé från någon annan så hade jag nog ansträngt mig för att inte skriva något så extremt likt, man vill ju gärna verka lite originell i alla fall...).En annan som noterade likheten var mj som verkar vara den som först tipsat [cmh] om likheten på inläggen (och som såvitt jag vet, inte är (eller var då i alla fall) medveten om den gemensamma nämnare som finns i form av Mattias). Så jag får erkänna att jag blev ganska munter till sinnes när jag i onsdags kväll hittade [cmh]:s kommentar här på bloggen. (Alla deltagarna på centermötet undrade nog också vad deras sekreterare plötsligt fick så roligt åt...)

Mattias har också lanserat en ny teori, som går ut på att detta sammanträffande antingen är coolt (vilket förstås är en mycket roligare och mer smickrande tolkning än brist på originalitet) eller att det skulle vara någon slags konspiration mellan mig och [cmh]. Det vore lite roligt OM det sistnämnda vore sant, men så är nu inte fallet. Den här gången... :-)

Så man kan ju välja själv om man av ovanstående historia drar slutsatsen att världen är rätt liten, att det är ett coolt sammanträffande, att det är en konspiration, att Mattias vänner i högre utsträckning än andra människor verkar ha dåliga relationer till sina datorer, eller nåt annat som jag glömt räkna upp...

Computer rage

Road rage (=galna bilförare som får för sig att gå det är OK att inte bara köra aggressivt utan att också skjuta mot sina medtrafikanter om man känner sig orättvist behandlad eller så) är ju ett känt och i vissa delar av världen också förekommande fenomen. Men det jag undrar är - varför hör man (nästan) aldrig talas om computer rage. Efter att ha spenderat den senaste timmen med att gräla med ett instrument, som inte vill bete sig, och som MÅSTE funka imorgon bitti, så tycker jag att det är mycket konstigt att en dators livslängd är så pass lång som ca tre år ändå...

Bara att bita ihop och ge sig på det igen.

Arbetsmusik

När jag skrev avhandling var det Marit (Bergman) som gällde i högtalarna på jobbet. Nu när jag ska skriva ansökningar har det blivit mycket Bo Kaspers (men inte den nya skivan som jag inte riktigt gillar) men så, framför allt det nya fyndet: Säkert (aka Annika Norlin aka Hello Saferide). Min kontorskompis Erik tipsade och jag är helt såld. Musiken går nästan dygnet runt just nu...

Morgonblogg

KLockan är 07.25 och jag har varit på jobbet i över en halvtimme...* Lasern värmer (och jag har än en gång frågat mig VARFÖR alla fs-laserlab alltid planeras så att vi som är kortare än 175 cm måste klättra på pallar och annat för att kunna nå alla powerknappar... nej, jag tror inte det är diskriminering, möjligen dålig planering) och medan jag väntar så kan man ju alltid blogga lite.

Man kan konstatera att det är mer än en som verkar ha blivit galen på senare tid. Erik Ullenhags mystiska utspel häromdagen är ett exempel. Massor av människor har kommenterat det redan, så jag behöver inte göra det. Men märkligt är det allt. Och onödigt. Men framför allt korkat - eftersom (c) nu får en massa allmänborgerliga sympatier medan Ullenhag och folkpartiet får skäll, även från de egna leden. Jaja, none of my business.

I Polen verkar de också ha blivit skvatt galna, för där har man bestämt att alla födda före 1972, tillhörande 53 olika yrkesgrupper, nu ska tvingas deklarera vilka kontakter de hade med den kommunistiska säkerhetspolisen. Det gäller bland annat diplomater, journalister och universitetsanställda. Integritetskränkande? Typ. Idioti? Typ. Galet? Definitivt.

Ytterligare stolligheter är diskrimineringsombudsmannen (DO) som i förra veckan på fullaste allvar hävdade att det är diskriminering att muslimer inte får bära långärmat när de jobbar inom sjukvården. Eh? Smittskydd? Hygienkrav? Jag vet inte, men jag tycker att det är rätt schysst att vårdpersonal bär kortärmat, inte har klockar och ringar och annat som kan tänkas sprida läskiga små organismer till mig, eller från mig till andra. Och märk väl - det var inte så att man inte ville anställa den aktuella personen pga religiös tillhörighet, men arbetsgivaren krävde att hygienkraven skulle vara lika för alla anställda. Men enligt DO:s definition är det diskriminering att behandla alla lika. Förundrande. (Man undrar också om inte lite elementär mikrobiologi i kombination med ett lite större mått sunt förnuft vore en bra ide. Så att de verkliga diskrimineringsproblemen kan hanteras - tex att man inte alls blir anställd för att man råkar vara muslim.)

*Om någon undrar över vad jag gör på jobbet denna tidiga timme så är svaret att det tapetseras om i min lägenhet men att äta frukost i taperklisterångor är en typiskt dålig ide, och därför äter jag frukost innan målarna kommer, och är alltså på jobbet tidigt... Om det är kaos i lägenheten? Jo, det kan man säga - och ikväll kommer eldprovet, för då måste vardagsrummet med bokhyllor och vitrinskåp tömmas.

På plats

Då är jag på plats i nya lägenheten. Efter diverse trassel är telefonen inkopplad igen och med lite tur ska det finnas bredband from slutet på nästa vecka, så nu är det bara en massa flyttkartonger som ska packas upp, en massa papper som borde sorteras/slängas/sättas in i pärmar och så förstås fixa det där eviga lampproblemet. Spenderade eftermiddagen igår med att försöka köpa lampor - lyckades med två, men behöver en till... Och då besöktes ändå IKEA, lampmagasinet, Cervera och Bauhaus i detta syfte. Dessutom blev det besök på två av de stora elektronikkedjorna. Men snart ska det nog vara ordning. När jag har hittat laddaren till kameran kan det tänkas att det blir en bild eller två från mitt nya hem.

Metablogg

En blogg om att blogga. Kan möjligen ses som flykt från det jag borde göra, nämligen packa flyttkartonger. I alla fall, det här är en metapost, en blogpost om bloggande. Mer specifikt om Carl Bildts bloggande.

Detta har ju varit på tapeten i veckan, och mer eller mindre galna uttalanden har gjorts från olika håll. Tokigare än det mesta är Bertil Torekull på DN:s debattsida:

"Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips och vägrar att tala i riksdagen eller uttala sig för somliga medier? I så fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje.

I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare."

OK, det finns folk som inte gillar Carl Bildt, som inte gillar att han är utrikesminister men att jämföra hans bloggande med Hugo Chávez, är det ändå inte att ta i? Det är ju i alla fall inte i statstelevisionen vi tvingas ta del av hans åsikter. Och, om någon missat det, ingen är tvungen att läsa Carl Bildts blogg (ingen annans heller för den delen).

Torekull skriver vidare:
"I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata halvpompösa uppkast ("lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras") och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten.

Med lätt hand avfärdar han nu påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur, reklambyrån Kreab bara en av många som nyss kommit i dagern. När Expressen på en enda punkt genom sin politiske redaktör medger ett sakfel i en radiointervju skriver Bildt att Expressen "backar helt och hållet" (vilket inte är fallet).

En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare."

Sista meningen är helt fantastisk, och då menar jag inte ur språklig synvinkel. Alltså, de allra flesta som läser Bildts blogg torde vara begåvade nog att inse att alltså Carl Bildt ligger bakom det som står där. Rimligen avspeglar innehållet författarens åsikter och eventuella dolda agendor. Torekull verkar inte hysa någon vidare tilltro till människors förmåga att lägga ihop ett och ett och få det till två. Dessutom verkar han ha glömt bort att det finns journalister med egna agendor, ibland faktiskt hela redaktioner med egna (hemliga) agendor. Dessa redovisas sällan öppet. Det är mycket sällsynt att man får redovisat vilka politiska sympatier en journalist har därför kan man inte bedöma texten med hjälp av denna bakgrundsinformation. Men mer än en gång hade det varit utmärkt. Överhuvudtaget är jag mycket förundrad över påståendet att journalister skulle vara helt opartiska. De är väl för 17 samhällsintresserade, annars skulle de väl valt ett annat yrke? Och med intresse följer allt som oftast åsikter... Fullständigt normalt mänskligt beteende, inget att skämmas för, men låt mig veta så kan jag bedöma arbetet efter det. Det är inget problem, och en bra journalist skulle fortfarande vara en bra journalist.

En annan sak är den oproportionerligt stora upprördhet folk hyser över Bildts alla kopplingar hit och dit. Ja, jag vet inte, men jag måste nog säga att med tanke på hur många och diversa de är så vore det intressant att veta hur i herrans namn någon skulle lyckas med att gynna alla dessa olika intressen på en och samma gång. Men folk betror uppenbarligen Bildt denna egenskap...

Mera Torekull:
"Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida? Statsråden har politiska mandat och allt de gör rymmer därmed en politisk dimension - det må sen gälla statsministerns familjebil eller hans barnpiga, finansministers tidiga morgonväkter eller försvarsministerns taxiresor hem till lunchen på Östermalm eller - hur de uttrycker sig privat."

Ja, hur skulle det se ut om alla gjorde så? Kanske skulle vi få veta lite mer om vad våsra statsråd och andra politiker personligen tycker, och inte bara vad regeringen som helhet eller ett parti som helhet tycker. En ren vinst för demokratin. Fast, förstås inte en vinst för den som vill behålla ett informationsmonopol hos medierna...

Den som är intresserad hittar en ibland synnerligen underhållande Bildt här. Nu ska jag packa en flyttkartong till innan det är dags att sova.

Hmm, kom på att det antagligen är säkrast att redan nu meddela att jag delar inte alla Carl Bildts åsikter. Men jag tycker att han har all rätt i världen att uttrycka dem så mycket han vill, tex på sin blog. Så det så.

Censur

Via Gudmundson hittade jag följande lilla site, där man kan kolla om man fallit offer för den kinesiska censuren eller ej. (Förutsatt förstås att det här faktiskt är på riktigt, jag har inte forskat i saken så jag kan inte go i god för det.)

Resultat? Ja, min blogg är tydligen att betrakta som samhällsomstörtande eller nåt ditåt, för i Kina är den blockerad. Där ser man.

-----------------------------------------------
Uppdatering: efter att jag lagt till den här censurposten är jag inte längre censurerad i Kina. Nästan ännu intressantare än att jag först var censurerad.

-----------------------------------------------
Uppdatering 2: Fick just veta av någon som idats testa min blogg är jag nu är censurerad igen. Tror att vi lämnar det här ämnet nu och pratar om något intressantare nästa gång.